2017 – oj så mycket som hände!

Leo visiting the horse just a few days old.

2017 började lugnt – eller snarare verkar det lugnt om man ser tillbaka. Men mycket planering och arbete pågick och bland annat sålde vi vårat hus.

I mars började betäckningssäsongen. En säsong som förvisso innebar fler ston än tidigare, men även mer krångel. Lärorikt var det oavsett.

I april åkte Honey Come Quickly, mitt nyinköpta sto i USA,  till hingsten i USA innan hon påbörjade resan häråt. Men inget ville sig vilket gjorde att hon blev kvar där ett bra tag och inte kom till Sverige förrän i augusti.

Pregnant ladies – Bunny and I.

I maj föddes första fölet – Eddie ( Ullekalvs Dame Odette) och i månadsskiftet mot juni flyttade Eddie med mamma Percy och Calinka till Ullekalv! Bunny, Iris och Whizzy flyttade istället till medryttare-Maria inför Bunnys fölning av Zeb ( Ullekalvs Zephyrus) medan Pepper blev kvar med betäckningsston på Ekenäs. Så, jag hade hästar på tre ställen vilket inte underlättade eftersom alla saker alltid var på fel plats. Hos andra ägare föddes ytterligare tre avkommor till Pepper under vår och sommar.

I maj förberedes det även för vårat nya hus – bostadshuset brändes ner som övning av brandkåren och innan det hade flyglarna rivits med grävmaskin.

Zeb and David

I början av juli blev det så dags för resterande hästar att flytta i omgångar. Människo-familjen åkte på semester en vecka medan jag stannade hemma och flyttade de viktigaste sakerna till vårat nya boende i Ullekalv. VI bor i ett mindre hus som tillhör min pappa nära nya gården tills nya huset är färdigt. Många (inklusive min man) tyckte nog de var både konstigt och olämpligt att en höggravid kvinna ensam flyttade mycket men dels visade det sig att försäkringen inte skulle täcka om flygplanet hade behövt landa p.g.a. något med min graviditet, dels blev det lugnaste sättet att flytta på: Istället för att ha sura barn för att vi flyttade, inte lekte med dem, de inte hittade sina saker etc så fanns allting ( nåja, det mesta)  på plats i deras rum när de kom tillbaka. Sedan kunde jag åka och bada med barnen medan mannen fick ta hjälp av kompisar och flytta alla större möbler,tömma garaget med mera.

The old house when the firemen used it as a training object.

Lösdriften flyttades med och det tog längre tid än planerat både att ta ner den i delar och sätta ihop den igen, men till sist var det klart och Länsstyrelsen kunde inspektera. Nu är den även större än förut.

Länsstyrelsen kom på ytterligare inspektioner eftersom vi nu har egen mark som ger EU-bidrag. Även det något nytt att sätta sig in i liksom när vi slog de nyanlagda vallarna och gjorde hösilage.Under hösten hittade jag en ny medryttare och stona har fått komma ut lite på tur i skogen och provat på löshoppning när jag nu äntligen har en paddock med staket hela vägen runt.

The new house just before Christmas.

I slutet av november började arbetet ordentligt inför husbygget. Platta gjöts, jordvärme grävdes ner liksom vatten, avlopp och slang till fiber. Till lucia anlände huset och i mellandagarna fixades nya infarten.

Dessutom gjordes försäljningarna av Eddie och Zeb färdiga under december, montaget av nästa lösdrift påbörjades och jag satt på Whizzy för första gången.

 

 

För Mountainhäst Sverige har det även varit ett kanonår. Om jag minns rätt har det importerats fem Rockys och två Kentucky Mountains samt att de första två Kentucky Mountain fölen har fötts i Sverige!

 

2017 – so many things happened!

2017 started calmly – or at least it feels like that when I look back. But I know that we did a lot, both planning and work on the new place as well as selling our house.

Honey Come Quickly – a new RM in Sweden, imported from USA.

The breeding season started in March. A season with more mares than ever, but also much more things that didn’t work out according to plan. Still, I learned a lot.

In April Honey Come Quickly, my new mare in USA went to the stallion to be breed. But that took a long time before it worked out and she didn’t arrive in Sweden until August.

In May the first foal was born – Eddie (Ullekalvs Dame Odette) and when June came she and her mum Percy and Calinka moved to Ullekalv! Bunny, Iris and Whizzy moved to co-rider Marias place, waiting for Bunnys baby Zeb (Ullekalvs Zephyrus). Pepper stayed at Ekenäs with visiting mares. So I got horses at three places… Not the easiest way to find the stuff needed att the right way. Three mares that visited Pepper last year got nice foals during the Spring and Summer.

 

Maria came by and took some photos. This is Eddie.

May was also the month when the ground was prepared for our new house. The fire department used the old house as a training object and burnt it down while three other houses was pulleddown by an excavator.

In the beginning of July were the other horses moved. The human family went for a weeks vacation while I stayed at home and moved the most important things to Ullekalv. We live in a smaller house that belongs to my father, close to the building site until it is ready and choose to move before the school started for the Autumn. I think many (including my husband) thought it was strange that a very pregnant woman moved alone but I stayed home because it turned out that the insurance wouldn’t cover if anything happened to the unborn child during the flight and the planehad to land at another place. I were also convinced that the translocation would be smoothest for all of us if I got to do it on my own. Instead of having

The run in shed in it’s new location.

grumpy, bored and frustrated kids around that didn’t found their toys or clothes, that plates and cups were missing, times when we ate changed etc everything (well, most things anyway) was in place when they got home. They had a good time while I organised there stuff and when they got back we could go to a mall lake nearby to bath while my husband got to move the rest. All those heavy stuff, the garage etc.

 

The run in shed was also packed up in pieces and moved, even if it took much more time than planned. But, now it bigger than before and, once again, ok by Länsstyrelsen.Länsstyrelsen inspected some other things as well as we now have our own fields that gain EU-founds. That was also a new thing to learn as well as when we harvested our own hay silage.

A lot of hard work during all the year. Here is Isac painting the walls to our second run in shed.

In September our two-legged contribution to the family was born – Leo. This Autumn have we been a good team working around the farm (well, he has been sleeping): painting the run in shed, built fences, starting to work the horses. Isac has started in a new school and David a new kindergarten.

I september föddes det tvåbenta tillskottet till familjen Leo. Han och jag har under hösten varit ett bra team som lyckats arbeta (= Leo sovit) med alla möjliga småsaker: måla lösdrift, bygga staket, skrapa färg och börja jobba hästar. Dessutom började Isac på ny skola och David på ny förskola.

I found a new co-rider during the Autumn so the mares has started to get on some trail rides and also tried some jumping without rider now that I finally has a good place to do that.

The foundation for the new house.

In the end of November they started to work more with the new house. The foundation was made, earth heating cable was put in the ground as well as water pipes, internet fiber and sewage system piping. At December 13 the house arrived and just after Christmas our new road to the house was fixed.

The sales of Eddie and Zeb were finished in December as well and we started to build on one more run in shed. I also sat on Whizzy for the first time.

It has been a good year for Mountain Horse Sweden. If

Calinka jumping

I remember correctly five RMH were imported as well as two KMSH. The first two KMSH foals were also born in Sweden this year.

 

 

Naturlig form

Det är så kul att se hur Iris rör sig – hon söker sig naturligt ner mot en korrekt form. Jag har sett det när jag tömkört och här syns det även när hon är lös. Tror hon kommer att vara lätt att bära sig korrekt. Och trots att de här bilderna mest visar trav töltar hon mycket – även vid tömkörning. Dessutom ser man hur hon ofta böjer sig trevligt i kruvrona och har ett öga på mig trots att jag är distraherad av att fotografera.

När jag tittade igenom bilderna insåg jag att även Honey har en trevlig naturlig form. Det kommer att bli kul att rida dessa tjejer!

It is so nice to look at Iris when she moves. She is finding a nice frame all by herself now and then. I have seen it before at long reins but here you can see it when she is all free. Thinking it is going to be easy to get her in the frame I like. And yes, even if she mostly trots in the pictures she gaits a lot – even at long reins. You can also se that she bends nicely while turning and that she keeps a nice contact with me even if I am occupied with the camera.

When I looked throw the pictures I noticed that Honey also have a nice natural fram. It is going to be fun to ride those girls!

This girls know how to trot!

This girl is gaited!

Sadel och stigbygelinvänjning

Honey

Nu har jag testat att släppa lös Whizzy, Honey och Iris med sadel och hängande stigbyglar på ridbanan och bett dem springa för att se hur de reagerar på skänklar och för att vänja dem. De sköttesig väl, men alla förvånade mig genom sina reaktioner.

Valet av sadel gjordes utifrån att stigbyglarna är fästa med kardborreband och därför bör lossna om hästen mot förmodan skulle fastna.

Iris tyckte stigbyglarna var lite otäcka, men hon var förvånansvärt lugn ändå. Men jag tror ändå hon får göra det här igen till innan jag sitter upp.

Honey ( som ridits i USA) ville först inte gå fram snabbare än skritt och när jag insisterade bockade hon och stannade sedan. Det upprepades några gånger, men hon blev allt mer framåt och bockningarna försvann. När stigbyglarna kom ner var hon ibland sur på en av dem och sparkade ut med ett bakben för att visa det flera gånger. En sådan tur att jag inte bara satt upp på denna tjej utan har behandlat henne som i princip oinriden.

I tried to let Whizzy, Iris and Honey run free with the saddle and stirrups in the riding area to se how they reacted and to get the used to stirrups. Theybehaved well but neither of them reacted really as I would have guessed. The saddle was chosen because the stirrups is attached with Velcro and therefore probably would fall if if they would get caught.

Whizzy didn’t care at all – with or without stirrups. I knew she was cool but still had expected a little reaction. Iris found the stirrups a little scary but she was surprisingly cool. Even if I think we do it again before I mount. Honey ( that has been ridden i US) didnt want to go faster than walk at first. When I insisted she bucked and then stopped. It was repeated some times but she got more and more forward and the bucking disappeared. When the stirrups got dangling she got a little pissed and kicked at one of them with only one foot several times. Luckily I didn’t just get onboard on her but have treated her as if she never have had a rider.

Whizzy

Whizzy brydde sig inte ett dugg – med eller utan stigbyglar spelade ingen roll. Jag visste att hon var cool men hade förväntar mig lite reaktion på stigbyglarna.

Iris

Honey again – much happier when she discovered that she could have fun with the saddle on her back.

Frostiga hästar

Hästarna igår morse.

The horses yesterday morning.

Snöbus

Honey

Zeb

Whizzy

Bunny & Zeb

Eddie, Zeb & Bunny

Iris

Bunny & Zeb

Honey

Whizzy

Whizzy