Bunnys dotter

Vi har väntat ett tag på att Bunny ska föla nu. Hon har sett färdig ut ett bra tag, men inget föl. Igårkväll kollade jag till henne liksom imorse. Extra noga eftersom jag skulle bort på ett möte hela dagen en timme hemifrån med jobbet idag. Det fanns inget särskilt som tydde på att hon skulle föla dagtid och trots allt är det inte den vanligaste tiden. Men, för säkerhetsskull hade jag pratat med Maria igår och kollat så hon var hemma.

Och jo, vid 11.36 ringde birth alarmet. Jag fick ringa Maria och vid 11.50 fick jag sms om att ett par framhovar var påväg ut. Maria hade inte hunnit äta lunch och lämnat hunden hemma så hon behövde bytas av, men jag kunde inte åka eftersom vi var flera som samåkte… Kristian då – jo det var tanken ända tills Isac blev dålig i magen precis när de skulle åka… Ann-Sofie som bor i närheten kunde rycka ut en stund innan hon måste till jobbet och Maria fick återgå – trots feber. Dessutom tog det ett tag innan lillan hittade maten och efterbörden ville inte alls komma…

Tillslut kom jag i alla fall hem och på plats. Medan jag vakade kom äntligen efterbörden och båda verkar nu må bra! Nu ska vi bara klura ut ett bra namn.

Just det – hon är en silversvart fin tjej utan några större tecken. Kasnke är hon även konstnatskimmel.

Bunnys daugther

We have waited for Bunny to foal now for awhile. She has looked ready quite a while, but no foal. Yesterday evening I looked at her, as well as this morning. Carefully as I were schedule for a special meeting all day at work – and an hour by car from work. Nothing special, and day time foaling isn’t the most usual anyway. Just for safety I had talked to Maria and checked that she was at home.

And, at 11.36 the birth alarm called. I called Maria and she texted me at 11.50 that she saw a pair of front feet. Maria hadn’t had lunch and left the dog in a hurry so she needed to get back home. I couldn’t go as we were carpooling. But my husband and the kids… That seemed ok until Isac got a bad stomach when they were going to leave… Ann-Sofie is a friend that lives close by and she could give Maria a break, but had to leave later to get to work. So poor Maria had to get back – she had fever. Of course it took some time before the baby would nurse and the afterbirth didn’t want to get out at all…