Tankar kring fribetäckning I

/0 Comments/in , , /by
Att släppa ihop ston med en hingst känns som en större risk än vid ”ett vanligt” ihopsläpp. Särskilt i detta fall när jag inte vet hur länge sedan det var Pepper gick med andra hästar – hur bra pratar han överhuvudtaget hästspråk? Å andra sidan vill jag att mina hästar ska få gå med sällskap, att de inte ska vara ”dömda” att stå själva. Min första häst stod ensam i minst fem år (innan jag hade hand om henne) och jag vet vad det gjorde med hennes psyke.
Rent krast är det ju också enklare för mig om jag inte behöver hålla i sto och hingst vid betäckning, även om typen av skador mellan de olika tillvägagångssättet säkerligen skiljer sig. En bra hingst tycker jag även ska kunna gå med en stoflock, särskilt av den rasen jag har valt. Men visst, det kan finnas godtagbara undantag också.
Däremot var jag osäker vid mitt hoppsläpp – det fanns flera faktorer:
När gick Pepper med andra hästar?

Percy är inte betäckt sedan tidigare och en häst som jag uppfattar som väldigt mild – skulle hon våga säga ifrån?

The bird have more action that the horses.

Jag har tänkt runt detta ungefär sedan hästarna kom och bestämde mig till slut att göra på följande sätt: Calinka är en häst som brukar vara hög i rang – men som ger sig om det krävs. Hon har också ett väldigt tydligt kroppsspråk och är en bra ledarhäst. Förra året betäckte jag henne (naturlig betäckning), men hon blev inte dräktig även om hon har haft en fölunge för många år sedan. Däremot fick jag veta att hon stod bra för hingsten när hon var iväg. Jag hade inte tänkt försöka något mer då hon inte är någon ungdom, men till slut tyckte jag ändå att det bästa var att låta henne träffa Pepper först. Antagligen skulle hon tala om för honom var ”skåpet skulle stå” och jobba på hans eventuella kommunikationsproblem om så var. Hon har inte heller skadat någon häst mer än någon skråma vid tidigare ihop släpp. Däremot skulle hon snällt ställa upp och bli betäckt om han uppförde sig korrekt. Med Calinka i hagen skulle jag också våga låta släppa in Percy eftersom de är mycket nära vänner. Calinka har vid minst ett tillfälle tidigare skyddat ”sitt” sto från påflugna valacker och skulle säkert ställa upp för Percy om det behövdes.

Så, främsta anledningen att ta in Calinka i flocken handlade om gruppdynamiken, att det skulle bli en bra och trygg flock. Om det blir ett föl eller inte är en annan sak. Men, hade jag inte kunnat tänka mig att behålla en Calinka avkomma skulle jag ändå inte gjort detta – jag anser inte att man ska föda upp travarkorsningar för att sälja utan, om så sker, för eget bruk..

To release the mares together with a stallion seems as a higher risk than ”normal”. Especially in my case as I don’t know how long it was since Pepper was together with other horses – how well does he speak the horses language?. On the other side, I want my horses to be able to have company, not to be ”doomed” to be by themselves. My first horse was alone for at least five years (before I cared for her) and I know what that did for her.

Honestly, for me it is simpler if I don’t have to have both mare and stallion on leash for covering, even if both way can give injuries (maybe a bit of different kind). But, I think that a good stallion should be able to stay with his mares, especially from the breed that I have chosen. But of course – there is certainly exceptions to that as well.

But, even with all this I was insecure about the introduction, based on some things:
When did Pepper play with other horses?
 Percy hasn’t been breed before and seems to be very mild – would she defend her self if she felt the need? 

I had thought about those things now and then since the horses arrival, and this is what I came up with: Calinka is the leader, and usually is even if she can move down if necessary. She also have a very clear body language and is a good leader. Last year I had her breed (by hand), but she didn’t get pregnant even if she had a foal many years before. But, I was told that she behaved very well in front of the stallion. I hadn’t planned to try one more time and she is not very young, but finally I thought that ti would be best if she meet Pepper first. She would probably deliver her thought very clear if he ever questioned her. Probably without hurting him much as she had never done that before with any horse. She would also behave well for breeding, if Pepper did likewise. With Calinka in the pasture I could also let Percy in as they are close friends. Calinka has previously shown that she can ”protect” her  mare. And, most of all I wanted her there as she probably would keep the heard in a good balance. If it would be a foal or not would be another question. But, if I hadn’t liked to get a ”mini-Calinka” I would never have breed her anyway. In my opinion STB crosses shouldn’t be done for the market, just for your own ”needs”.

Bunny igen

/0 Comments/in , /by
Not the best picture, but one that I haven’t shown before.
Fick precis veta att Bunny troligen kommer hit på måndag, att resan gått bra och att hästarna från samma resa veterinärbesiktigades ungefär nu i Amsterdam. Hade inte svenska tullen varit stängd på söndag hade hon komit då.
I just heard that Bunny probably arrived here during Monday, that the trip had went well and that the horses from the flight are vet checked about now in Amsterdam. If Swedish customs hadn’t been closed during Sunday they would have been here then.

Calinkas uppfödare

/0 Comments/in /by
Kalle’s favorite horse and the mare belows offspring
En sensommarkväll för sådär 18 år sedan knackade det på mina föräldrars dörr och en granne frågade om möjlighet till betesmark följande sommar. För att göra en lång historia kort så följde jag med grannen till travet påföljande dag och började hänga i hans stall. Idag såg jag i tidningen att han nyligen har dött. Han (eller var det kanske hans hästar?) lyckades få mig att under flera av tonåren gå upp tidigare på morgonen på helgerna än i veckorna för att hinna upp till hans hästar och kanske få hjälpa till att sela på när det skulle ut och köras. Om det nu inte fanns någon häst för mig att rida,  eller några hästar som skulle in till banan och träna. Eller så umgicks jag bara med hästarna. Hans stall var anledningen till att mina lördagar blev synonymt med ”Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset”. P4. Det var stället där jag fick hantera unghästar, följa fölungar och vara med på travtävling. 

Calinka’s half sister after her carrier at Kalle’s place. He raised, trained, raced and breed her. The foal was the last horse I broke at his place some years later while I already owned Calinka.

Kalle, som han hette, hade levt ett arbetsamt liv, om jag minns och förstått rätt började han köra med häst i skogen i fjortonårsåldern och jobbade även på sjön en period innan han gifte sig. Redan när jag lärde känna honom såg han urgammal ut, lite krökt, slitna hästkläder och grått hår. Obestämd ålder, jag tyckte alltid han måste vara minst 70 år. Idag lärde jag mig att han blev 82 år. Men glimten i ögat, om det var något han kunde var det att snacka skit, med honom blev det inte många djupa diskussioner desto mer slänga käft.Slänga käft och retas lite lätt. Jag hör honom fortfarnde fråga efter pojkvänner och säga att jag (som fjortonåring) riskerade att hamna på glasberget. För att inte tala om hans “snögar” och snuset i mustachen.

Jag vet en kompis som tyckte han var otäck och elak – och visst kunde han se arg ut om han ville – men innerst inne var han så snäll och gullig. Jag minns hur han klappade sin favorithäst under åren jag var där. Jag minns hur han döpte många av sina fölungar med epitetet ”My” – efter sin fru May.  Trots att vi var så olika i ålder, utbildning och många intressen trivdes jag väldigt bra. Jag lärde mig mycket. På senare år har vi inte haft mycket kontakt, men jag har en ständig påminnelse – Calinka My, en av de hästarna jag kom att följa från den dag hon föddes i hans stall.
A summer evening about 18 years ago a neighbor knocked on my parents door and asked if we had any pastures for rent.. To make a long story short I joined him to the Standardbred race track the following day and started to spend time in his stable. Today I read in the paper that he died a few days ago. He (or his horses) managed to get me up earlier during the weekends for many of my teenage years so I would be there when they drove and it was time to harness up the horses. Or if there was a horses that I could ride, or horses that was transported to and trained at the race track. Or I just enjoyed the company of the horses. His stable was the reason that my Sundays turned out to be about a couple of radio shows. It was the place where I learned to handle youngsters, followed foals and visited the race track.
One of the horse that I broke at Kalle’s place.  And a full brother to the mare with foal above. In full racing condition while this photo was made.
Kalle, as was his name, had lived a hard working life, starting about the age of fourteen, if I remember right, to work in the forest , getting the timber out with the help of horses. He also worked at the sea for a while before he got married. When I learned to know him he felt old, a little bent, worn farmers clothes and grey hair.  Always with a undefined age, but at least 70 in my eyes. Today I learned that he got 82. But the light in his eyes, and if something he knew how to talk bullshit. We didn’t have many deep conversations but a lot of fun. I can still hear him ask me about boyfriend when I was fourteen, telling me that I would end up on the “glass mountain (= unmarried) if I didn’t find anyone soon. Not to speak of his very special dialect while saying “snow” and the snuff that was caught in his mustache.
I know a friend that thought that he was scary and mean – and he could look angry if he wanted to but he was a sweetheart. I remembered when he patted his favorite horse. He named many of his foals with the end “My” – after his wife May. Even if was was different in aged, education and many interests I loved to see him. He also taught me a lot. In later years I have hardly seen him, but I have a constant remembrance – Calinka My, one of the horses that I followed since the day she was born in his stable.

Landad

/0 Comments/in /by

Nu ska hon precis kommit ner på marken igen!

Now she is supposed to be on the ground again!

Nedräkning/Countdown

/0 Comments/in , /by

Nu ska Bunny vara på marken om 10 minuter – självklart följer jag flygplanet live!

Bunny is supposed to be on the ground in 10 minutes – of course I follow the plane live!