Emblas mamma försvinner

Stackars Embla. Mamma Percy blev infångad, flugsprayade och fick ett insektstäcke eftersom blinningarna har kommit och hon var väldigt irriterad på dem. Allt gjort i hagen med Embla nära. Men – sedan var Emblas mamma borta – kvar fanns en blåaktig häst som inte alls liknade mamma… Inte konstigt att Embla blev upprörd och sprang omkring och gnäggade länge och väl. Tillslut hittade hon sin mamma och mjölken.
Intressantast tyckte både Maria och jag var att Embla inte kände igen sin mamma, att hon verkar vara så beroende av visuellt utseende och kanske doften av flugmedlet. Tea reagerade inte alls när Bunny fick på flugtäcke, men hon var äldre.
Tidigare idag var Maria ute i skogen med Calinka och igår red Sandra dressyr på henne.

Emblas mum disappears

Poor Embla. Percy got caught, fly sprayed and got a fly sheet as bigger insects has arrived and she was frustrated about them. Everything with Embla close by. But – suddenly Emblas mum was gone – a blueish horse that didn’t look like mum at all was all that was left… Embla got very upset and run around whining a lot. Finally she found mum and the milk.
Both me and Maria found the fact that it seemd as Embla most trusted her vision and maybe some smell and didn’t recognize Percy. Tea didn’t react at all when BUnny got her fly sheet on, but she was older.
Earlier today, Maria took Calinka fro a trail ride and yesterday Sandra did some canter work with her.

Pepper och Percys dotter – bildbomb

Percy in the stall she escaped.
Igår kväll mätte jag kvalitén på Percys mjölk med refraktometern då hon såg väldigt redo att föla ut. Värdena låg på bra kvalité för råmjölk och enligt vad jag har läst så bör de då föla inom ett dygn. Därmed bestämde jag även för att sova över i stallet istället för att behöva kasta mig upp mitt i natten hemifrån. Dessutom skulle jag ha lättare att inte missa fölningen…
When I found them about four thirty.
Det blev sådär med sömn – det visade sig inte vara helt enkelt att hitta en bekväm sovställning i bilen. Dessutom gillade inte Percy att jag hade stängt in henne i sjukboxen med tillhörande sjukhage – hon stod mest och skrapade med hoven. Vid halv tre på morgonen vaknade jag och strax efteråt tog sig Percy ut ur sin lilla hage. Nåja, hon verkade inte villig att föla och kanske var hon mer stressad av att stå i sjukhagen än att få gå fritt så jag lät henne gå iväg och beta. Någonting sa mig att hon inte var helt avslappnad, men jag somnade om. Nästa gång vaknade jag lite efter fyra och kunde inte se hästarna. Däremot den vacka morgondimmna. Jag gick ur bilen och bortåt i hagen – och visst – längst bort i hagen såg jag en lite fölunge stå på sina ben. 
Så, jag körde bort bilen och kollade till dem. Det jag inte förstår är varför larmet inte ringde – men Percy är ju Percy så hon lyckades väll lura det, eller så hände något när jag försökte ställa om det senast.
Det lilla stofölet såg förvånansvärt stadigt ut på benen, var inte helt torr och hade ännu inte hittat maten. Däremot är hon mycket nättare än vad Tea var vid samma tid. Percy hade fortfarande efterbörden hängande och jag försökte knyta upp den utan att lyckas så väldigt bra. Det tog ett bra tag innan den kom ut, men tillslut så. 
 
Percy är en väldigt duktig mamma som har tagit bra hand om sin lilla dotter – slickar henne och håller koll – även om det inte varit några problem för oss att få hälsa och hålla på med fölis. Fölis är väldigt sällskaplig och mysig. Tanken är att hon ska få namnet Ullekalvs Embla. 
Embla är den första Rocky Mountain hästen som både “tillverkats” och fötts i Sverige!

Trying to figure out where to find food…

Pepper and Percy’s daughter

Yesterday evening I measured Percy’s milk quality with the refractometer and it was in the good level for colostrum. If so I have read that the mare should foal within about 24 hours. Therefore I decided to sleep in the stable so I didn’t have to rush from home. And I would probably not miss the foaling…
I didn’t sleep very well – it was hard to find a good position in the car. And Percy didn’t like to be locked up alone in the stall with the small pasture outside – she mostly stood and pawed her feet. At half past two in the morning I woke up and shortly afterwards she managed to get out from the small pasture. As she didn’t look as if she was going to foal right then and that she might got more stressed from being alone I let her stay in the bigger pasture. Something told me that she wasn’t totally relaxed, but I went to sleep again. I woke up again a little past four and couldn’t see the horses. But it was beautiful misty morning. I got out of the car – and of course – in the other end of the pasture was a foal standing up.

Found it (after a lot of searching)
I got there by car and checked them. I just don’t understand why the alarm didn’t set of – but Percy is Percy and she probably tricked it or something happened when I tried to change it settings some time ago.
The little filly was surprisingly steady on her feet, wasn’t totally dry and still haven’t found food. She is much more refined than Tea was at the same age. Percy still had the afterbirth hanging and I tried to tie it up without much success.
Percys when Embla found the food.
Percy is a very good mum and has taken good care of her daughter – licked her and watch her – even if there was no problem to handle the foal. The baby is social and curious. The plan is to name her Ullekalvs Embla.

Embla is the first Rocky Mountain horse both breed and born in Sweden!

Learning to know Calinka

The feet of newborn foals are so fun…
A reset a couple of hours after birth.
When Emlba had dried up a bit she got leg barring. I know I have read something about it and horses that is not dun (she isn’t), but I don’t really remember. I think it might goo away.
Beautiful morning…
Even Calinka needed a reset after the birth.





Fler bilder från fotosession

Flera bilder från helgen när Maria fotade.
Some more pictures from the weekend when Maria took photos.

Det närmar sig

Someone likes to be in the middle of everything.

Igår såg Percy ännu mer redo ut – bäckenbanden var mycket mera släppta och magen hade sjunkit. Idag berättade Maria att det kom mjölk väldigt lätt ur juvret. Det känns som om det kan bli vilken dag som nu.

Maria var även ute med Calinka en sväng och i övrigt verkar hästarna njuta av sommaren. Hon blir enligt rapport starkare och starkare, även om det tar tid. Pepper och Bunny får man ofta fjäska lite för att de ska komma in. (Men de gillar att stå inne och ta det lungt en stund.)

It is getting closer
Yesterday Percy looked even more ready for deliver, the ligaments around the tail had loosen up much more and the belly had sunk. Today Maria told me that the milk came easily as she only touched the udder. It seems as it cam be any day now.
Maria brought Calinka out for work and the horses seems to enjoy the summer. She becomes stronger and stronger, even if it takes time. Pepper and Percy enjoys the grass so much that they have to be a little sweet talked to get indoors. (But they enjoys to relax indoors)

Finally getting them into the stable.

Fototid

Nu vågade vi inte vänta längre – det blev foto på min och Percys magar som huvudfocus. Det lär inte hända igen att vi är beräknade till mer eller mindre samma dag. Frågan är vem som blir först… Min medryttare Maria som fotograf återigen.
Photo time
We didn’t have the guts to wait any longer – we took photos with mine and Percy’s stomachs as focus. It wont happen again that we more or less have the same scheduled delivery day. The question is who is going to be first…. Once more Maria has been the photographer.
Tea and Bunny taking of after the photo shoot.