Pepper tränar i terrängen

Pepper “stepping up”
Under onsdagen kunde jag enkelt fånga in Pepper, även om han tvekade först. Jag fick allt lov att rida Calinka först (vilket visade att jag fortfarande hade träningsvärk av måndagens barbackaritt). Sedan fick jag tag på honom och började våran tur med ett varv i hagen – SUPERKUL – sa Pepper och ville öka farten. Över stock och sten, under träd och över diken fanns ingen tvekan. Farten höll även nere på ridbanan så det blev lätt en galopp och ett dressyrpass som jobbade på att hålla igång framåtbjudningen (som annars kan vara sådär på banan).
Nanette fick prova Pepper för andra gången idag och det fungerade bra. Lite dressyr och lite promenad i hagen blev det även för henne. (Se bilderna). Sedan provade vi att låta Bunny och Tea gå upp på lastpallen. Det filmades, så hur det gick kommer senare. Tea fick dessutom prova att stanna själv i boxen (med Calinka i boxen bredvid) medan Bunny kollade in lastpallen. Inga problem det heller!

Pepper in the terrain

Walk, and yes it is a stroller in the background…
During Wednesday I managed to catch Pepper easily, even if he wasn’t all happy about it. I had to take a trip with Calinka first (that proofed to me that I still had to some muscle ache since I rode bare back a couple of days earlier). The I brought him in, tacked him up and started with a lap around the pasture. Over the stones, under trees, over ditches, he didn’t hesitate a moment. He even wanted to speed up – SUPER FUN – was his thoughts about it. He kept his speed when we got to the arena so we focused on that (s he can be rather lazy in the arena) and we easily got a canter.

Nanette tried Pepper the second time today and it worked well. A little dressage and a walk in the pasture. (The pictures). Then we tried to get Bunny and Yea on the step. We filmed that, so as soon As I have prepare that I am going to show the film. Tea also got to stay alone in the stall (with Calinka in the stall beside her) as we worked on Bunny. That worked fine as well!

Trott
Canter
He loves the nature
Passing the ditches more easily every time

Hästarna planerar

Embla and Calinka
Jag tänkte rida ut ytterligare en vända på Pepper, men han ville inte komma in hur mycket jag än visslade på honom. Så det blev att spendera tid med Embla och Percy istället. Embla fick träna på att ledas i hagen medan mamma stod kvar i uteboxen. Calinka ( som gärna hade jobbat) följde med som stöd. Embla var lite tveksam, men skötte sig allt bättre.
Till slut gick jag och hämtade Bunny och tog in henne och Tea. Pepper var inte ens sugen på att gå in i stallet – undrar om han har lite träningsvärk för han brukar inte tveka. Så, då fick han vila. Bunny fick gå omkring 10 minuter i strålar hagen, Tea stannade utanför stallet. Bunny blir orolig, men det går lite bättre varje gång. Den här gången gick vi längre bort än vi gjort tidigare och hittade en möjlighet att trava.
Calinka fick vackert vänta med jobb till kvällen när Maria kom förbi.

The horses make plans

I planned to take another short trail ride with Pepper, but he didn’t want to come to the stable even if I whistled a lot of times. So, I spent some time with Embla and Percy instead. I halter trained Embla a little, bringing her a few steps away from Percy while she was still in the stall. Instead Embla got Calinka (that had loved to work) as support. In the beginning she was a little skeptic, but it got better and better.
In the end I went and caught Bunny and brought her and Tea indoors. Pepper came by, but didn’t want to get inside. Maybe he had some aching muscles or just thought he needed a break? He probably hasn’t refused any time before. So I let him rest. Instead Bunny got me on her back and we walked around in the pasture about 10 minutes, Tea stayed most of the time outside the stable. Bunny don’t like to be separated from her daughter, but it gets a little bit better each time. This time we got farther away than before and trotted a few steps.

Otränad

An old picture of Calinka at “the step” – she knows how to do that as well.
Svärföräldrarna är på besök vilket gav mig möjligheten till två timmar själv i stallet medan de passade barnbarn. Så, snabbt som ögat fixade jag Calinka och red ut på henne barbacka. Hon har redan blivit mjukare i kroppen och jobbade fint. Härliga häst! Hon verkligen ansträngde sig för att göra mig nöjd.
Efter ett antal visslingar kom äntligen Pepper, Bunny och Tea så att jag kunde fixa i ordning Pepper. Även han fick komma ut en knapp halvtimme på grusvägarna i närheten och mest galoppjobba. Det gillar han. Samt jobba på bromsen – den fungerar inte alltid perfekt men idag var den okej. Väl hemma testade vi att kliva upp på pallen jag lagt ut (som Percy stod på i tidigare inlägg). Det gick att få upp Peppers på den även när jag satt på hans rygg. 
Allt gick bra, men nu känner jag av ridmuskler – muskler som använts alldeles för lite det senaste halvåret.

Not in shape

My parents-in-law is visiting which gave me two hours in the stable alone while they took care of the kids. As quick as possible I fixed Calinka and left bare back. She has already become softer and less stiff. We had a wonderful half hour! She really tries to make me happy.

After some calls Pepper, Bunny and Tea showed up and I could tack up Pepper. He also got to enjoy the roads for nearly half an hour, mostly cantering. He really likes that. And working at the break – sometimes it isn’t working properly. Back home I tried to get him to step up at the “step” I have made (and that Percy walks at in a previous post). He could do that with me at his back.
Everything went well and it was nice to be able to be back in the saddle – but I have noticed that my “horseback muscles” hasn’t been used much the latest half year…

Flockliv – bildbomb

How to use your foal 1: scratching
How to use your foal 2: mutual grooming
Pepper and Bunny sharing water.
To share food is more acceptable than to share cuddle
Everyone was curious about what this was…
Embla was the most curious…

Percy got to try to step on it.
Curious Tea
I really like to see how Pepper and thew foals communicate

Överambitiös igen?

Det kan vara så att den sömnbrist mina killar har sett till att jag fått har grumlat mitt omdöme något… De flesta hade nog vänt redan innan de kommit utanför grinden.
This was the height of the vegetation at some places.
I alla fall idag skulle jag, Pepper, David och Mika ta en promenad. Eftersom hästarna var i andra änden av hagen tänkte jag att vi lika gärna kunde ta vägen som börjar där; det är en vacker väg där man går på en liten stig mitt över det som är kvar av sjön kring slottet. Det är också den väg där Pepper fastnade tidigare i år när han gick för långt utanför stigen. 
Idag vart det en ny överraskning; jag har inte gått vägen sedan tidigt i våras. Tydligen har ingen annan det heller för skav stigen syntes sällan något men dessto mer mer av vass och brännässlor. Trots allt kämpade vi oss igenom det hela och fick som bonus med oss enorma mängder kardborrar hem. Alla förutom Mika. Hon vägrade hänga på redan innan vi gått genom hagen ( och det var nog tur). 
Nåja, vi fick träna på att ta oss fram i oländig terräng utan att kunna se så mycket, Pepper gick se lite nytt och jag fick motion… Dessutom en omgång till sammarbete. Och vi tänkte inte många gånger på att vända om.

Overambitious again?

It might be that the lack of sleep that my boys are causing me right no
w clouds my thoughts… Most people had probably turned around even before they got out of the pasture.
Anyway, Pepper, David, Mika and I were supposed to go on a walk. As the horses were in the other end of the pasture I thought that we could start from there; there is a beautiful path there, crossing what is left of the lake around the castle.It is also on that rout that Pepper got caught earlier this year when he got a little of the road.
Peppers tail when we got back.
Today I got a new surprise; I haven’t been taking this road since Pepper and I got stuck in the mud and apparently no-one else had either. The “road” had disappeared but there was a lot of vegetation. we got thru it and as a bonus we brought back a lot of thistles. Everyone but Mika – she refused to leave the pasture and meet us when we got back home. (Luckily, she would have had a hard time to follow us).
Well, we got to try hard terrain, do something new that demanded cooperation and I got exercise… And no – we hardly ever thought about turning back.