Besök

Det bästa med att ha hingstar för betäckning är att man får träffa olika
hästraser och människor man inte fått träffa annars. Hittills har jag haft så
många trevliga kunder genom åren och det känns jättebra!

Eftersom de flesta föl som produceras från besökande ston blir korsningar
och rockyn är så ovanlig brukar jag fråga stoägarna vad de tänker sig få ut
från en eventuell avkomma. Svaren har varit många, och det finns inget rätt
eller fel, men jag tycker det är skönt att stämma av så att det verkar som om
stoägaren har en rimlig uppfattning om vad mina hingstar skulle kunna bidra med
till avkomma.  I några fall har vi också kommit fram till att det kanske
inte är rätt val – även om det ofta inte berott på att stoägaren har haft fel
förväntningar, utan mer p.g.a. stoets ålder, storlek, reslängd eller att hon
kanske skulle göra sig bättre i rasren avel. Än har jag inte helt sagt nej till
någon, men i något fall sökte både jag och stoägaren information för att
försöka veta så mycket som möjligt om eventuella risker i det specifika fallet.
Eller så har vi hittat en kompromiss på lång resa så att sto varit kvar
tills  efter 45 dygns dräktighet för att minimera risken för kastning
under hemresa. Har man en bra kommunikation brukar man kunna lösa mycket.

Det kommer säkert komma någon gång när jag och stoägaren inte kommer
överense, men då är det skönt att så många har varit så bra att ha att göra
med! Det är också lite tur att så många är trevliga och intressanta människor
då vi ofta brukar få en stund att prata när stoet anländer och bli en hel del
meddelanden till ägarna när stoet är på plats och även lite efteråt för att
följa upp hur det går.

Det sämsta; tja, ibland är det lite svårt att få ihop med familjens
önskemål om att bada, läsa godnattsaga eller äta. Det brukar ge sig, men ibland
blir det lite rörigt och ge min man extra arbete. Därför försöker jag att inte
ta emot besök när det är mattider hos oss. Och, dessutom är det tråkigt när
ägare verkligen försöker och så fungerar det bara inte, av någon anledning
brunstar inte stoet eller tar sig inte. Eller än värre – vägrar att bli
betäckt. Ännu värre blir det förstås när man försökt flera brunster, ägaren
kanske åkt långt och förhoppningen är att få fram en ersättare till stoet. Det
är inte lätt att veta varför det inte går som önskat och för det mesta går det
ju faktiskt bra – även om naturen ibland kan behöva lite hjälp.

The best thing about having stallions for breeding is that I get to meet
different horsebreeds and humans I wouldn’t have meet otherwise. I have had so
many nice people over the years and that feels great!

As most of the foals produced from visting mares are going to be
crossbreeds and the rocky is so unusual here I ask the mare owners what they
hope to get from the offspring. The answers have been plenty and there is no
right or wrong, but it feels good to check that it seems as the mare owners
have a realistic view on what they my stallions can contribute with. And in
some cases have we got to the point that it might not be the right choice.
Mostly it hasn’t been because the owner want something that isnt realistic, but
because the mare is old, there is a long way to travell, the mares size or that
she would benefit more to breed pure to her breed. And in at least one case
both me and the mare owner tried to find as much infomration as possible to see
if it could be ok. Sometimes have we dealt with it in other ways, mares that
have a long way to travel have stayed until they are 45 days pregnante and the
most dangerous period is over. With a good communication can a lot be solved.

But, most likely is there goping to be a time when the mare owner and I
disagree, so I feel happy that so many have been so good to be around! As there
usually takes some time when the mare arrives and that there are many messages
while the mare is here is it a bonus that most people are so nice to chat with.

The worst then? Well, sometimes it’s hard to get the familys wishes about bath, reading a bed time story or have dinner to work well with visting clients. Somehow, it works out, but can at times be a bit messy and put extra work on my husband. It is also a bit of a disapointment when mares don’t take – especially when the owner really have tried, have travelled a long distance and are looking for that horse to replace the mare with in the future. By some reason the mare just dont get a good heat or take – or even worse – don’t allow breeding. It’s not always easy to know why it doesn’t work, but luckily it works out most of the time, even if nature needs some help now and then.

My own son cuddles with Whizzy.

Utveckling av företag

Åren går och jag märker att Rocky Mountain som ras har blivit ett mera känt begrepp. Jag får fler och fler frågor om rasen av intresserade människor. Jättekul! På sistone har det kommit ovanligt många förfrågningar från folk som vill köpa vuxna hästar. Då blir det svårt – jag får hänvisa till Europa och jag förstår att det tar emot för för många att åka dit (eller till USA). Kanske inte så konstigt att jag ännu inte hört om någon förutom Sylvia som importerat Rocky.
“Egentligen” borde jag nog därför ha ett antal vuxna, ridna, hästar till salu kontinuerligt. Men då skulle jag både behöva mer plats än vad jag har idag och inte minst mera tid. Och skulle jag lägga mera tid skulle jag behöva jobba mindre på mitt andra jobb och skulle då bli väldigt beroende av att sälja hästar till bra pris ofta. Jag tror inte Sveriges marknad är redo för det ännu…
Så, vad kan vara görligt? En idé skulle kunna vara att ta in ett par dräktiga ston till. De skulle i alla fall inte kräva lika mycket tid som hästar som säljs i full ridkondition.  En annons med tre intressanta individer dök upp från en säljare jag litar på gjorde mig riktigt sugen på den idén. Dessutom skulle jag kunna sälja sto eller föl nästa år istället för att som planen är nu, vänta till 2017-2018. Nuvarande ston vill jag inte sälja; de är så underbara och jag gillar dem så mycket mer än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Det är lättare att sälja när man bestämt sig för det redan från början. Men så ska man ha pengar för att genomföra det hela. Så nu funderar jag på hur det skulle kunna lösas. Vi får se hur det går.  Men det är väll som alltid med hästföretag – massor av probelm som behöver lösas. Tur att jag gillar det!

Developing the business

The years are passing by and the Rocky Mountain horses gets more known I Sweden even if there still is a long way to go until it is more commonly known. I get more and more questions about the breed and more and more people that want to buy one. I like that! Problem is most people want an adult, broke horse. Then I have to try to guide them to horses for sale in Europe (or US). But I understand that it is much harder than buying a horse in Sweden. It might not be strange that I don’t know about anyone except Sylvia that actually have imported horses.
Therefor I guess that I “should” have a couple of grown up, broke horses for sale all the time. But then I would need a bigger place and more time. To get more time I would need to work less at my other work and then I would depend on selling horses regularly with a good profit. I don’t think the Swedish market is ready for that yet…
So, what can I do? One idea would be to bring a few new broodmares along, at least they wouldn’t need as much time as riding horses. I saw an add recently with mares that would fit perfectly. Guess if I got tempted! That would also make mare or foal available for sale next year and not 2017. I guess that to to this the best thing would be to sell the mares I have now but I really like them. Plus, I find it so much easier to sell when you have decided that from the beginning. So now I only need to find the money to support my plans. Let’s see how that goes. I guess that is as usual with horse business – problems that needs to be solved. Luckily I like that!


Firmabilen

I födelsdagspresent av mannen fick jag dekaler till bil och släp. Nu har vi äntligen fått dem på plats.

I birthday present from my husband I got decals for the car and trailer. Finally we got them in place.

Papper och glömskan

Mistakes happens…
Fixade med lite papper idag inför registering av Embla och Tea och insåg då att jag skulle ha skickat in en blankett till Svenska hästavelsförbundet max en månad efter Emblas födelse för att tala om att hon var född. Nu har det gått lite längre tid. Nåja, bättre sent än aldrig misstänker jag?
..och det är en del att tänka på – mitt fokus har varit på registeringen i USA ännu…
I looked over some papers today for registration of Embla and Tea and realized that I should have sent a paper to Svenska Hästavelsföreningen (that are going to do the passports for them) within Emblas first month. That time is already up. But I guess it is better late than never?
..and my thoughts have been about the registration in USA…

Besök

Idag kom besök från andra sidan Vättern som ville titta på Rockisar. Det är kul att visa upp hästarna, även om det inte var ideala förutsättningar – ingen av dem är igång och det var fullt med odjur. Jag tog ut Pepper och tömkörde eftersom veterinären sagt att det är bra att han rör på sig, men han blev så irriterad av alla bitande insekter att han lyssnade väldigt dåligt på mig och mest bara ville springa ifrån dem. Och jag förstår honom faktiskt. Nåja, i alla fall fick de se hur han rörde sig – även om det inte blev som jag tänkt. Pepper är dessutom något bättre, likosm Calinka.

Visitors

Today we got visitors from the other side of Vättern that wanted to meet Rockies. It is nice to show the horses, even if today didn’t bring the best conditions. None of the horses have been worked in a while and it was a lot of insects. I long reined Pepper as the vet encourage me to let him move, but he got so upset with all the big, biting insects that he only wanted to run and didn’t listens very well. And I do understand him. Well, anyway they got to see him move – even if he didn’t behave as I wanted. Pepper is a little bit better, as is Calinka.