Calinka 18 år!

Idag fyller Calinka 18 år. Helt otroligt att det var så länge sedan jag träffade henne för första gången…
Veckan har annars varit lugn hittils – mannen måste få båten i vattnet om en dryg vecka och det finns mycket att göra innan det är möjligt. Annars stannar den på land i år med. Därmed får jag göra korta besök i stallet så att han hinner åka och fixa med den. Nåja, istället har jag tagit hem och tvättat hästtäcken och borstar.
Today Calinka turn 18 years. Unbelievable that it is that many years since we first meet…
The week has been very calm so far  – my husband need to work on the boat. If he isn’t read until next weekend the boat will stay on land for all the season. Therefore my visits in the stable is very short right now so he can go and work on the boat every evening. But, instead I brought all winter rugs home and startedt to wash.
Calinka and her mum during her first day of life.
She is rather normal…

All neighbors probably know that I am washing…

Hästavel – en utopi?

Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.
·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma “negativa” egenskaper.
Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna
·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.
·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.
·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.
·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.
Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..
Horsebreeding – an utopia?
To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.
·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.
I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.
·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.
·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.
·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.
·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.
And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Solig söndag

Några bilder från dagen. /Some pictures from today.

Vi hämtade mer hösilage eftersom hästarna verkar ha bestämt att gräset inte räcker ännu. Att köra därifrån störde inte Bunny och Tea något särskilt.  

We got more hay as the horses seems to have decided that the grass isn’t enough. To get away with the car didn’t seem to bother Tea and Bunny much.

My husband and Tea.
Someone always have to taste things…

Det finns alltid att göra

Hade planerat annat, men en del av staketet var trasigt så det blev till att börja med att laga det. Sedan behövs några saker målas, mat att förbereda och lite annat smått och gott. Tur att jag gick upp lite extra tidigt. 
Calinka gick ett bra tömkörningspass – hon lossade lite mera, jag tror hennes stelheter går att jobba loss. Pepper fick följa med och kolla staket i en hage där stona kanske ska använda under Riddarspelen om några veckor.  Sedan lekte vi lite på ridbanan (och mockade den). Tea fick prova grimma vilket hon inte var imponerad över – och trots att det är en fölgrimma och jag spände in den maximalt är den lite för stor visade det sig.
Pepper found a nice spot to scratch his head…
Gräset växer och förra veckan verkade hästarna nästan bara beta – nu verkar de enbart äta hösilage. Inte lätt att beräkna hur mycket som går åt – ska jag köpe in en eller två balar extra?
Bunny är tydligt i fölbrunst nu – jag började misstänka något för två dagar sedan och idag svarade hon väldigt tydligt på Peppers uppvktning.
There is always something to do
Mika var med och låg i sadelkammaren och tyckte synd om ig själv även om hon gärna hade fått strosa omkring för min del.
I had planned differently, but as the fence was broken I had to start with that. The there was some things that needed to be painted, some food to prepare and some other things… Luckily I got up early so I had time.
Calinka did a good long rein session – she got in a better frame and I think that she got a little bit softer and that she can be worked in shape. I brought Pepper along as I checked the fence at a pasture that the mares might use during the jousting games in some weeks. Then we played a bit  and cleaned up the arena. Tea got to try a halter and wasn’t impressed. Even if it was a foal halter it was slightly to big.
Mika joined me but stayed in the tack room, feeling sorry for herself. According to be she could have walked around and checked things in the pasture…
The grass is growing and last week it seemed as the horses only wanted to graze, but now the only want hay. It is not easy to calculate how much more they are going to eat , should I buy one or two more rolls?
When in heat, Bunny thinks Pepper is rather nice…

Bunny has gotten into foal heat ; I started to feel there might be something a couple of days ago, but today there was no questions …

I think his eyes say:”She is MY girl”.

Äntligen lite tid!

Återigen ett flyttat möte gjorde att jag kom tidigt till stallet. Så jag njöt. Klappade lite på hästarna och fångade in Pepper. Maria skulle ha tömkört honom i tisdags men då vägrade han att bli fångad. Troligen eftersom det blåste väldigt. Eller så var det någon lek för varken Percy eller Calinka ville heller bli fångade när Maria funderade på att byta häst. (Vanligtvis är ingen av dem svår att fånga). Pepper var väldigt lugn – jag tror han trivs med att ha sällskap i hagen. Precis innan jag skulle tömköra kom Sylvia (hon med de andra Rockisarna) och några bekanta för att beundra Tea. Tidigare under eftermiddagen hade Nanette och Tora varit förbi för att beundra fölis även de och igår var Maggan och Malin förbi. Kul!
Pepper jobbade fint, men var lite oengagerad. Calinka stod och hängde vid grinden så jag tog in även henne, borstade och masserade och tömkörde även henne. Hon är stel och släpper inte helt igenom i tömkörningen – jag saknar det lilla sista. Jag tror det är vänster bakben som krånglar. När hon ska ta vänstergalopp halkar hon lätt och har svårt att få med benet under kroppen. Får se om det går att få loss motionsmässigt eller om det behövs en kiropraktor. Maria hade fått lite samma uppfattning igår när hon longerade Calinka.
Sedan hann jag även mocka lite i hagen och bara sitta ner och mysa en liten stund med Tea. Härligt! Skillnad också mot i måndags när tiden försvann och min kropp inte alls ville jobba några hästar. De värmde även mitt hjärta att se hur mycket Pepper och Calinka ville ha min uppmärksamhet.

Och så har jag sett till att försäkra Tea. De första 30 dagarna har hon viss veterinärvård på Bunnys försäkring (enligt mitt bolag), men det kändes lika bra att försäkra in henne med redan nu, det gick att göra från två dygns ålder.

Finally some time !

A meeting that once more had been postponed so I got to the stable really early. Really enjoyed that. I patted the horses a bit and caught Pepper. Maria should have long reined him Tuesday, but then he didn’t want to be caught. Probably because it was very windy. Or there was some kind of joke as neither Percy not Calinka wanted to be caught either when Maria planned to switch horse. (And usually none of them is hard to catch). Pepper was very calm – I think he enjoys to have company in the pasture. Just before I was going to long rein him Sylvia (with the other Rockies) and friends of hers showed up to admire Tea. Earlier in the afternoon Nanette and Tora came by, by the same reason and the day before Maggan and Malin visited her. Fun!

Pepper worked nicely, but was low on energy. Calinka really wanted my attention so I brought her in, groomed her more than usual and gave her a massage. The she got long reined as well and was a bit stiff. She worked perfectly in many ways but didn’t give the last to get in a good frame. It seems to be the left hindleg that troubles her – she slipped some times while cantering  on the left side and had trouble to get that leg under her in the same situation. Time will tell if some work helps her or if she needs the chiropractor. Maria got a bit of the same feeling when she lounged Calinka yesterday.

I also got time to clean in the pasture a bit and to sit down and cuddle with Tea. Nice! Such a difference compared to Monday when time only escaped and my body didn’t want to do anything. It also warmed my heart to see how much both Pepper and Calinka wanted my attention.


And Tea has got her own insurance. During the first 30 days (at my insurance company) she get some veterinary care from Bunny’s insurance but I thought it was time to give her an insurance, that could be done as soon as she got two days old.