Calinka roade sig med att hitta på så mycket hyss hon kunde med Maria när de tog en “långsväng”. Hon började med att inte vilja bli fångad samt ha tappat en sko. (Tur att jag kan slå på tappskor). Tydligen fanns det en livsfarlig vagn som
inte gick att passera och när det väl gick framåt skulle tempot vara högt…Möjligen börjar damen (äntligen) vara lite i form.
Jag hängde med en kort bit med Percy, men vände snabbt då gigantiska traktorer med lika gigantiska hösläp körde skytteltrafik i rallytempo på den mycket smala asfaltsvägen som ledde mot bättre vägar. Percy gillar inte att vara själv, så jag ledde henne hemmåt. Väl där satt jag upp en stund och red en kort bit åt ett annat håll. Jobbigt tyckte Percy, men, trots många stop, kom vi dit jag ville. Och just det, raspade lite på Percys hovar för “hovslagarträning”. Hon stod som om hon aldrig har gjort annat. Vilken skillnad mot när hon kom och hon nästan la sig när vi kratade hovarna!
Pepper visade direkt när jag kom till stallet att han ville jobba. På med sadel och träns och så bar det av. Fast Percy gnäggade såpass – kunde vi lämna henne? För att inte tala om de konstiga fåren långt där bortta – de behövde studeras noga tyckte Pepper. Han står nämligen gärna och länge alldels still och titta på saker, vackra vyer, får, eller något annat… Nåväl, det blev en trevlig tur och så fort det vart gräs under fötterna visade han att han lärt sig galoppskänkel (eller, är på gång att lära sig snarast). Härligt! Hemväg däremot – seg och ville inte gå. Är nog första hästen jag ridit som inte vill hem…
Calinka amused herself by getting Maria angry when they headed for a “longer” trail ride. She started with not wanteing to be caught and alost shoe. (Luckliy I can attached a shoe). Apperently there was a wagon, in the middel of a field that threatened to eat her – as long as Maria was on her back. And when Maria was on Calinkas back they have to move fast – full speed… maybe hte lady starts to shape up.
I joined them for a short distance, but turned back as big tractors with as big haywagons drove back and fourth in highspeed on the very narrow road. Percy don’t like to be left alone, so I walked at her side home. There I got in the saddle again and headed shortly for another direction. Not Percys favourite – but we got, after several stops, where I wanted. Oh, and by the way, I “polished ” Percy’s feet as training for the farrier. She didn’t bother a bit. What a difference from when she arrived and nearly fell to teh floor as soon as we tried to pick her feet!
Pepper showed that he wanted to work as soon I we turned up in the stable. So I tacked him up and we left. But Percy screamed – could we really leave her? And it was some strange sheep far away that we needed to study carefully. He likes to just stand still and watch things, beautiful scenary, sheep, or something else…Anyway, we had a nice ride and as soon as he got grass under his feet he wanted to proof that he had learnt canter aids (or, is learning). Nice! On teh way home ont hte other side – he was lazy and just wanted to stop. Probably the first horse that I know that don’t want to go home…