Ihopsläpp

/0 Comments/in , , /by
Allt var förberett. Jag och Mimmi tog förmiddagsledigt från jobbet, alla hästarna hade i lugn och ro fått undersöka nya hagen, långpiskar framtagna, hinkar med godis, kameror, hjälmar och skyddsväst. Alla hästarna skulle föras samman. Vi var föreberedda på allt. Nya hagen blev det självklara valet då den är helt plan och full med högt gräs, enda nackdelen är att även alla blodsugande insekter trivs extra bra där.
Först släppte vi in Pepper och Calinka ifrån två olika grindar. De hälsade, skrev någon gång, travade några steg. Calinka läxade upp Pepper rejält (tur att jag tog av skorna). Och så var det lugnt. Percy var däremot lite orolig på sin sida staketet. Så, då ansåg jag att det var dags att släppa in henne med. Fortfarande inga problem, det tog flera minuter innan Pepper hälsade på henne. Och hon vågade säga ifrån – tack och lov. Jag var osäker på det i och med att hon är så mild, men antagligen kände hon Calinkas stöd. Så mycket mer aktion blev det inte. Maria suckade då hon hoppats på att få lite härliga bilder i fart –tji fick hon.
När jag kom upp senare på dagen var det fortfarande lugnt. Percy och Calinka gick närmare varandra, men Pepper fick nästan vara med dem, i alla fall ibland.
Everything was prepared. Mimmi and I had taken the morning of work, all horses had had time to check out the new pasture peacefully, the long whips was there, feeding buckets with candy, cameras and helmets. Prepared for everything. All horses was going to be together. The new pasture was the place as it is flat and full of grass, the only set back is all blood feasting insects that thrives here.
First we let Calinka and Pepper together. The said hello, yelled a couple of times and trotted some steps. Calinka told Pepper who was the boss( luckliy I took of her shoes). And that was it. Percy on the other hand was a little bit worried on her side of the fence. So I thought that we could bring her in as well. Still no problems, it took minutes before Pepper grated her. And she had the courage to say no to him – thanks! I wasn’t sure if she would as she is such a mild, but probably she felt Calinkas support. Then there wasn’t much more action. Maria sighted as she had planned to get some nice photos of running horses. Not happened this day.
 
When I passed by later in the day it was still calm. Percy and Calinka grazed closely to each other, but Pepper was allowed to be close as well. At least every now and then.

3 ridna hästar

/0 Comments/in , , /by


Calinka roade sig med att hitta på så mycket hyss hon kunde med Maria när de tog en “långsväng”. Hon började med att inte vilja bli fångad samt ha tappat en sko. (Tur att jag kan slå på tappskor). Tydligen fanns det en livsfarlig vagn som inte gick att passera och när det väl gick framåt skulle tempot vara högt…Möjligen börjar damen (äntligen) vara lite i form.

Jag hängde med en kort bit med Percy, men vände snabbt då gigantiska traktorer med lika gigantiska hösläp körde skytteltrafik i rallytempo på den mycket smala asfaltsvägen som ledde mot bättre vägar. Percy gillar inte att vara själv, så jag ledde henne hemmåt. Väl där satt jag upp en stund och red en kort bit åt ett annat håll. Jobbigt tyckte Percy, men, trots många stop, kom vi dit jag ville. Och just det, raspade lite på Percys hovar för “hovslagarträning”. Hon stod som om hon aldrig har gjort annat. Vilken skillnad mot när hon kom och hon nästan la sig när vi kratade hovarna!
Pepper visade direkt när jag kom till stallet att han ville jobba. På med sadel och träns och så bar det av. Fast Percy gnäggade såpass – kunde vi lämna henne? För att inte tala om de konstiga fåren långt där bortta – de behövde studeras noga tyckte Pepper. Han står nämligen gärna och länge alldels still och titta på saker, vackra vyer, får, eller något annat… Nåväl, det blev en trevlig tur och så fort det vart gräs under fötterna visade han att han lärt sig galoppskänkel (eller, är på gång att lära sig snarast). Härligt! Hemväg däremot – seg och ville inte gå. Är nog första hästen jag ridit som inte vill hem…
Calinka amused herself by getting Maria angry when they headed for a “longer” trail ride. She started with not wanteing to be caught and alost shoe. (Luckliy I can attached a shoe). Apperently there was a wagon, in the middel of a field that threatened to eat her – as long as Maria was on her back. And when Maria was on Calinkas back they have to move fast – full speed… maybe hte lady starts to shape up.
I joined them for a short distance, but turned back as big tractors with as big haywagons drove back and fourth in highspeed on the very narrow road. Percy don’t like to be left alone, so I walked at her side home. There I got in the saddle again and headed shortly for another direction. Not Percys favourite – but we got, after several stops, where I wanted. Oh, and by the way, I “polished ” Percy’s feet as training for the farrier. She didn’t bother a bit. What a difference from when she arrived and nearly fell to teh floor as soon as we tried to pick her feet!
Pepper showed that he wanted to work as soon I we turned up in the stable. So I tacked him up and we left. But Percy screamed – could we really leave her? And it was some strange sheep far away that we needed to study carefully. He likes to just stand still and watch things, beautiful scenary, sheep, or something else…Anyway, we had a nice ride and as soon as he got grass under his feet he wanted to proof that he had learnt canter aids (or, is learning). Nice! On teh way home ont hte other side – he was lazy and just wanted to stop. Probably the first horse that I know that don’t want to go home…

Sommarkväll

/0 Comments/in , /by

Tjejerna kollade in nya hagen medan jag  jobbade på staketet…
The girls checked out the new pasture while I worked with the fence…

/0 Comments/in , /by
Ont om tid, som vanligt, igår när det var dags för hästmotion.
Tömkörde Pepper – det var ju ett tag sedan sist och tur var nog det. Det höskördade precis överallt runtomkring och det är inga små traktorer precis… Så, han skötte sig fint och fick ett lagom jobb. Calinka hade jag gärna tagit en längre galopprunda med, men vi höll oss på dressyrbanan. var nog även det, med tanke på alla traktorer, en bra ide. På henne blev det dressyr och oj så stel hon var i höger sida.
Efteråt han jag låta Calinka hästa lite på Pepper – han mullrade lågt, men inte är Calinka så intresserad inte. Percy fick även hon hälsa och hon var som en blyg skolflicka. Vågade inte riktigt nosa på Pepper trots att han inte alls var särskilt framfusig utan riktigt hövlig i mina ögon. Allt detta i ett försök att få damerna att komma i brunst – de hoppade ju båda nästan helt över förra brunsten och jag har fortfarande en förhoppning om att betäcka i år…
Konstigt nog blev det alltså, med tanke på de yttre förutsättningarna, en riktigt bra träning av hästarna! och i lösdags var jag och Maria på distanstävling – vi får väll se om vi kan ha någon häst med nästa år – nu vet vi ju mer om hur det går till…
To less time for horse training, as usual.
I long reined Pepper – it was some time since last time. It was a good choice – they harvested hay close by and those tractors wasn’t small or drove slowly… He worked nicely and got a good work. I had preferred to canter Calinka out on the roads, but we did some dressage bare back. That was probably a good idea as well with the tractors in mind.
Afterwards Calinka said hello to Pepper over the fence. He neigh with a dark voice, but Calinka wasn’t very interested. Percy also got to say hello – she was like a shy school girl. Wasn’t really confident enough to snif at Pepper even if I thought he was a real gentlemen. All this just to try to get the mares in heat  – they both nearly skipped last one and I still haven’t given up to breed this year.
Strangely enough I managed to work all horses well – according to the “environmental” factors.And during Saturday Maria and I was at an endurance ride competition – maybe next year we have a horse that can compete as well…

Pianoregn

/0 Comments/in , , /by
Pepper var hungrig så jag lät honom gå lös utanför stallet (det är som en mini-hage där) medan han åt. Sadel och flugtäcke på och så gav vi oss iväg. Precis då började det dugga. Men det gjorde inte så mycket, mindre flygfän och med livemusik – denna gång kvinnoröst och piano i bakgrunden fanns inte mycket att klaga på.
Pepper travade på och innan vi vände fick jag honom att fatta galopp, tre gånger, på skänkel hjälp. Första gången och jag tror han förstod (om han kommer ihåg är nästa fråga). På hemväg öppnade sig himlen. Jag hade precis sett de mörka molnen och så var det över oss. Jag tyckte att vi kunde lägga lite tempo hem – Pepper tycket att vi kunde stanna och vänta ut regnet… Hem kom vi, men jag var genomblöt – förutom under skyddsvästen. Den fungerar tydligen som regnjacka också! Förutom regnet en härlig tur och Pepper kändes nöjd och harmonisk men något ömfotad på gruset.
Det kändes lönlöst att ta in Calinka – hon vill inte röra på sig i regn, men jag gjorde det ändå. Borstade lite (de delar som inte var genomblöta) och gjorde även samma sak med Percy. Men se, då var regnet slut så Calinka fick lite dressyrträning. Klockan blev mycket så Percy fick prova på hinder – longering över bommar. Fötterna mina hade tydligen inte varit helt blöta, men blev det nu. Percy förstod inte riktigt vad jag vill – eller varfö – men gjorde sitt bästa. Tyvärr hoppade hon ungefär lika bra som Calinka – dvs rev 30 cm, hoppade av på alla omöjliga sätt och tja… Nåja, kanske inte de bästa förutsättningarna heller. Det får vi ta en annan dag.
Dessutom fick två av tre hästar flätor – täckena skaver på/tovar ihop manen. Förhoppningsvis kan det hjälpa – de har redan ungefär hälften så mycket tagel där som högre upp i manen. Calinka har redan tappat alla man i den regionen eftersom hon bar halstäcke även i vintras.
Pepper was hungry so I let him graze free outside the stable (it is like a mini-pasture there). I put the tack and the fly sheet on and then we headed of. Then it started to drop, smal, drops of water. It wasn’t so bad, less mosquitoes and with live music in the background – this time a woman and piano I couldn’t really complain.
Pepper trotted and I even got canter three times on my aid request. I think he got it (if he remebers it next time is another thing). On the way home someone opened the shower.  I had seen the dark sky and suddenly it was all over us. I thought that we could get home with some speed – Pepper thought that we could stay and let the rain pass… We got home, but I was dripping wet – except under my safety equipment – apperntly it works fine as raincoat. Except the rain we had a good ride and Pepper feelt very content, and a bit tender in the feet on the road.
It feelt unnecessary to bring Calinka in – she don’t want to move while it rains, but I did it any way. I brushed her a bit (or the part that wasn’t soaking wet) and did the same with Percy. And then the rain had stopped so Calinka got her dressage training. The time run by so Percy got some obstacle introduction – and lounging over poles. My feet had apperently not been tottaly wet – but the became that while longing in the pasture.Percy didn’t really get what I wanted – or why but tried her best. Sadly she was as talented as Calinka – getting 30 cm down and jumping of in all kind of strange ways…. Well, I didnt give her the best opportunities either. Well continue training another day.
Two of the horsese got braids – the fly rugs is messing the mane up. Hopefullt braids help – they lack about half of the mane in thickness in some areas…Calinka has already lost all mane in that areas as she wore neck covers during the winter as well.