Iris

Ungdomar och pensionären

January 29, 2017/0 Comments/in Calinka, hästfilosofi, Iris, Whizzy/by Ingrid Amadori

Så var det äntligen dagsljus när jag var i stallet. Igår arbetade vi på gården hela dagen, så det blev till att ta hand om hästarna i mörkert då med. Whizzy och Iris fick äntligen ett nytt tömkörningspass. Tydligen fanns det flera monster ut för de tittade väldigt ibörjan och verkade ha glömt allt… Nåja, efter ett tag så kom de igång och började röra sig framåt, men var ovanligt mycket på tårna. Och när de var lugnare ville de bara testa om de verkligen måste lyda. Oavsett när så kändes ingen av dem så stabil att jag ville ta fram kameran och fota, så det får bli en annan gång. Båda blev nog trötta i huvudet, även om det nog var femton minuters jobb för var och en av dem. Inte lätt att vara liten…

Efter det var tanken att ta Calinka på en skrittur. Så fort jag satt upp var hon sur och jag tror det var första gången hon överhuvudtaget inte ville gå framåt. Så, vi kom sådär två meter. Sedan satt jag en stund och myste på hennes rygg och kollade på Pepper och Bunny i hagen bredvid. Jag tror Calinka tyckte det var väl hårt ute nu när hon är barfota och som pensionär får hon faktiskt välja. Visst hade jag kunnat vara tuffare på henne, men varför det? Tanken var en lugn aoch avslappnande tur som vi båda skulle njuta av. Så här motvillig har hon aldrig varit tidigare, men hon kändes inte sjuk, bara inte på humör.

Eftersom det inte blev några roliga bilder, får det bli några gamla som jag verkar ha glömt att visa här på bloggen.

The youngsters and the old one

So, I finally had some day light when I worked the horses. Yesterday we worked at the farm all day so I got to see my horses in the dark. Iris and Whizzy finally got a new long rein session. Apparently there was a lot of monsters out and they both seemed to have forgotten everything about long reins… Well, after some time the started to remember but still looked out very much for everything. And when relaxed they tried to see if they really had to obey. There was no time when they felt stabil enough to bring the camera. But I guess both got tired of thinking so much. Even if they only worked about 15 minutes each. It is not easy to be young…

After that I planned to ride Calinka bareback in walk. But, as soon as I got on her back she got angry. I think it was the first time that she didn’t want to move forward. So, we got about two meters. I could have been harder on her, but as she is retired I am not. If she isn’t in the mood that’s her right. She is other days. I think she disliked the hard ground now that she don’t have shoes any more. So I sat hon her back and watched Bunny and Pepper in the pasture beside us. As Calinka hasn’t been this reluctant any time before she didn’t need to do any more but she didn’t feel sick, just not in the mood.

As I didn’t get any nice pictures, I found some old ones instead.

Far och dotter

November 23, 2016/0 Comments/in Iris, Pepper/by Ingrid Amadori

Bilden är lite gammal – men jag uppskattar verkligen hur bra Pepper tar hand om sina föl.Han lärde Iris att respektera honom – men kunde även dela mat med henne.

The picture is a little old – but I really like that Pepper is such a good babysitter! He taught Iris to respect him – but he could also share his food with her.

Julmarknad

November 12, 2016/0 Comments/in Iris, temperament, Whizzy/by Ingrid Amadori

Nu är det julmarkand på Ekenäs.

Så visst var Iris och Whizzy tvungan att gå på sin första julmarknad? Vi passade på när marknaden stängde ner, när säljarna var kvar och den sista kunden tog en matbit. Först tog jag med Whizzy. Lite otäckt var det, så vi gick vår vanliga tur runt byggnaderna. På en marknad finns inte plats ens för att vara lite rädd. Bara snabbt förbi en liten del av marknaden och så bakom där alla säljare har sina bilar, lastbilar och husbilar. Vi tittade på marschallerna på vägen till marknaden (bränn inte nosen Whizzy!) och så gick vi igenom den ordinarie ingången och tillbaka till stallet. Nu hade hon lugnat sig och skötte sig ypperligt. Det kommer inte bli problem att ha med henne i folksamlingar framöver bara hon får lite mer vana!

Iris var mer stressad först, men så hittade vi en syltförsäljare som gillade häst så där stannde Iris och funderade på att köpa eller provsmaka sylt samtidigt som hon fick massor med klappar. Precis som hennes mor brukar göra. Sedan vara Iris lugn. Vi gick runt baksidan precis som med Whizzy, kollade marschall och så tillbaka igenom marknaden. Någon rengjorde ett matkärl och det lät bra konstigt tyckte Iris men ananrs var det lugnt.

Så, två hästar som skötte sig perfekt! Den här första reaktionen tycker jag är intressant att se, den visar mig hur lätt de slappnar av i miljön och hur mycket vi troligen behöver träna för att vara med på uppvisningar. De här två kan nog gå att ta med på lite evenemang framöver skulle jag tro. Precis som jag hoppades!

It is Christmas market at Ekenäs now.

So Iris and Whizzy had to go to their first market, hadn’t they? We took our chance when the market closed for the day, when the seller was still there and the last customer got something to eat. First I brought Whizzy. She found it a little bit scary and on a market place there is now place for even a little bit scared. So we got on our normal walk, behind the buildings where the sellers kept their cars, lorries and campers. We watched the lights at the entrance (don’t burn your muzzle, Whizzy!) and then entered again, walking across it all. She had calmed down and just walked throw. I think she do great in crowds if she only get more used to it!

Iris was more stressed at first, but we found a seller that liked to pet her so Iris stopped there and nearly got into his shop to try (or buy?) some jam and cheese. Just like her mother has tried before. Then Iris was calm. We got around the back of the market with all the cars, campers etc, looked at the lights and then back into the market. Someone clean a food basin and that sounded a bit strange but otherwise was it fine according to Iris.

So, both horses did great! It is so interesting to watch this first reaction as I believe that it shows me how easily they calm down and accept this type of environment. It probably show how hard it is going to be to get them to be ok with show without a lot of training. I think both is going to be easy to bring to events in the future! Just as I hoped for!