Percys första ridpass
Maggan hjälpte mig när jag red Percy för första gången. Hon reagerade knappt inte, det var bara svårt att få henne att gå iväg från Maggan, och styrningen var inte perfekt…Men för en först ridtur skötte hon sig perfekt.
Jag red Pepper också – han var pigg som bara den. Trodde att det bästa vara att låta honom gå på lite, men antagligen triggade det upp honom. Tyvärr gjorde han ett hopp för mycket och jag damp i backen. Funderar fortfarande på varför jag inte klarade av det – det var inget särskilt egentligen. Pepper tog full kareta tillbaka till stallet där Maggan fångade in honom. Jag satt upp igen och nu var han mycket lugnare. Ny tur och nu höll vi oss i skritt. Funderar på hur jag ska kunna rasta av honom när han inte vill springa ordetligt i hagen och jag inte har någon annan bra möjlighet att släppa honom. Herrn behöver JOBBA. Skönt i alla fall att känna att det är det som var problemet. Nu ska det bara lösas 🙂
Efter alltihop övertalade jag stona att springa lite. Inte särskilt svårt. Det är 
fler som har energi!
Maggan helped me when I rode Percy for the first time.Percy hardly reacted at all, we just had some trouble to get her to walk away from Maggan – and still there is a little hard to get her in the right direction. But according to what she know she did great!
I rode Pepper as well. He had a lot of energy. I thought the best would be to not care to much about him gaiting slowly, trying to canter etc but just continue forward. Probably that made him worse. He jumped around once to much and I fell of. (Still don’t know why as it wasn’t that bad, guess I just got out of balance.) Pepepr headed back to the stable in full speed where Maggan found him and brought him indoors until I came back. I headed of again and this time he was much calmer. I just wonder how to get the energy out of him before I ride him as he don’t play in his pasture. And I don’t have any other possibility where I can let him run free.I guess I know the problem – now I just need a solution… He needs to WORK.
After that the mare got a little encouragement to run a bit. They really enjoyed that!
Hårvård och promenad
Peppers svans börjar bli lång insåg jag igår. Något måste göras, annars kommer han att trampa sönder den… Snabblösningen blev en fläta och när jag väl gjort den bestämde jag mig för att det nog blir en lätt klippning av svansen – den är inte så tjock i neränden. Manen fick också en omgång – jag flätade om den, men så tjusig den var när flätorna kom av – alldeles lockig… Så fort vädret blir lite varmare ska det bli bad av häst och sedan ska jag testa de pälsglans jag bad Maggan köpa på Götebors Horseshow. Då kanske vi slipper flätor.
En promenad i skogen blev det också. Jag valde att inte rida eftersom jag var själv, det var mörkt och jag ännu inte är helt säker på varför han gjorde som han gjorde när min kompis red. Säkerhet är viktigt! Det blev inte så avslappnande rsom jag hade tänkt då Pepper sökte trygghet hos mig, men funderade på att smaka på mig då och då och Mika istället inte alltid var helt lättstyrd. I kombination med avsaknad av stig och mörker var det inte helt lätt att hitta rätt. Vilket vi inte gjorde så promenaden blev kortare än beräknat, bara en halvtimme.
I realized that Peppers tail is getting long. Something has to be done otherwise he probably walk on it and destroys it. The quick fix turned out to be braiding and when I did that I realized that it was not very thick in the end. So I guess I cut it a bit, trying to get it thicker first. The mane also got cared for – re-braiding it. It was so beautiful when the braids came of, in a lot of waves. As soon as the weather is a little warmer I am going to test the show sheens (on mane and tails) that Maggan bought at Gothenburg Horse Show. Just need to give the horses a bath first. Maybe I don’t need to braid anymore then.
We took a walk in the forest as well. I chose not to ride as it was dark, I was alone and I still don’t know why he behaved as he did with my friend. Safety comes first! Not as relaxing as I had dreamed of as Pepper searched for security close to me, but at the same time wanted to play and just chew “a little” every now and then. That combined with Mika that not always is easy to direct, so road and darkness made it a little bit hard. We didn’t really find the way that I had planned and didn’t go as far as expected, just about 30 minutes.
Peppers tisdag
Idag var det Peppers tur att jobba. Som vanligt försökte han nafsas lite lätt så fort vi sågs. Jag vet att det är hingstbeteende och att det till viss del kommer från att han står själv samt att det kunde vara mycket värre. Men jag gillar det ändå inte. Idag blev jag sur, inte så att jag smällde till honom som jag gjort tidigare utan arg inifrån. Och det fungerade! Han går så mycket på hur man är inombords den hästen, stona är inte alls lika känsliga. Jag tror han vill tydlig ha en stabil ledare, någon med pondus som kan säga ifrån. Där det snarast är energin man utstrålar som räknas. (Låter flummigt, jag vet, jag saknar bara ett bättre sätt att förklara det på).
Jag tror jag måste gå in mer i den rollen – den har inte behövts på många år med Calinka. Hästar jobbar verkligen på att göra en till bättre människor. Tömkörningen då – han var riktigt duktig! På slutet sökte han sig framåt – neråt i gångart. Ett naturligt stöd utan at jag hade något i handen. Det finns mycket kvar, men detta var en bit och han jobbade bättre än någonsin. Slutorna börjar också sitta och sidförande har jag introducera.
Vore kul att få till en liten filmsnutt…
Today it was Pepper’s day to work. As usual he started our time together trying to nip. I know this is stallion behaviour and that he is a bit bored and that it could be ways much worse. But I still don’t like it. Today I got angry, not angry as some other times when I have disciplined him, but more kind of angry from the inside. And it worked! He is so sensitive about my inside. I know horses are, but the mares are not at all as him. I think it is that he wants a leader that now what it wants, someone that tells how things should be done. And not by threats but rather by the energy that person is showing. (Sounds a little awkward, I know, just don’t have any better way to explain it).
I think need to move more into that role – I haven’t neede that for years with Calinka. Horses really tries to make you a better person. The long reining then? He worked really well and in the end he started to stretch down and forward while gaiting. He keep a nice contact with the bit – even if he left me with basically nothing in my hands. He worked better than ever even if there still is a lot to do. The quarter in starts to work ok and I have begun introducing leg yielding.
It would be fun if I could get it on video…
Pepper riden
För ovanlighetens skull kom inte stona när jag och Mariah kom till stallet. De gick och betade en bit bort. Pepper däremot stod i närheten och såg väldigt positiv ut. Efter att ha lekt en stund i hagen och mys lite fick han komma in och bli iordning gjord.
När det var dags för uppsittning snurrade han mer än någonsin omkring uppsittningspallen och verkade stressad. Efter en stund lugnade vi alla ner oss och det gick bra. Han är så känslig den hästen – vilket ofta är en fördel. Ett är säkert – han kommer att vara en mycket bra lärare för mig! Väl i sadeln skrittade vi en väg som Pepper inte tidigare sett och Mariah hade ett grimskaft för att vi skulle ha lite extra koll. Hon släpades med i högt skritt tempo även om jag inte märkte att det gick särskilt fort. Inga problem och lite kul tyckte han det var när det blev en kort stunds terräng gång. På hemväg slappnade han av mycket mer (även om han inte känts spänd innan) och Mariah kunde gå lugnare. Tror han tyckte det var riktigt skönt att ha fått vara ute, även om det bara vart omkring en halvtimme. Och inte visade han några som helst tendenser till att bete sig illa (förutom nafsade som vi konstant jobbar med). Eftersom jag glömde kameran fick det bli en gammal bild.
The mares didn’t come to great me and Mariah as usual when we arrived at the stable. The was eating in an other part of the pasture. On the other hand Pepper was close by and had a positive expression. After that I had played and cuddle a bit in the pasture I brought him indoors and prepared him.
When I was trying to get on his back he was more nervous than ever, circling the mounting block. After a while we all calmed down and I could get on board. He is such a sensitive horse – and I usually find that positive. One thing is for sure – that is going to make him a very good teacher for me. We set of for a road that Pepper hadn’t seen before and Mariah joined us – holding him in a lead rope for extra security. She was nearly dragged along in a fast walk – I didn’t noticed that he walked fast but she did. There was no problems and he liked when he got a little off road. While turning back home he relaxed much more (even if he hadn’t feelt tense before) and Mariah could finally walk in a more comfortable speed. I think he really liked being worked, even if it was just about 30 minutes. And he didn’t show any tendencies of bad behavior (except his nipping that we are working with constantly). As I forgot my camera it’s an old picture.
Köp boken!
