Hästen som är rädd för kor

Där Calinka är uppväxt finns inte mycket andra djur än hästar. Tills mina föräldrar hyrde ut sitt bete till kor; vita, stora köttdjur. Andra travhästar från Calinkas stall hade reagerat på ponnysar och skimmlar (särskilt på en isabellfärrgad isländs åring – både nästan vit, liten och med konstigt rörelsemönster – kunde det bli värre?) Så nog var jag beredd på reaktion när vi passerade korna. Jag vill minnas att jag fick leda förbi henne trots att korna var långt in i betet. Jag tror att vi till slut kunde passera utan att jag hoppade av och ledde Calinka.
När Calinkas sedan följde med mig kom det att finnas flera kor och en period hade hon får i hagen. Trots denna ökade koexponering verkade hon aldrig vänja sig, blev nervös och spänd så fort hon såg en ko. Därav vägrade jag använda de ridvägar som innebar passage genom kohagar vilket markant minskade möjliga ridturer på sommaren. Jag befarade att hon skulle sticka med mig på ryggen och en hoper kor efter sig och eftersom hennes hoppkapacitet inte är något att skryta med undrade jag hur ett sådant äventyr skulle sluta.
Därför har jag varit minst sagt tveksam till kor och Calinka i samma hage – även om jag ser hennes behov av att vänja sig – men till vilket pris. Skulle hon överhuvudtaget stanna innanför staketet? Vilka skador skulle hon ådra sig eller skulle hon handla i självförsvar och jaga korna. Ingetdera visade det sig. Ett missförstånd gjorde att det släpptes kvigor i hagen utan min vetskap och det verkar fungera bra. På flera bilder är de till och med närmare än i denna och tydligen är korna mer rädda än hästen. Som bonus har nu även Percy fått vänja sig vid kor och Pepper har dem ju som nära grannar. Men deras tidigare ko-erfarenhet vet jag inte det minsta om. Ännu en bonus är också att det är bra för betet som därmed blir bättre betat och att andlen parasiter minskar.
Where Calinka grew up there is hardly any other animals than horses. Until my parents rentetd there pasture to cows, big, white ones. Other Standardbreds from Calinkas breeder had been reacting while seeing ponies and white horses (one scary creme Icelandic yearling for example – both light, small and gaiting – could it be any worse?)  Therefore I was prepared for a reaction while passing the cows. As I remembered it I had to lead her while the cows was feeding in the other end of the pasture. I think that we by time managed to pass by without me getting out of the saddle.
When Calinka moved with me more cows turned up and one summer she had sheep in her pasture. Even with this enhanced “cow exposion” she never seem to get used to them, always being nervous and tense as soon as she saw a cow.  Because of that I refused the roads that meant passing thru cow pastures which drastically made our summer trails less varied. I was afraid that Calinka would take of, with me on her back and cows chasing her and as her jumping capability is nothing to talk about I didn’t want to think about how that would end.
Therefore I have been more than reluctant about cows in Calinkas pasture – even if she would benefit from getting used to them the question would be what the price for that would be. Would she even stay inside the pasture? How hurt would she get, or should she start to chase the cows, trying to defend herself? None of either ways it turned out. A misunderstanding did that cows was released in the pasture without my knowledge and it seems to work. In other pictures she has been closer the cows than on this one and the cows seems more afraid than her. As  bonus Percy also got used to cows and Pepper gets them as close neighbors. But I don’t know about there previous cow-experiences. Another bonus is that the pasture benefit from this, it gets better used and there will be less worms.
2 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.