Nyföretagarcentrum

 Efter att ha funderat ett tag på mina idéer så kom känslan att jag verkligen måste ta itu med det här; jag måste göra något annat, företagandet har alltid lockat och nu skulle det vara slut på drömmar och börja handlas. Maken var urless; särskilt på allt mitt tjat om hästuppfödning och halvt tvingade mig att ta kontakt med någon som kunde hjälpa till med företagande. Det blev nyföretagarcentrum. Själv hade jag tyckt att jag var för tidig i processen; jag hade inget att komma med, bara lösa tankar, men ingen känsla för om det skulle fungera. Som om jag behövde ha så mycket mer svar innan. Trots allt mailade jag och frågade och min kontakt föreslog en träff.
Det var ett givande möte där jag fick en hel del information (jag borde verkligen ha skrivit ner mer) och redskap för att komma vidare. Påföljande dagar ägnades åt att skriva affärsplan, kontakta Almi för en träff angående ”uppfinningen” kolla budget. Fast att börja räkna på det hade jag börjat redan innan. Och jag hade hunnit göra kalkylen att pannbanden och vattenhinken skulle kunna gå att tjäna pengar på (normal lön åtminstone), medan med hästarna känns det helt omöjligt att räkna, så många okända parametrar som beror på så mycket; ett dyrt veterinärbesök och vinst kanske byts mot förlust
Innan jag han komma till Nyföretagarcentrum, men mina tre idéer så kom jag på en ny variant på en av dem. Istället för att designa träns så insåg jag att pannbanden kunde köras till en alldeles egen nisch. Idén som nig skulle vara allra lättast att dra igång med; minst risk, vettigt med inkomst. Kanske kunde jag samarbeta med någon om tränsdesignen? Någon som kunde hjälpa mig i min marknadsföring av pannband och som jag kunde hjälpa genom att göra speciella träns. Designa till det enskilda företaget, exempelvis få deras logga i pannbandet.
Sedan är ju frågan hur mycket pengar man måste ha över? För egen del har jag sedan länge lärt mig att prioritera bort mycket, fikan, äta ute, kläder och skor till stor del; maken tycker jag köper mer saker till hästen än till mig själv. Men, maken vill resa och hans föräldrar bor inte i Sverige vilket gör att vi någon gång per år bör åka och hälsa på dem. Jag tycker inte att jag kan tvinga min familj till att leva snålt bara för att jag ska kunna testa mitt företagande. Så hur stor risk kan man då ta?
Just nu är jag uppe i en fas där jag försöker sammanställa allt som ska göras i de olika projekten; och annat i mitt privatliv (upptäckte mer än en sak som jag höll på att glömma…) jag försöker få ett grepp, tänker om och funderar; hur kan risken minska, hur kan det göras billigare? Hur kan det bli unikare, hur ska det marknadsföras; hur skriver jag ner alla tankar som jag har? Vad är värt att kolla upp och när? Faktiskt går det framåt, även om vägen plötsligt svänger, ger mig nya tankar och visar andra möjligheter… KUL.
0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.