RPM’S SQUIRREL’S BLACKFOOT

/0 Comments/in , /by

Percy har en halvbror, RPM’s Squirell’s Blackfoot. De delar samma mamma, men han är 3 år äldre än Percy. Jag såg just på internet att han har vunnit detta års “Rea Swan Versatility Award”. Det är stort!  Och så kul! Läs mer om olika Awards här.

Blackfoots pappa är istället Red Pond Meadows hingst Maple’s Squirrel’s Legacy, en direkt avkomma till Maple’s Squirrel.

 Percy have a half brother, RPM’s Squirell’s Blackfoot. I just saw, at facebook, that he won this years “Rea Swan Versatility Award”. Wonderful!

Blackfoot’s father is instead Red Pond Meadows stallion Maple’s Squirrel’s Legacy, a son of Maple’s Squirrel.

The Internationals

/0 Comments/in , /by
För ett år sedan var jag och Maggan i USA, på Rocky Mountain Horse International Show; årets största Rocky Mountain häst show som går av stapel på Kentucky Horse Park (bara den värd ett besök i sig). När jag ser massor med bilder på Facebook längtar jag tillbaka, jag måste helt klart dit någon mer gång. Det var så många trevliga människor som jag skulle ville träffa igen, saker som jag vill köpa med mig hem, fotografier som jag vill ta och flera lärdomar som jag vill göra….
The International Show firar i år 26 år och pågår från tisdag till lördag, hela dagarna. Det tävlas i en mängd olika klasser, de flesta är gångarter, men jag har gjort ett helt eget inlägg om vilka grenar som finns. I år har jag läst att de har en klass som stöd för bröstcancer forskningen där alla deltagare ska bära något rosa…
Det enda “negativa” med resan var att den vart väldigt dyr – att frakta 3 hästar från Kentucky till Sverige är inte gratis. Så jag måste nog spara lite innan jag åker dit igen – vet vet hur många fyrbeningar jag skulle få med då?
Bilder och film från förra årets show…

A year ago, Maggan and I was at the Rocky Mountain Horse International Show, the biggest show of the year. It is held at Kentucky Horse Park (That is worth a visit just by it self). When I see a lot of pictures at Facebook I want to get there, I really have to be there again.There was so many nice people the we meet, things that I want to by, photos that I want to take, things that I would love to learn…

Only “down side” was that it was extremely expensive – to ship three horses from Kentucky to Sweden isn’t cheap. So I guess I have to save some time until I can get back – how many horses will I get back with me then?
Pictures and video from last years show…

Lärdomar från showen – ridning i USA

/0 Comments/in /by
 Efter att under nästan en hel vecka tittat på Rocky Mountainhästar i olika tävlingsklasser och pratat med massor av människor drog vi vissa slutsatser:
Själva hade vi redan börjat inse att stabiliteten i gångarten visar sig tydligt i hörnen – många hästar börjar då gå i passgång i stället. Våran teori är att hästarna är ganska stela – man rider inte som vi är vana vid. De flesta ställde även hästarn utåt i hörnen vilket spädde på våra misstankar. Dessutom var det få hästar som ställde upp i Obstacle klassen – och flera showhästar från större gårdar klarade inte av hindren – särskilt inte sidepass över bom. Dålig träning eller stelhet kan förstås båda vara anledningar.
De flesta ryttare hade långa rockar när de visade hästarna i de vanligaste klasserna – ett fåtal hade västar. Med en rock fick vi lära oss, kan man dölja att man tar spärn i stugbyglarna och egentligen står upp för att få överlivet att verka stilla. Tittar man på ryttarens ben så avslöjar de däremot sanningen…Mycket vikt i stigbyglarna och spända ben. Även bakifrån i vissa vinklar kan man se att det finns luft mellan sadel och ryttare. Att man gör detta är för att i tölt sitter man stilla men om hästen går i passgång kan det bli dessto skumpigare…
Stångbett med väldigt långa skänklar är den vanliga utrustningen – mycket få red med vanliga tränsbett. Jag vet inte ens var jag hittar bett med så långa skänklar i Sverige. Dessutom är sadlarna helt annorlunda och anpassade för att man ska sitta i stolsits med benen framför sig. Inte det vi är vana vid.
 Det man kanske tänker på med USA och showhästar är soaring och andra sätt att misshandla hästarna så att de lyfter benen högt och “showig”. Det är inte alls nödvändigt för att visa Rocky Mountains och i många klasser ska hästen ha ett så lågt och vägvinnande steg som möjligt. Inte ens i de klasser där hästarna lyfter lite mer på benen är det särskilt högt – jag skulle säga att många svenska islandshästar är mer “high stepping”.

Så tja, det är en annorlunda upplevelse som svensk, med en del saker som man funderar över, men långt ifrån de skräckbilder man sett av exempelvis Tenesse Walking horses. Och det fanns helt klart guldkorn och showen som helhet visade tydligt vilka allroundhästar Rockyy Mountain ändå är.

Mera Show

/0 Comments/in /by
 Mer klasser att titta på. Vi pratade lite mer med de som håller i tävlingen och såg Rea en kort stund. Vi börjar förstå hur olika klasser går till,det lägger jag i ett enskilt inlägg.
Jag införskaffade även några gamla nummer av The Rocky Mountain Horse – klubbtidningen och har nu både hingstkatalog, jubilieumsnummer och ett nummer specielt om fölning. Dessutom var vi ju tvungan att varsin T-shirt med Rocky Mountain hästmotiv och eftersom det var så kallt denna dag blev det inköp av en softshelljacka med blingmotiv på ryggen för min del – Rocky Mountain tema så klart.
Vi har även börjat prata lite med olika människor och får olika tips av alla vi träffar på.