Vad gör Footys stam speciell?

/0 Comments/in , , , /by

När man startade rasföreningen för rockyn 1986 kom en hingst att bli den dominerande, den vars stam man helst ville att hästarna skulle ha i sin stamtavla för att klassas in som rockys. Den hingsten var Tobe (född 1942). Bara fem av Tobes söner kom att registreras i det nya rasförbundet (RMHA). I dagsläget lever ingen av hans avkommor och få av hans barnbarn.

En av dessa barnbarn är Footy. Han är son till en av dessa fem hingstar: Sewell’s Sam. För att se hur ovanlig Footy är sökte jag i RMHAs databas efter hingstar med samma far för att se hur många som fortfarande verkade vara aktiva i aveln. Jag hittade två stycken – Cedar Hill Sam (född 1997) och Sam I Am (född 1998). Båda hade en avkommor från 2018. Jag tittade inte tidigare än till hingstar som var födda före 1991, äldre än så tänkte jag att det inte var så troligt att de fortfarande var verksamma i aveln.

Yankee Traveller, Kentucky 2011

När jag börjat kolla var det intressant att se hur det var med övriga Tobe söner. Sam Clemon’s  Tim hittade jag ingen son som fått föl på minst tio år. Yankee hade två söner Yankee’s Traveller (född 2002) och Yankee’s Rising Star (född 1993). Maple Squirrel har tre söner Squirrels Pet (född 1999), Classic Squirrel (född 1996) och Squirrel Too (född 1997) som fortfarande verkar vara i avel. En av dem, Classic Squirrel , var den hingst jag försökte få Honey dräktig med innan hon kom till Sverige.

Tre av dessa barnbarn till Tobe träffade jag i USA 2011 – Cedar Hill Sam, Yankee Traveller och Spanish Sundown. Särskilt Cedar Hill Sam imponerade på mig, han och husse verkade ha ett väldigt speciellt band och det fanns en utstrålning kring den killen. Spanish Sundown var inte dum han heller, men kanske hade jag bara ögon för Pepper när jag var hos Rea Swan som äger Spanish Sundown och jag köpte Pepper ifrån. Yankee Traveller gick i en hage och var mest blöt så honom såg jag aldrig på så nära håll.

Dessa fem hingstar har präglat rasen hårt och nästintill varje idag levande rocky har minst en av dem i sin stam. Vissa har alla fem, som min Percy. Men, nu börjar många ha dessa hingstar i fjärde, femte led. Ett sätt att komma närmare ursprunget igen är därför att, så länge det är möjligt, åter använda hingstar med en stam så nära grundarens. Jag har tittat på inavelssiffror mellan mina ston och Footy och de har inte sett särskilt höga ut, mer om det i ett eget inlägg senare.

Spanish Sundown, Kentucky 2011

Kilburn’s Chocolate Sundown är den av de fem som har flest registrerade avkommor och han har också flest som fortfarande verkar vara aktiva i aveln. Fyra av hans avkommor har fått minst ett föl registrerat i RMHA de senaste sex åren. Sundown’s Diamond Rio (född 1998, Last of the Mohicans (född 1998), Sundown’s black Shadow (född 1996), Spanish Sundown (född 1996).

What makes Footy’s pedigree special?

When  the breed association for the rocky was started in 1986 one stallion was the dominant one, the one that had the pedigree that horses in the society nearly have to had to be accepted in the books. That stallion was Tobe (born 1942). Only five of Tobe’s sons were registered in the new association (RMHA). Today none of Tobes descendants live and few of his grandchildren.

Footy is one of those grandchildren. He is by Sewell’s Sam. Just to see how rare he was did I look into RMHAs pedigree database after stallions from Sewell’s Sam that seemed to still be breeding. I found two – Cedar Hill Sam (born 1997) and Sam I Am (born 1998). Both had an offspring registered form 2018. I didn’t look at stallions that was born before 1992 as I thought that it wasn’t very likely that they still breed.

When I already had started did I also look into the other of the five sons of Tobe. Sam Clemon’s Tim had no sons at all that had offspring in about ten years. Yankee had two sons (Yankee’s Traveller born 2002 and Yankee’s Rising Star born 1993). Maple Squirrel has three sons Squirrels Pet (born 1999), Classic Squirrel (born 1996) and Squirrel Too (born 1997). One of them, Classic Squirrel is the stallion that I tried to get Honey in foal with before she came to Sweden.

Cedar Hill Sam, Kentucky 2011

Kilburn’s Chocolate Sundown is the one of the five that has most registered offspring and he also has most offspring that still is breeding. Four of his sons has at least one registered offspring in RMHA the last six years. Sundown’s Diamond Rio (born 1998, Last of the Mohicans (born 1998), Sundown’s black Shadow (born 1996), Spanish Sundown (born 1996).

I met three of those grandsons to Tobe when I went to US 2011 – Cedar Hill Sam, Yankee Traveller and Spanish Sundown. Especially Cedar Hill Sam stood out in my eyes, he and his owner had such a special bond. Spanish Sundown wasn’t that bad either, but I had my eyes more fixed on Pepper, that I later bought when I visited Rea Swan. Yankee Traveler was in a pasture and I never saw him close up.

Those five stallions has been marking the breed a lot and nearly all living rockies today have at least one of them in their pedigree. Some, as my Percy, has all five. But, it seems as the time pass by Tobe gets further and further back in the pedigree, five, six generations away. One way to add some older foundation blood is therefore to use those old stallions. I looked for inbreeding scores before buying Footy and they don’t become very high just because he has old bloodlines. But more about that in another post.

Footy får sällskap

/0 Comments/in , , , /by

Footy var orolig så fort tjejerna rörde på sig och ville inte riktigt komma till ro. Så, det fick bli ett ihopsläpp och även om tant Calinka säger att han inte är värd vatten så går det bättre och bättre och Footy är nöjd och slappnade direkt av.

Footy was a little tense and didn’t come to rest, always keeping a very close eye on the girls. So, I let them get togheter and even if Calinka think he is worthless is it working out better and better. And, most important, Footy seems happier and relaxed directly.

Betäckning av Iris

/0 Comments/in , /by

Iris är hemma igen efter en dryg vecka på Markebäck. Jag har jagat möjlighet att betäcka henne då jag tror att särskilt hon skulle mogna av att få ett föl. Att få tag på en hingst har däremot varit svårt, vilket jag skrev om tidigare i somras. Innan familjens semester fick jag dock nys på ett alternativ, så när vi väl kom hem satte jag igång för att se om det gick att få till. Det handlade om en ung halvblodshingst som står på semin. Sir Statham ML. Varför honom, varför ett halvblod? Jo, rockys får inte ha för mycket vita tecken vilket gjorde att det  startades ytterligare ett rasregister för töltande mountainhästar – Spotted Mountain Horse – med mer vitt än vad både rock mountain och kentucky mountain saddelhorse rasförbund tillåter. Kraven för att registreras där är en töltande häst av mountainhäst typ. Därför har jag haft ögonen öppna efter hingstar som garanterat ger skäckavkomma. Iris är homozygot för töltgen så avkomman bör töltmässigt bli likvärdig med en islänning som är fyrgångare.

Det finns painthingstar men jag har haft svårt  att hitta information om ifall de verkligen är homozygota, ofta har de flera olika skäckanlag, men det garanterar tyvärr inte en skäckavkomma. Samma sak med tinker och frågan är om det inte riskerar att bli lite för grova/för mycket hovskägg. Men, så hittade jag denna, avelsgodkända halvblodshingsten, som även är homozygot tobiano och liten för att vara ett halvblod (ca 161 cm).

Semin är inget jag provat innan och jag har lärt mig massor. Iris roade sig exempelvis med att se redo ut för seminering, men efter inseminering ändrade hon vilket ägg som växte till och släppte inte det som man beräknat skulle vara redo. Ett par gånger, tills hon plötsligt hade jättebråttom att ovulera så de fick inseminera mitt i natten. Än vet jag inte om det har fungerat, men spännande är det!

Breeding Iris

Iris is home after a week at Markebäck. I have tried to find a way to breed her as I think she would benefit from having a foal. To find a stallion hasn’t been easy, as I have been writing about earlier. Before our vacation trip did I hear about an alternative, so while we got back home did I start to se if I could get that to work. It was about a young warmblood stallion at AI.
Sir Statham ML . Why him, why a warmblood? Rockys can’t have too much white and because of that was a register started for gaited horses with mountain horse origin –
Spotted Mountain Horse – for those horses with more white than RMHA and KMSHA allows.. Therefore did I keep my eyes open to try to find stallions that could guarantee spots.  As Iris is homozygous for the gait gene would the foal would be comparable to a four gaited Icelandic.

There is paint stallions, but I have had trouble to find homozygous ones, they often have more than one pattern gene, but that don’t guarantee a spotted foal. The same thing goes for gypsy cobs, but they often seems to heavy as well. So, then I heard about this warmblood stallion that is homozygote tobiano and not very big to be a warmblood (161cm).

I hadn’t tried AI before and I have learned a lot. For example did Iris amuse herself by seem to be ready for insemination, but after insemination she changed her mind and didn’t release that egg, but started to grow another. Twice, until she got it growing really fast and have to be inseminated in the middle of the night. I still don’t know if it worked, but it is exciting!

Lös häst på besök

/0 Comments/in , , /by

Första jobbdagen efter semester, någon halvtimme efter att jag kommit till jobbet:

Mannen ringer: ”Har du en brun häst med lite vitt på benen och på nosen?” Min man är ingen hästmänniska och har definitivt inte full koll på mina betäckningsston nu på sommaren.

”Den står här utanför, bredvid Pepper och hans betäckningsstos hage…”

Jag skickade en bild på den enda bruna häst jag har på besök nu, även om det inte lät som den. Ringde sedan en granne för att se om hon kunde hjälpa till att identifiera hästen. Strax efteråt kom nästa samtal, då hade det visa sig vara en valack eller hingst och han och Pepper hade börjat bråka över staketet… Mannen fick springa ut med långpisken och försöka hålla hästarna isär medan hjälp var påväg. Som tur var kom hästens ägare och grannen snabbt. Så klart var det en treårig varmblodshingst. (Tur han inte hoppade in!). Hingstarna sprang längsmed staketet och matade sparkar mot varandra när de fick chansen. Eller stegrade, tydligen landade de med frambenen på trästaketslanorna flera gånger… Staketet höll, även om ett par slanor gick sönder, och vid ett tillfälle stod de stilla och så att mannen kunde fånga in Pepper. Sedan följde han snällt honom och när han ringde mig under promenaden tipsade jag om att ställa honom i boxen. Under tiden fångades den andra hästen in och leddes iväg.

Choken kom nog främst i efterhand för min man – vad hade hänt om ingen varit hemma? Eller om barnen varit ute i trädgården när den andra hästen sprang runt där i full fart? Eller om Pepper inte hade uppfört sig så väl när han blev infångad? Eller om staketet inte hållit och han kommit in i hagen? Eller…

First day after vacation, after about half an hour at work:

My husband called: ”Do you have a bay horse with white on feet and nose?” My husband isn’t a horseman and don’t have full insight into visiting mares now during the Summer.

“It stands here, just outside Pepper and his mares pasture”

I sent a picture of the only bay mare I have at home, even if it didn’t sound as that mare. I called a neighbor to see if she could help my husband to identify the horse. Then I got the next call of many: the horse had turned out to be a male and it was fighting with Pepper from its side of the fence… My husband ran out and tried to keep them separated with a lounging whip until help arrived. Luckily both the horse owner and the neighbor I had called showed up shortly afterwards. Of course the horse was a three year old warmblood stallion. (Happy he didn’t jump the fence!) The stallions ran along the fence, occasionally stopping to try to fight. Kicking at each other and sometimes rearing – some times they even landed on the fence (wood fence). The fence stayed intact even if a few planks had to be changed afterwards. At one time the horses stood still and my husband could catch Pepper and get him into the stall. Pepper behaved perfectly. During that time the other horse was caught and walked away.

I guess the worst part came afterwards for my husband. What had happened if no-one was at home? Or the kids had been in the garden while the warmblood ran around? Or if Pepper hadn’t behaved while being caught? Or if the fence hadn’t held up? Or…

Betäckningssäsongen än så länge

/0 Comments/in , /by

Ingen betäckningssäsong har varit sig lik och årets verkar ha en egenhet – allt på en gång.  Oftast får jag en eller ett par förfrågningar i början av året och första åren ville ”alla” betäcka i maj. I år kom en förfrågan tidigt på säsongen och bokningen blev början av maj. Nära inpå tänkt ankomst kom personliga skäl mellan och vi fick skjuta upp det hela på oviss tid. Ingen fara då det var helt stiltje i övrigt, men så började det…  En ägare hörde av sig angående ett sto med föl och vi bokade ankomst ett par veckor senare. Strax efteråt ringde det och stoet ankom inom kort, nu var det början av juni. . Jag hann precis få tre av mina egna betäckta innan. Hon kom i brunst ganska snabbt, men ska vara kvar till första ultraljudet är gjort.

Nästa sto med föl vid sidan ankom före midsommar och kom direkt i brunst. Men Pepper verkade inte så intresserad när jag såg dem, trots att hon ställde upp sig hela tiden. Och så kom vi inte iväg till Danmark och kvar blev det andra rockystoet.  Hon visade sig vara i brunst direkt och mindre än en kvart efter att jag släppt ihop henne och Pepper skedde första betäckningen – ofta tar det någon dag i alla fall. Två brunstiga ston, det har vi haft förut. Det är ofta det jag föredrar eftersom man ofta får se betäckning när man flyttar hingsten mellan stona. Vilket jag brukar göra en eller två gånger per dag.

När jag red ut Whizzy fick jag en känsla av att hon nog ändå var på gång in i brunst så jag tänkte att jag skulle släppa henne med Pepper en stund påföljande dag. Hon  skulle kunna bli lite tuff att betäcka tänkte jag. Whizzy grinade när de släpptes ihop och sparkade precis som jag trott. Men oj vad hon brunstade! Det hade inte synts alls innan… För att släppa ihop dem fick jag temporärt bygga en extra hage och så fick hon stå med honom några timmar på eftermiddagen. Eftersom Pepper redan hade två utomstående ston flyttade jag honom morgon och kväll mellan damerna och plötsligt, när vi planerat för hemgång började eftersom intresset från båda verkade börja dala så började han betäcka stoet med föl vid sidan så jag såg det.

Samma rutin nästa dag för Whizzy. Då han jag bara gå för att fixa med andra hästar så ser jag Whizzy betäckas bakom buskarna. Så, hon var tydligen inte så svår trots allt.

Pepper verkar lite trött med tre damer som betäcks samtidigt (så Whizzy får nog bli varannan dag). Dessutom ska stoet som bokade först äntligen komma häråt – kanske redan i helgen och så har jag ytterligare ett sto på ingång… Nu hoppas jag bara att alla ston tar sig så det inte blir massor med ombetäckningar också… Just nu gör jag inte mycket annat än att flytta ston mellan hagar. Stoet som skulle stanna till ultraljud går hemma med tant Calinka eftersom hagarna på sommarbetet inte räcker till alla dessa hästar. Särskilt inte som bevattningen av åkrarna är igång och ena hagen då helst bör stå öppen eftersom pappa passerar flera gånger per dag med traktor.

Det är jättekul att det blivit så många ston, det verkar som om det blir ett sto mer än förra säsongen som hittills är säsongen med flest ston. MEN – varför behövde alla komma inom loppet av en månad? 

No breeding season is like any other and this year does it seem to be everything at the same time. Often do I get one or two questions about breeding early in the year, and the month that has been most popular to book has been May. This year did I get one early request and we booked that to beginning of May. Close to arrival did the mare-owner got some personal things she had to deal with and had to paus the arrival. No problem for me as no one else was asking for peppers service.  But then… A mare owner got in contact with a mare and foal and booked arrival a few weeks later. In the meantime a second mare owner called and arrived just days afterward.  This was beginning of June. I just managed to get three of my own mare bred by Pepper before her arrival. She got quickly in heat, but is going to be here until confirmed in foal.

The mare with foal at foot arrived just before Midsummer and got in heat instantly. But Pepper didn’t seem so interested, even if she tried to get him into it. Few days later we never made the trip to Denmark and one more mare was added. It turned out  that she was very much in heat and after I got them together did it take less than 15 minutes before the first breeding. Usually it take at least a day. Ok, two mares in heat, but that works well, maybe even the best. Then I move Pepper between the mares once or twice a day. That way you often get to see the breedings, with only one mare can they “hide” and only graze when I pass by.

When I trailrode Whizzy did I get a feeling that something was going on. She might be on her way to heat. As I suspected that she might take some time to accept the stallion and idea of breeding did I put the two of them in a pasture for the afternoon the following day. And boy, she was in heat! Kicking Pepper exactly as I had suspected, but also time to get them together. Hadn’t seen a thing before, just the feeling that she wasn’t as usual. As Pepper already had two other mares in one pasture each did I have to fix a new pasture just for the short meeting.

Following morning did I see a breeding with pepper and the mare with a foal by the side for the first time. He probably had knew that she wasn’t ready before. I had started to suspect that she was ready as the mare didn’t seem so keen on it either any more and the owner and I had started to deiced when she was going home. Same routine with Whizzy in the afternoon. When I went away top look at the other horse did I see behind the trees that he seemed to be breeding her… Apparently not that hard to get as I thought.

Pepper seemed a bit tired this morning as he now have three mares in heat at the same time. (So I think he only meet Whizzy every second day from now on). And, good news – the mare that booked early in May is coming here – maybe even this weekend. And there is another mare on her way to very soon… I just hope the mares conceive easily and not have to come back. Right now it seems as the only thing I do is moving horses from one pasture to another. I even had to bring the mare that arrived first back home with Calinka as there was no more space for them in the Summer pastures. (But they can graze there to, so no harm done). Especially not since the irrigation system for the fields has begun to be used and that makes my father pass by one of the pastures with tractor several times every day and wants the gates to be open.

It is so nice that it seems to be this many mares – but I had preferred if not all of the them had appeared within the same month.