Danmarksresa

/0 Comments/in , /by

Som företagare kan jag inte ha hästar som bara är mysiga. På något sätt måste de bidra. Mina ston får föl, vilket är deras jobb. Sedan kan vi rida, mysa och ha hur kul som helst, men ett sto som inte ger föl kan jag inte ha i verksamheten. Min gamla travhäst Calinka får inte föl – men hon ingår inte heller i företaget även om hon går tillsammans med mina hästar.

Som uppfödare vill jag se flera generationer, få följa linjer vidare och förhoppningsvis få fram ännu bättre hästar. Därför har jag sparat Iris. Hennes mamma är en underbar häst som gett många fina föl och iris har fått en del av mammas goda egenskaper tillsammans med pappas höjd och bättre rörelser. Nu när hon är fyra år är det hög tid att betäcka henne, vilket jag planerat för länge. Jag har på alla sätt försökt få tag på en hingst. Men det är inte lätt. Henens pappa Pepper är den enda godkända hingsten i Sverige.  Till slut föll valet (efter månaders tänkande) på Danmark. I söndags skulle vi åka dit. En lång dag, tur och retur med två hästar (hästarna skulle lämnas i Danmark). Färja Göteborg – Fredrikshavn. Om nu Iris hade gått att lasta. Hon har lastat bra tidigare, men kan backa ut lite snabbt. Senast vi åkte var hon lite stressad då hon blev själv kvar någon timme medan vi körde hem Whizzy, men hon gick på, på mindre än en halvtimme och två personer.  Jag lastade hemma senast några dagar innan resan. Nu en större och bättre transport och hon var inte rädd. Men inte skulle hon på. Inte så lätt att ringa hjälp vid 4 på morgonen heller och färjor väntar inte…

Det andra rockystoet blev kvar och betäcks med Pepper då hon inte vill stå själv på transporten under färjan. Men Iris? Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Korsa? Låna ut? Sälja? Ett är säkert – vi behöver ytterligare minst en godkänd hingst i Sverige.

When you have a business as I do can’t you have horses that just hang around. Everyone has to contribute. My mares have foals – that is their job. Then do I love to ride them, play with them or just be around but a mare that don’t gives me foal can’t stay in the business. My old STB Calinka don’t have foals – and she isn’t in the business either. I don’t like her less or more because of that and she lives happily with my other horses.

As a breeder would I love to follow generations and try to improve them even more. That’s why I have saved Iris. Her mother is such a good mare and her daughter got some of that from her and height and better movements from her sire. At four years age is it time to breed her. After months of thinking did I chose Denmark. This Sunday was the day. A long day with two horse, going back and forth the same day (leaving the horses in Denmark). Ferry Göteborg – Fredrikshavn. If Iris had got on the trailer. She has been loading fine before, she can get of quickly so it is hard to close behind her thou. She was a bit stressed last trip as Whizzy had left and she was alone about an hour at the place but we still got her in the trailer with two people and less than half an hour. I loaded her just a few days before at home without no issues. This was a bigger and better trailer and she wasn’t afraid. She just froze and refused to move. Not easy to call for help at 4 in the morning and ferries don’t wait…

So the other mare stayed for a date with Pepper instead as she probably don’t like to be alone in the trailer on the ferry. But Iris? Right now I don’t know what to do. Cross-breed? Let someone borrow her? Sell? One thing is for sure – we need one more certified stallion that isn’t related to pepper in Sweden.

Tolkning

/0 Comments/in , , /by

Bunny (and Mika the dog).

Oj, jag har visst glömt bort att berätta att vi tolkade förra helgen. Isac blev lite sugen på att åka miniskidor efter häst så då fick Bunny ställa upp. Hon är så stabil när det gäller tolkning. Eftersom jag bara ledde henne så passade det perfekt för en promenad på kanske tio minuter (inklusive ett par vurpor). När man inte är så van på skidor är det inte helt lätt. Isac fick dock blodad tand och vill åka mera. Så frågan var vilken häst jag skulle ta då. Till slut föl valet på Honey. (Calinka, Iris, Whizzy och Pepper är också bra på att dra någon i snön men Calinka hade precis arbetats , Pepper föredrar högre tempo och unghästarna skulle ändå motioneras senare samma dag). Vi ledde Honey med tolkningslinor en gång förra året och jag har tömkört henne utan problem några gånger. Jag var lite tveksam, men det gick jättebra. Hon tyckte det var aning otäckt, men hon slutade inte lyssna utan sökte sig snarast till mig för stöd. Lite otäckt när Isac trillade eller det lät mer på vägen, men det var ok. Så nöjd med min grå! (Percy däremot gillar inte att dra något i snön, av okänd anledning gillar hon det inte alls).

Honey less than a minute after we took of.

Oups, I forgot to tell about last weekends skiing. Isac wanted to try to be pulled at the the mini-skis behind a horse so I pulled out Bunny. She is just great at this job. As I only led her it was a perfect thing to do with her for about ten minutes (including a couple of falls for Isac). When you aren’t that used to skiing isn’t it that simple. Back home Isac wanted to ski more and after some thinking I pulled out Honey. (Whizzy, Iris, Calinka and Pepper is also good at it, but Calinka had just been worked, Pepper prefers some more speed and the youngsters were scheduled for a trail ride). We led Honey once with the skiing lines last year and she long reins well. Still, I was a little uncertain about the idea, but she did great. It was a little scary, but she listed to me and wanted me to comfort her. When Isac fell it was a little scary to as well as on the road as the sound got more pronounced, but she could make it. So happy with my grey! (Actually she did better than Percy – she by some strange idea don’t want to pull anyone in the snow and finds it kind of scary)

Januaris hinder

/0 Comments/in , , , , /by

Bunny, the pro.

Ett hinder i månaden är målet för 2019. I januari blev det en lastpall att kliva upp på. De flesta hästarna har hunnit prova någon gång, men eftersom det varit blött och isigt har den varit lite hal, så vi har inte hunnit jobba så mycket med den. Bunny bara traskade rakt upp – hon mindes nog den pall jag haft tidigare som tyvärr fått andra uppgifter. Pepper var tvungen att vimsa runt lite, bara för att – för sedan lufsade han bara rakt upp. Iris sa att det inte var något problem medan Rose tvekade lite. Pepperino behövde lite uppmuntran, men börjar få upp en eller ett par fötter.

 

 

 

Pepper

One obstacle each month is the goal for 2019. January obstacle became this pallet. Most horses have tried it at least once, but as it has been a little icy and slippery haven’t we worked much with it. Bunny just walked right up – she probably remembers the pallet I used to have and that sadly got another task. Pepper just had to walk around it a few time and then just walk straight up. Iris found it easy as well while Rose hesitated a little. Pepperino needa a little reinforcement, but got one foot up.

 

 

 

 

At least I managed to get a picture while she still had one foot on the pallet.

So much easier to get photos if you don’t have to hold the horse at the same time. Iris & Mathilda.

 

Veckan som gått

/0 Comments/in , , , /by

Förra helgen blev det lite ridning kul nog. Ytterligare en ridtur med sonen – så häftigt att han är så stor att vi kan rida ut tillsammans! Iris, Whizzy och Percy fick komma ut följande dag och efter någon timmes skritt var Iris så trött, så trött så Mathilda hoppade och och promenerade sista biten hem. Inte lätt att vara unghäst ibland.

Mitt i veckan passade jag på att använda ridbanan och även om den var lite väl knöglig känns det helt lyxigt att inte behöva använda pannlampan. Det är många år som jag behövt den för ridning, men nu måste den inte vara laddad, eller med. Det går bra att jobba i paddocken utan den! Nu måste bara jag börja förstå det och hitta tid att jobba hästar.

Last weekend I finally got to ride a little. Me and my son trail rode. It is so cool that he is old enough to be able to do that! Iris, Whizzy and Percy got on a trail ride the following day and after about an hour of walk was Iris so tired that Mathilda got of and walked the final distance back home.

In the middle of the week did I use the arena and even if it was a bit frozen and uneven is it so nice to not have to use the head lamp. It is many years since I didn’t have to use the lamp for riding and now I don’t have to keep it well charged all the time. I just need to learn that and start to work the horses more.

Barnponny

/0 Comments/in , , , , /by