Bomarbete och Bunny luras igen
Nyligen kom jag på att leka med bommar med hästarna. Jag har tyckt att Calinka och Pepper varit lite dåliga på att engagera rygg och bakdel. Lite cavalletti och studshoppning skulle kunna vara en bra träningsvariant.
Calinka och jag lekte, hon var pigg och sprang runt mig i den tunna longerlinan som är svår att kommunicera bra med hästen i. Trots det var det aldrig några problem även när vi var ute på fältet och galopperade även om hon bara bar grimma. Cavalettin var kul och hon lyfte fint när jag höjde ett par bommar. Studshoppning var ännu roligare. Det var ett tag sedan hon fick hoppa och även om hon är talanglös på den fronten tycker hon ibland att det är kul. Det var kul att se hennes energi och vilja. Hon är ju trots allt ingen ungdom längre.
Sedan var det Peppers tur och det hade börjat skymma. Vi är inte riktigt lika samstämda och longerat honom har jag inte gjort många gånger. Men, han skötte sig bra och var lätthanterad. Bommarna gick bra, men studshoppning var kul men lite knepigare. Men, även han uppskattade övningen.
Innan det blev helt svart hann jag ta med Tea ner och visa bommarna. Hon är inte longerad många gånger och nu var det länge sedan. Men, efter en kort repetition travade hon utan problem över bommarna i båda varven. Det gick så bra att jag testade att låta henne hoppa ett litet språng vilket hon också fixade utmärkt. En sådan tjej!
Påföljande dag blev hästjobbet begränsat – Bunny andades tungt och var lite svettig. Vi trodde det var fölning på gång, men inte då. Men, det ändrade hela upplägget med hästarna. Tea och Mira fick däremot komma ner och leka med bommarna. Tea klarade det galant även i den tunna longerlinan och Mira fick en lektion i longering och bommar. Jag är inte säker på att hon gjort något av det tidigare. Inte lätt för henne, men hon skötte sig väl. Det var även vid detta tillfälle jag passade på att filma medan Maria longerade Tea. Däremot stod vi mitt ivägen så det blev ingen lång film.
Idag blev det itne heller någon hästmotion – vi åkte och köpte en hästtrasnport istället. En gammal och enkel, men ännu vet jag inte hur mycket jag kommer att ha använding för den. Vi får väll se! Däremot för hästarna omkring bra i hagen på egen hand – Bunny var värst och både bockade, stegrade och raceade runt flera gånger….
Mira och Tea var så kalla i regent att de verkade huttra vilket jag aldrig sett förut. Fixade varsitt täcke till dem och satte på dem. Hoppas det hjäper. Första gången Mira fick täcke, men det var inga problem.
 |
| Mira |
Pole work and Bunny tricks us again
Recently I remembered that I could play with poles.I have thought that Calinka and Pepper have been engaging their backs and quarters a little bit to less recently. Some pole work and gymnastic jumping might be a good way to improve that.
Calinka and I played, she had a lot of energy and ran around me with a thin loung-line that is difficult to communicate with. But there were no problems even when she cantered at the field and only wore a halter. She liked the poles and loved the jumps. She has no talent for jumping but sometimes she likes it. I really liked watching her energy and happiness. She is not young any longer but still likes to work.
The I brought Pepper out when it started to get dark. We aren’t really as well connected as Calinka and I (yet) and I haven’t lounged him many times. But he behaved well. The poles worked well but the jumping was a little tricker. Still, he enjoyed the new exercise.
Before it got totally dark I got Tea to show her the poles. She isn’t lounged many times but after a short repetition she trotted over the poles in both directions. She did so well that I let her try a small jump that she took easily. Such a girl!
Following day the plans to work with the horses got changed. Bunny was panting and a little sweaty so we thought she were going into labor and kept us around the stable. But no foal arrived. While checking on her we took Mira and Tea for some pole work. Tea did great even in the thin loung line and Mira got a lesson in lounging and pole work. I’m not sure if she has done any of that before so it wasn’t easy for her. But she behaved well. It was at this time that I manged to film Tea while Maria lounged her. Mira and I had put ourselves in the middle so it didn’t become a long clip.
Today there were no work of the horses either. Instead we went away to buy a trailer. And old and easy one but I still don’t know how often I’m going to use it. Time will tell! But the horses seemed to work out all by them self. Bunny was the worst, both rearing, bucking and racing several times.
Mira and Tea seemed to be cold in the rain so I put rugs on them. First time I have seen them cold. It was the first time Mira got a rug but she behaved well.
1000:e inlägget
 |
| Black Pepper |
Oj, det här blir 1000:e inlägget. Ofta snor jag bara ihop något lite snabbt, några bilder från någon av de senaste dagarna, eller vad som hänt nyligen men den här gången väljer jag att se tillbaka. Vad har egentligen hänt sedan jag började blogga?
Jag inser att det måste vara ungefär fyra år sedan jag på allvar började fundera på det som jag bloggar om. Det var då jag började att riktigt seriöst fundera på hur jag skulle kunna få in mera hästar i mitt liv och exakt hur jag skulle gå tillväga. Så här kommer en kort resumé av höjdpunkter, vad som inte gått som tänkt och reflektioner:
- Första mötet med rasen skedde sommaren 2011; det var inte lätt att hitta en bra möjlighet att få se dem i Europa. Jag kollade resor och platser många gånger innan jag tillslut bestämde mig. Det blev en jättetrevlig resa till Toril i Tyskland, men idag vet jag enklare sätt att resa för att få se Rockys än att bila så långt.
Toril’s favorite mare Friendly – the first Rocky that I rode. - Kentucky september 2011. Allt var tillräckligt klart hemma för att kunna köpa ett par hästar om jag skulle vilja… Resan med Margareta blev en riktigt höjdpunkt och varje år kring “The Internationals” längtar jag tillbaka till området, människorna och hästarna…
- December 2011. Pepper och Percy anlände efter en lång resa. De första Rockysarna i Sverige. Många sena kvällar hade det blivit för att hinna få iordning för deras inkvartering. Plötsligt hade jag eget stall igen och skulle testa detta med lösdrift. Under våren red jag in Percy och certifierade för att sedan betäcka henne med Pepper. Dessutom fixade vi en helsida i tidningen Ridsport.
- Augusti 2012. Bunny anlände med Tea i magen.
- Ullekalvs Antea (Tea) föddes 14 april 2013 och blev därmed första Rocky fölet i Sverige. Senare samma år föddes även Embla, första fölet som även “tillverkats” i Sverige. Och någon vecka efter Embla kom min egen son David. (Mannen var halvglad när jag sov i bilen höggravid för att vaka över Percy – tur att det bara blev en natt). Embla flyttade kring årsskiftet till sin nya ägare Linda.
- Tja, tiden rusade fram och när jag trodde att jag skulle få två föl 2014 också ändrades planerna snabbt. Percy fölade ett par veckor för tidigt och fölet levde inte när jag kom på plats. Det var en hemsk upplevelse. Ett perfekt föl som inte levde. Som tur var repade både jag och Percy oss snabbt men den dagen var det tungt. Än värre var det eftersom det var Calinkas födelsedag och den redan är väldigt speciell pga omständigheterna när Calinka föddes (jag har känt henne sedan dess). Redan samma dag bestämde jag att vi skulle åka till Falsterbo; dit vi hade en inbjudan. Jag och Percy hade aldrig åkt iväg någonstans eller tagit en enda ridlektion och hon var inte mycket riden. Men, jag kände henne och jakten på en saddelseat suit
First time I rode Pepper. Kentucky 2011. från USA började. På något sätt kom vi iväg och visade upp oss. Hon sköttes sig som ett proffs och vi kom 5:a av 7 hästar I den första internationella tävlingen för töltande hästar av annan ras än islänning. Jag var mer än nöjd! Aldrig att jag skulle rida på Falsterbo och tänker jag efter var det min första internationella tävling och en av mina första tävlingar överhuvudtaget.
- Bunny fick däremot en dotter; vackra Ullekalvs Esmerée.
 |
| Bunny as 2 years old in USA. |
..och tja, det är nog ungefär var vi är. Det har hänt så mycket annat; vi har testat TREC, fälttävlan, hoppning, påbörjat inkörning, tolkat, pink ride, haft besök och blivit omskrivna några gånger…. Jag må ha fullt upp med familjen men över åren har det i alla fall hänt lite.
Vissa gånger har det så klart varit tungt; att förlora Percys föl förra året var en sådan händelse liksom att ibland känna
 |
||
| Percy hadn’t been in Sweden for many days when I took this picture | 2011. |
att man inte räcker till, att man inte hinner med. Förvisso har jag inga höga förväntningar på oss, men ibland har det gått väl under vad jag önskat; särskilt när barnen blivit sjuka, det har varit resor med jobbet för någon av oss eller bara allt möjligt annat som har varit tvunget att gå före. Tyvärr har det absolut jobbigaste varit resorna för hästarna till Sverige och Skatteverket. Båda dessa två saker har orsakt enormt stresspåslag, irritation och frustration även om det löst sig i slutet.
Jag har dessutom lärt mig många nya saker, fått inblick i sådant som jag inte hade tänkt på. Det här med design och reklam var nya områden för mig. Fotografering har det blivit mycket mer av, både bakom kamerna men även som modell ibland. För att inte tala om allt som kommer med att driva eget företag och alla härliga människor jag har träffat genom att jag gjort det.
 |
| Tea & Isac 2013 |
Generellt kan man säga att allt tar mycket mer tid och jobb än vad jag trodde. Men, det är inte mycket som är bättre än att komma upp till stallet och känna tröttheten rinna av, energin fyllas på och glädjas över det hjärtliga mottagandet. Mina Rockysar har verkligen överträffat alla mina förväntningar!
Nu blickar jag framåt; mina drömmar är långifrån slut än. Närmast hoppas jag att min egna bok om Rockyn kommer ut (provtryck är på väg) och så drömmer jag om att utöka och om en egen gård… Vi får se vad som slår in och vad som får tänkas om. Det är itne omöjligt att det blir 2000 inlägg om allt går som jag vill.
1000: posts
Wow, this is post number 1000. Often I only write something fast, something about what happened recently or new pictures but this time I chose to look back. What have happened since I started to blog?
 |
| Ullekalvs Embla |
I realize it is about 4 years ago since I started to think seriously about the topic for this blog. How could I get more horse in my life? I got the plan figured out in details. Here is a short resume´:
· I first meet the breed Summer 2011. It wasn’t easy to understand were to travel to meet them in Europe. Every place seemed far away and hard to reach. I made a very nice visit to Toril in Germany but today I know easier ways to travel instead of driving the car so far.
·
- Kentucky September 2011. I had planned and planned and I had prepared. If I would find a couple of horses that I liked I would be able to bring them home.. The trip together with Margareta was a hit and every year around The Internationals I want to go back, to the place, the people and the horses….
- December 2011. Pepper and Percy arrived after a long trip. The first Rockys in Sweden. There had been many late evenings to get everything ready for their arrival. Suddenly I had my own stable again. I broke Percy during the spring, certified her and covered her with Pepper. We also got a page in the magazine Ridsport.
- August 2012. Bunny arrived pregnant with Tea.
- Ullekalvs Antea (Tea was born April 14 2013 and became the first Rocky foal born in Sweden. Ullekalvs Embla was born later the same year, the first, born and breed Rocky in Sweden. And about a week after Embla’s arrival I gave
Percy & I at Falsterbo 2014 birth to my own son David. (My husband wasn’t totally happy while I slept in the car to be able to watch over Percy before her delivery. Luckily I only had to do that one night.) At the end of the year Embla moved to her new owner Linda.
- The time moved quickly and I thought I should get two foals 2014 as well. But Percy lost her foals only weeks before her due day. A terrible day. A perfect foal except he wasn’t alive. Both Percy and I moved on rather quickly but that day was hard. It was even worse as it was Calinkas birthday. That is already a very special day to me because of the circumstances around her birth. But to cheer us up I decided the same day that Percy and I should go to Falsterbo as we had an invitation. We had never been away anywhere, never had a lesson and she wasn’t trained much. But I knew her so I started to look for a saddleseat suit from US. Somehow we managed to go to Falsterbo and show. She behaved as a pro and we got 5:th out of 7 horses in the first International competition for gaited horses others than Icelandics. I were more than happy! I never thought that I would show at Falsterbo, my first International competition and one of my first competitions at all.
- Bunny instead got a beautiful daughter – Ullekalvs Esmerée
 |
| Percy & I. Trying my new saddelseat attire. |
…and that is about were we are today. We have tried so many other things as well, TREC, cross country, jumping, driving, skiing with the horses, pink ride, visitors and some articles in magazines, showing at Östgötahäst… I have a lot to do caring for my family but over the years I have been able to do some “special” things with my horses as well.
Sometimes it has been heavy; to loose Percy’s foal was one such event. It is now and then the feeling of not being enough, that there is a lack of time and engagement. I don’t think that I have high demands on what I want to do with my horses but sometimes my expectations seems to sink like a stone; the kids get sick, my husband travels in work or something else that seems to make it impossible to do anything else than feeding the horses as fast as possible. One of the most hard things has been the tax administration and to get the horses to Sweden. Both things has caused a lot of stress, irritation and frustration even if it all went well in the end.
And I have learned a lot of new things, things I never had thought about before. Design and advertisement for example. I didn’t take as much photos either or spend as much time in-front of it as I have. Not to mention everything that comes with running our own business or all interesting and nice people that I have meet by doing so.
It has all taken more time and work as I thought. But I have never regretted it and there are few things that cheers me up more than visiting the horses. My tiredness goes away, I get new energy only by their way of greeting me. My Rockys really has been better than my expectations!
 |
| Ullekalvs Esmerée |
Now I am looking forwards; my dreams continues. My book about the breed is soon ready to relise and I would love to have more horses and my own farm… The future is going to show what happens. I might hit 2000 post if it all goes as I want!
 |
| Centre of attention. They just love to cuddle and get attention! (Percy, Calinka, Mira & Tea) |
Mira, Isac, David & bollen
Jag kunde inte motstå det fina vädret och fick med barnen upp. De lekte med den stora bollen; studsade den och busade runt. Pepper brydde sig inte, inte Percy heller, Tea backade när vi var för nära, Calinka flyttade snabbt och Mira kom och ville undersöka. Bunny var väl långt bort för att ens tänka på att reagera.
Mira, Isac, David & the ball
I couldn’t resist the beautiful weather and brought the kids to the stable. They played with the big ball; tossed it and run back and forth. Pepper didn’t care, neither did Percy. Tea backed of when we got to close while Calinka took of quickly. Mira instead came up to look closer. Bunny was a little to far away to even think about reacting.
 |
| Tea & David |
 |
| Pepper |
Köp boken!
