När jag kom stod Pepper vid grinden ut från hagen. Jag bad honom vänta medan jag gick upp med kraftfodret till stallet och hämtade grimman. Sedan var det bara att ta på grimman och traska iväg. Att Pepper lagt sin egen – trendigt lerbruna – make-up på utvalda ställen fick vara. Han hade dessutom lyckats med lövdekorationer i taglet. Vi promenerade dryga 40 minuter med Mika. Pepper var pigg och “skulle bara” i början, men på hemväg hade han slappnat av betydligt. Den värsta överskottsenergin hade gett med sig. Som ofta när han är pigg var det inte helt vindstilla.
Stona var en bit bort så jag ordnade med mat och vatten när vi kom tillbaka från promenaden. Lagom tills jag nästan var klar kom hästarna upp – men till fodret – inte stallet. Så jag frågade Percy om hon kunde följa med (och lämna mat och tant Calinka) och jodå! Eftersom jag saknade grimma fick hon gå in lös i stallet, det tog en stund, men in kom hon. Sedan borstade vi löst men fötterna var jobbigt. Särskilt en bakfot, då började hon kicka. Inte ok. Men det visar också på att hon inte känner sig helt säker i den situationen. Själv misstänker jag böjproven, för det är först nu hon börjat tycka det är ok med fötterna, det har tagit längre tid för henne att acceptera än något annat. När jag band upp henen var det inga problem. Det kommer alltså att ta ytterligare ett tag, men bara ATT det går att lyfta (de flesta) fötterna löst är en bra bit på vägen. Percy fick tömköras ett varv runt husen och några på banan. Hon gillar inte styrningen med bettet, men det går lite bättre för varje gång.
När jag stod och borstade Percy slogs jag av att hon så väl läste mina tankar idag – och även Pepper. I vanliga fall brukar Percy inte följa med löst eller Pepper stå vid grinden. Det var som om de ville hitta på något, som om de visste att det var deras tur. Jag undrar allt hur det kommer att vara om 10 år – kommer de att gå helt på tanken då?
Pepper was at the gate when I arrived. I asked him to wait while I got to the stable with the grain I had bought and fetched a halter. As he did, I just had to put on the halter and walk away. That Pepper had put on his own make up – stylish clay brown – at chosen spots had to pass. He had also decorated himself with leaved in the hair. We walked about 40 minutes and brought Mika with us. Pepper was energetic and “just had to” a lot of things in the beginning but on the way back he was much more relaxed. I guess he had gotten some of the energy out of the system. As often when he has a lot of energy, it was a bit windy.
The mares was in another part of the pasture when we came back from the walk so I prepared food and water. When I was nearly finished they came by the food – not the stable. The I asked Percy if she would joined me to the stable (and left the food and Calinka) and she could! As I didn’t have any halter she walked into the stable by her self, it took a short while, but she came indoors. The I brushed her while she was still untied and started to pick her feet. The first three went ok, but she started to kick with the last. Not ok. But it also shows me that she doesn’t feel secure in those situations. I suspect that the flexing test that she has had is part of it – nothing has been as hard as this to try to solve. Recently she has started to accept getting her feet examined, but that is much longer than anything else. When I tied her up there was no problems, but now I know that it is going to take some more time until she is ok with her feet. But that she now is lifting (most) her feet while not tied up is a good step on the way. I long reined Percy around the houses and a couple of laps in the arena. She doesn’t like the bit, but every time it works a little bit better.
While brushed Percy I started to think about how well she read my thoughts today – and Pepper as well. usually Percy don’t join me to the stable and Pepper isn’t waiting by the gait. it was as they wanted to do something, as if they knew when it was there turn. I wonder how that is going to be in 10 years? Are they going to be handled only on thought then?
