Rocky temperament

Jag har i många år varit noggran med säkerheten kring hästar, försöker alltid förutse vad som kan hända och om möjligt undvika riskabla situationer, om det inte går: vara förberedd och minimera skador som skulle kunna uppstå.. Särskilt när det gäller unghästar. Calinka har jag slarvat lite med ibland, men hon är nu 17 år och stabil i de flesta situationer (och jag vet ofta när hon inte är det och anpassar mig då så klart). Något måste ha gått galet sedan jag blev Rocky ägare för nu går jag mot allt sunt förnuft mest varje dag. Idag slog jag rekord skulle jag tro…
Det började med att jag glömt Isacs sadel hemma eftersom jag håller på att sy ett schabrak och sadelöverdrag så han fick hålla i tömkörningsgjordens öglor istället. Och så klart rida Percy. För visst är det logiskt att göra – en nyinriden unghäst med den lika gamla sonen på ryggen…Eller kanske inte. I alla fall, för första gången hoppade Percy till med Isac på ryggen när det satt en människa i gräset och målade. Men, hon gjorde just det – hoppade till, ett steg åt sidan så det var inga problem, barnet satt stadigt kvar och kommenterade inte ens händelsen.
Confident rider – no hands.
För att undvika traktorn som harvade på åkern bredvid vägen som gick åt höger bestämde vi oss för att gå rakt fram. Ett bra beslut då jag hörde ännu fler maskiner bakom hörnet på byggnaderna och på vägen åt höger. Det visade sig vara traktor med vagn och en grävskopa, som var riktigt nära, bara gömda precis bakom hörnet. Percy töltade ett par steg, men var lätt att kontrollera, barnet reagerade inte heller denna gång. Tur att vi hann förbi dem och inte skulle gå på vägen mot höger… Tills de körde upp bakom oss och totalt blockerade våran väg tillbaka. Vi gick lite längre än beräknat, Isac tycker att sådär 10 minuter på hästryggen är lagom för det mesta. Sedan vände vi och började gå hemmåt. Men nog sjutton stod de kvar, de verkade arbeta och några alterantiva vägar hem som inte betyder ungefär en timmes omväg (och en del trafik) finns inte. Dessutom kom hela fårflocken springandes och sa BÄÄÄ längs med vägen. 
Jag antar att en normal människa hade tagit barnet från hästryggen redan där, men inte då, sonen satt kvar när vi passerade. Och Percy töltade åter igen några steg, men i övrigt var hon lugn. Så, jag har blivit allvarligt smittad av mina hästars lugna attityd, och är helt otroligt nöjd med hur Percy skötte sig. De förvånar mig allt som oftast. Vilken underbar hästras! Hade sonen suttit på min 17 åriga Calinka hade jag inte passerat förbi grävskopan med honom på hästryggen.
Förutom Percy äventyren fick Bunny träna på att lyfta fötterna och så provade vi på longering. Dessutom kom Mimmi när vi var på hemväg och skulle motionera Pepper.
Percy watching the sheep
I have for many years been careful around horses, thinking about security precautions. I always try to figure out what could happen and, if possible avoid risky situations. If that not is possible I try to minimize the possible negative outcomes. Especially when it comes to youngster. I have to admit that I sometimes have taken shortcuts with Calinka, but she is 17 years and stable in most situations (and I usually know when she isn’t and behave according to that). Something most have gone wrong when I became a Rocky owner as I now have started to fight all natural instincts most days. Today I think I broke the record…
I watched this and wondered how we should be able to pass. And yes, of course I had Mika walking along with out a leash with us today. And yes, we followed in her footsteps, passing between the tractor and the trees to the right.And yes, the excavator did stay in that position – making the road even more narrow.
It started with that I forgot Isac’s saddle at home as I am making a numnah and a saddle cover so he had to hold on the the rings of the long rein girth. And of course I put him on Percy’s back. Isn’t that logic – a newly started youngster and a child of the same age… Or maybe not. Any way, for the first time Percy spooked as she saw a human painting in the grass. But she just took a step side way and the child sat steady and didn’t even comment about it.

To avoid the tractor that was working at the field close to the road to the left I decided that we would take the road straight forward instead.A good decision as I heard other engines in the same direction when we came close to the place the road split. It turned out to be a tractor and an excavator that was  close by, hidden behind the corner of ta building. Percy gaited a couple of steps, but was easily controlled and the child sat safely at her back. Luckily we passed by them – or wait – the drove forward, blocking our way back. Therefore we walked a little bit longer than planed; Isac often get bored after about 10 minutes at horse back. Getting back they still was in the way, working with something. There are no alternative way home, unless without at least an hour walk and some traffic. The topping of the cake was all sheep that came up close to the fence (close to the road) calling loudly.
I guess that I normal human being had got the child on the ground at that point, but why should I? The boy sat on the horse back as we passed by. Percy gaited once more a couple of steps, but was calm otherwise.I must have been seriously diseased by my horses calm influences and was enormously content with Percy’s way of handling things. They keep surprising be. What a wonderful breed! And honestly, had the son been riding the 17 year old Calinka I would not have passed with him on her back.
In addition to the adventures with Percy I lifted Bunny’s feet and tried to lounge her. Mimmi came when I left and planned to work Pepper.
0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.