Dagarna rullar på

/0 Comments/in , , , /by
Veckan har satt högsta möjliga fart som vanligt.
I måndags red jag dressyr på Calinka och hamnade åter på kant med henne. Vad är det med oss, surtanter båda två. Percy fick också komma ut, hon blev så glad och gick utan tvekan en kortare tur i mörkret med pannalampan och mig på ryggen. Vilken duktig häst. Bunny såg mest ledsen ut för att jag inte myste mer med henne.
Tisdagen istället var det Peppers tur och vi var ute sådär 40 minuter. Det skulle gått fortare, men Pepper ville mest bara skritta. Han är lite osäker på mörkret, även om det annars är svårt att märka. Bunny är aningen, aningen tjock i ena frambenen så jag pysslade bara med henne och försökte lära henne lite trick istället.  I övrigt har hästarna gått upp i vikt sedan hösilaget kom in – jag gissar att vissa mest äter hela dagen.
Idag ska Mimmi och Maria åka ut, Pepper, Percy och Calinka motioneras. Vi får se om det blir någon häst över till mig, eller om jag blir hemma ikväll.

The week has started of in high speed as usual.
At Monday I did dressage with Calinka and we disagreed again. I don’t know why – seems as we both turned into bitches. Percy on the other hand behaved perfect, not hesitating a second when we we left the other horses, in the dark, with only my head lamp and I on her back. Good girl! Bunny mostly look sad as I didn’t cuddle enough with her.

At Tuesday I took Pepper out about 40 minutes. We should have made it quicker, but he only wanted to walk most of the time. He is a bit insecure about the darkness, even if it is hard to recognize. I think this was his way to deal with it. Bunny is a little bit thick in her front leg so I just groomed her and tried to learn her a trick. All horses have gained weight since they got feed in the pasture – guess some of them don’t do much else.

Today Mimmi and Maria is going to visit, Calinka, Pepper and Percy needs work.I’ll see if it is one left for me, otherwise I stay at home.

På kant med tant

/0 Comments/in /by
Det var länge sedan, men igår lyckades tant Calinka att göra mig riktigt sur. Som den äldre dam hon är VET jag att hon kan uppföra sig. Men igår ville hon inte bli fångad. Andra dagen i rad hon har sådana idéer, men nu fick jag lätt in Bunny. Trodde i min enfald att tant då skulle komma in till kraftfodret, men nej. Hon tänkt stå och hänga några meter bort (och gå iväg om man närmade sig). Pepper och Percy visslade jag på, men tydligen var de utom hörhåll. Bunny gillar inte att vara själv inne och blev så klart stressad. Trots allt gick det ganska bra om jag var med henne i boxen. Och då gick det ju ändå bättre att försöka få in tant eller “dövörona”.
När jag så putsat upp Bunny extra noga (vi skulle fota sedan) gjorde jag ett nytt försök att vissla på hästar. Bunny for runt i boxen och halkade (hon hade ju sett till att smutsa ner rätt bra där inne) så att hon trillade. Plötsligt hade jag en häst som var smutsigare på ena sidan än innan jag börjat fixa henne. Tack söta, rara Calinka för att du vägrar att komma in. Jag trodde vi hade disskuterat det här ganska många gånger genom åren och inte hållit på med dessa dumheter på ett bra tag. Men, tydligen behöver jag gå ut och jaga henne ett antal varv i hagen för att tant ska ge sig. Bara så hon kommer ihåg att det inte funkar med matte. När då dövörona äntligen dök upp dröjde det inte länge förrän tant kunde tänka sig att komma in och stod vid grinden…
Och nej, hade det varit någon av mina yngre förmågor hade det varit en helt anan sak, nu var det bara idéer och stoighet från tant. Hösten verkar ha fört med sig sådana till henne. Bara ett par dagar tidigare påstod hon ju för Maria att hon då absolut inte kunde några sidförande hjälper överhuvudtaget. För det mesta är hon skoj med sina idéer, men vissa dagar är hon billig… Och ja, vi är inte helt olika – kanske därför jag inte alltid står ut med idéerna.
It was a long time since, but yesterday Calinka made me angry. As an older lady, she KNOWS how to behave. But yesterday she didn’t want to be caught. Second day in a row with such ideas, so I brought Bunny in instead. Stupidly enough I thought that the lady would enter then to get her grain, but no. She stood a short distance away (and move away if approached). I called for Pepper and percy, but the seemed to be out of hearing distance. Bunny don’t like to be left alone indoors and got stressed. As long as I stayed in the stall with her, she was ok, but that made it difficult to get the other horses indoors.

When I had groomed Bunny well (we planned to do some photos) I called out for the horses again.. Bunny stressed around and fell in the stall (she had pooped earlier and that made her slip). In a second I had a horse that was dirtier than before I groomed her.. Thanks, sweet, kind Calinka for refusing to get indoors. I thought we had discussed this many times before. But, apparently, I need to chase her some laps around the pasture, that usually settles it. Just to remind her that this behavior don’t work with me. And when the “deaf horses” finally turned up it didn’t take long until the lady appeared at the gate…

And now, had it been any of my younger horses it had been a totally different thing, now it was just ideas and pure “mareishness”. The Autumn seems to have brought those ideas to her. Just a couple of days ago she claimed didn’t know anything about aids to move side ways when Maria rode her. Mostly her ideas is fun, but some days she is cheap. And yes, we are much alike – maybe why I can’t stand her ideas sometimes.

Pepper på tuff tur

/0 Comments/in , /by
Pepper brought home some extra thistles.
Idag testade jag Pepper på en tuff tur – samma som vi tog Bunny och Calinka på förra veckan. Pepper skötte sig bra över leran och den smala vägen över sjön. Inte alls lika tveksam som Calinka. Diken var lite otäckt så jag fick hoppa av och leda honom. På vallen ville han springa fort, men jag fick till trav och det tempo jag önskade. En sådan häst! Däremot fick även vi med oss många tistlar hem.
Calinka fick sedan komma ut på en vända runt den andra sjön, vilket var alldels lagom. Efter att ha surat när jag skulle fånga henne blev hon väldigt glad när hon fick galoppjobba på grusvägarna.  Om vi kan fortsätta så här är hon snart i kondition igen.
Percy och Bunny verkade mest önska att de också skulle ha fått följa med, men de fick nöja sig med att få titta på när vinterns foder kom. Imorgon däremot är det planerat för att de ska få ha kul.
Calinka was still ventilating a bit when we got back.
Today I tried Pepper on a ruff trail – the same as we took last week with Bunny and Calinka. Pepper behaved well over the mud and the thin road over the lake. Not hesitating as much as Calinka did. The ditch was a little scary so I got of and then we crossed it easily. In the open area he wanted to run fast, but I easily got him in the gait and speed I preferred. Nice! But we brought back a lot of thistles.

Calinka got a trail ride around the other lake. She was not happy to be caught and we discussed that, but she got much more happier when she was allowed to to canter work on the roads. If we continue like this she be in good shape soon.

I like this look on the horse when I get back – sweaty and content about the work.
Percy and Bunny seemed as they also wanted to have joined us, but they had to survive only to be brushed and to watch when this years food was delivered. Tomorrow they probably get to do some fun things.

Eating and watching this years food  beeing deliverd.

Pepper and Percy also got some food.

Pepper och Calinka ridna samtidigt

/0 Comments/in , , , , /by
Maria och jag passade på att rida Pepper och Calinka på ridbanan samtidigt. Pepper var stundtals lite spänd, men det berodde mer på mörkret, på en lös hund (Mika) som skymtade i periferin ibland och att jag hade råkat få fel längd på stiglädrena och inte orkade byta men var irriterad ändå. I det stora hela skötte han sig utmärkt och åt Calinka ägnade han knappt en blick. Trots att hon i stallet flörtade vilt och återigen brunstar. Härligt! Calinka däremot jobbade på att slippa jobba – Maria har gått på det tricket förr. Till slut fick Maria igenom sin vilja, men tant poängterade att det inte var uppskattat.
Bunny, Percy och Mika fick sedan komma ut på en kortare promenad för mer invänjning på pannlampan. Inte för att de verkar reagera, men ändå. Vackert månsken var det också.
Maria and I found time to ride both Pepper and Calinka in the arena at the same time. Pepper was now and then a bit tense, but that was more the darkness, a dog (Mika) that turned up now and then and that I had to short stirrup leathers but didn’t put time into change that but still was frustrated about it. All over he behaved well and didn’t give  Calinka a glance. Even that she was flirting and in heat in the stable. Nice! Calinka on the other hand tried to avoid work – Maria have fallen for that trick earlier. In the end Maria got her way, but the lady wasn’t very happy about it.

Bunny, Percy and Mika got on a shorter walk afterwards to get more used with my lamp. Not that they seemed bothered, but anyway. And it was a beautiful moonlight

Mörkret kommer

/0 Comments/in , , , /by
Pepper and the lamp.
Vår och sommar är mina årstider, ljuset, grönskan, värmen. Hösten och vintern däremot… Visst finns det fina dagar då med men helst vill jag bara krypa upp i soffan, titta på TV eller läsa en bra bok under en filt. Nu börjar den tid som innebär ett konstant mörker alla vardagar i stallet, reflexer, pannlampa och mycket kläder. Regn, rå luft och grå himmel. Känns det lockande? Kolla bilden på mig så säger den en del om min inställning igår när jag åkte iväg till stallet. Ruggig, kall, men mössa och vantar för första gången på länge. Och ett stall fullt med hästar som behövde jobbas.

Väl i stallet jobbade jag upp lite värme. In med alla hästarna (Pepper och Percy rejsade upp). Snabbt på med utustning på Pepper i ett försök att hinna iväg innan det var kolsvart. Det lyckades nästan. Och så iväg. Pannlampapn igång direkt och bort på grusvägarna. Väldigt snart njöt jag fulla drag av min häst, och han med. Fast plötsligt fanns det lite konstiga saker att titta på – världen blev lite annorlunda när den lystes upp av en pannlampa. Mycket trav och så lite galopp. Vändning hem, galopp igen och poff – någon form av “skolor över marken”. Dvs det kom en bil på vägen en bra bit bort och jag kan förstå att Pepper undrade vad skjutton det var när vi galopperade och den måste dykt upp snabbt i hans synfält. Nåja, jag satt kvar, fick snabbt kontroll på hästen coh det var bara att fortsätt. Men jag lärde mig en sak – om Pepper lär sig bocka är risken stor att åka av, han är smidig, mjuk och har bra tryck i sina skutt! Inga problem att snurra 360 grader, bocka utan att sänka huvudet och hoppa högt alltså, skulle jag tro. Hoppas att jag aldrig får veta säkert om jag har rätt.
The bare back saddle

Väl hemma bytte jag häst och tog ut Calinka på lite dressyrträning. Hon var otränad men fin. Passade dessutom på att testa min barbackasadel. Tror den fick bra betyg då det var länge sedan jag tyckte att jag jobbade så bra som ryttare. Härlig ridning i vilket fall som. Percy och Bunnt tiggde om att få göra något så de fick båda var sin kort promenad i mörkret med pannlamp. Det är bara för dem att vänja sig för mina jobb med dem framöver kom troligen att ske i mörker. Totaltid: 2,5 timmar. Själv kände jag mig väldigt nöjd med att ha gjort ett bra jobb med alla hästarna. Vilken tur att jag har hästarna som får mig att tycka hösten och vintern är så ok att jag inte går i ide.
Me going to the stable – don’t I look happy?

Spring and summer is my seasons, green, light, sun. Autumn and winter on the other hand… There is nice days even then, but most time I would just like to sit in the sofa, watching TV or reading a good book. Now starts the time that means darkness while I visit the stable during the week. Reflexes, head lamp and a lot of clothes. Rain, a moistly air that gets to your bones and a grey sky. Seems tempting? The picture of me tells me a bit about my feeling yesterday when I went to the stable. Frozen and cold, bringing gloves for the first time in a long time. And a stable full of horses that needs to be worked.

I brought all horses in (Pepper and Percy had a race to get indoors) and got a little bit warmer doing that. Quickly I prepared Pepper and tried to get away before it got pitch dark.I nearly made it. The head lamp guided out way on the road. Soon I enjoyed it a lot, as well as Pepper. Even if he found some strange things as the lamp light turned the world different. We trotted a lot and cantered a bit. Turning back home, canter and  – bam – some kind of “haute ecole”. It turned out that a car had passed by far away on the bigger road behind Pepper and I really understand that Pepper didn’t really get time to figure it out as we cantered. Well, I was still in the saddle and got control of the situation rather fast. But I learnt one thing – if Pepper ever gets into bucking I probably will fall of. He is very athletic, have good jumping ability and is very smooth in his movements. He wouldn’t have any problems with 360 degree turns, bucking without getting his head down and can still jump high. I hope I never knows if I am right in this assumption.

Something in the darkness

Back home I changed horse and did some dressage with Calinka. She was untrained but working nicely.I also tried my new bare back saddle on her and I think it was ok. At least it was a long time since I found my self working so much with myself, feeling as if I was sitting correctly. Nice time any way. Percy and Bunny just begged to get attention and work so I brought them out for a short walk to teach them how my lamp works. They have to get used to that as all my exercise during the weeks is going to be in the light of that lamp for a long time. Totally I spent 2.5 hours in the stable. And all horses got attention and something appropriate for them to do. I am so lucky to have horses that gives autumn and winter a meaning.

Bunny and I taking a short walk.