Hovslagarbesök

Så kom då hovslagaren förbi igår. Skor på Calinka och verkning av de övrigas fötter. Bunny tyckte det hela var lite otäckt – hon som inte alls reagerat vid böjprovet. Kan det vara en reaktion efter det, typ ” okända män som lyfter mina fötter är inte så trevligt”. När jag lyfte fötterna har det inte varit några problem. Det kom även svar på maskproverna – ingen av hästarna har stora blodmaskar, skönt.
The farrier passed by and gave Calinka new shoes and the others a trim. Bunny found it a bit scary – she that didn’t react at al at the flexion test the other week. Maybe it is a reaction since then (something like “Strange men lifting my feet isn’t very nice”). When I pick her feet up she is totaly col about it.

Dagarna rullar på

Veckan har satt högsta möjliga fart som vanligt.
I måndags red jag dressyr på Calinka och hamnade åter på kant med henne. Vad är det med oss, surtanter båda två. Percy fick också komma ut, hon blev så glad och gick utan tvekan en kortare tur i mörkret med pannalampan och mig på ryggen. Vilken duktig häst. Bunny såg mest ledsen ut för att jag inte myste mer med henne.
Tisdagen istället var det Peppers tur och vi var ute sådär 40 minuter. Det skulle gått fortare, men Pepper ville mest bara skritta. Han är lite osäker på mörkret, även om det annars är svårt att märka. Bunny är aningen, aningen tjock i ena frambenen så jag pysslade bara med henne och försökte lära henne lite trick istället.  I övrigt har hästarna gått upp i vikt sedan hösilaget kom in – jag gissar att vissa mest äter hela dagen.
Idag ska Mimmi och Maria åka ut, Pepper, Percy och Calinka motioneras. Vi får se om det blir någon häst över till mig, eller om jag blir hemma ikväll.

The week has started of in high speed as usual.
At Monday I did dressage with Calinka and we disagreed again. I don’t know why – seems as we both turned into bitches. Percy on the other hand behaved perfect, not hesitating a second when we we left the other horses, in the dark, with only my head lamp and I on her back. Good girl! Bunny mostly look sad as I didn’t cuddle enough with her.

At Tuesday I took Pepper out about 40 minutes. We should have made it quicker, but he only wanted to walk most of the time. He is a bit insecure about the darkness, even if it is hard to recognize. I think this was his way to deal with it. Bunny is a little bit thick in her front leg so I just groomed her and tried to learn her a trick. All horses have gained weight since they got feed in the pasture – guess some of them don’t do much else.

Today Mimmi and Maria is going to visit, Calinka, Pepper and Percy needs work.I’ll see if it is one left for me, otherwise I stay at home.

Pepper och Calinka ridna samtidigt

Maria och jag passade på att rida Pepper och Calinka på ridbanan samtidigt. Pepper var stundtals lite spänd, men det berodde mer på mörkret, på en lös hund (Mika) som skymtade i periferin ibland och att jag hade råkat få fel längd på stiglädrena och inte orkade byta men var irriterad ändå. I det stora hela skötte han sig utmärkt och åt Calinka ägnade han knappt en blick. Trots att hon i stallet flörtade vilt och återigen brunstar. Härligt! Calinka däremot jobbade på att slippa jobba – Maria har gått på det tricket förr. Till slut fick Maria igenom sin vilja, men tant poängterade att det inte var uppskattat.
Bunny, Percy och Mika fick sedan komma ut på en kortare promenad för mer invänjning på pannlampan. Inte för att de verkar reagera, men ändå. Vackert månsken var det också.
Maria and I found time to ride both Pepper and Calinka in the arena at the same time. Pepper was now and then a bit tense, but that was more the darkness, a dog (Mika) that turned up now and then and that I had to short stirrup leathers but didn’t put time into change that but still was frustrated about it. All over he behaved well and didn’t give  Calinka a glance. Even that she was flirting and in heat in the stable. Nice! Calinka on the other hand tried to avoid work – Maria have fallen for that trick earlier. In the end Maria got her way, but the lady wasn’t very happy about it.

Bunny, Percy and Mika got on a shorter walk afterwards to get more used with my lamp. Not that they seemed bothered, but anyway. And it was a beautiful moonlight

Mörkret kommer

Pepper and the lamp.
Vår och sommar är mina årstider, ljuset, grönskan, värmen. Hösten och vintern däremot… Visst finns det fina dagar då med men helst vill jag bara krypa upp i soffan, titta på TV eller läsa en bra bok under en filt. Nu börjar den tid som innebär ett konstant mörker alla vardagar i stallet, reflexer, pannlampa och mycket kläder. Regn, rå luft och grå himmel. Känns det lockande? Kolla bilden på mig så säger den en del om min inställning igår när jag åkte iväg till stallet. Ruggig, kall, men mössa och vantar för första gången på länge. Och ett stall fullt med hästar som behövde jobbas.

Väl i stallet jobbade jag upp lite värme. In med alla hästarna (Pepper och Percy rejsade upp). Snabbt på med utustning på Pepper i ett försök att hinna iväg innan det var kolsvart. Det lyckades nästan. Och så iväg. Pannlampapn igång direkt och bort på grusvägarna. Väldigt snart njöt jag fulla drag av min häst, och han med. Fast plötsligt fanns det lite konstiga saker att titta på – världen blev lite annorlunda när den lystes upp av en pannlampa. Mycket trav och så lite galopp. Vändning hem, galopp igen och poff – någon form av “skolor över marken”. Dvs det kom en bil på vägen en bra bit bort och jag kan förstå att Pepper undrade vad skjutton det var när vi galopperade och den måste dykt upp snabbt i hans synfält. Nåja, jag satt kvar, fick snabbt kontroll på hästen coh det var bara att fortsätt. Men jag lärde mig en sak – om Pepper lär sig bocka är risken stor att åka av, han är smidig, mjuk och har bra tryck i sina skutt! Inga problem att snurra 360 grader, bocka utan att sänka huvudet och hoppa högt alltså, skulle jag tro. Hoppas att jag aldrig får veta säkert om jag har rätt.
The bare back saddle

Väl hemma bytte jag häst och tog ut Calinka på lite dressyrträning. Hon var otränad men fin. Passade dessutom på att testa min barbackasadel. Tror den fick bra betyg då det var länge sedan jag tyckte att jag jobbade så bra som ryttare. Härlig ridning i vilket fall som. Percy och Bunnt tiggde om att få göra något så de fick båda var sin kort promenad i mörkret med pannlamp. Det är bara för dem att vänja sig för mina jobb med dem framöver kom troligen att ske i mörker. Totaltid: 2,5 timmar. Själv kände jag mig väldigt nöjd med att ha gjort ett bra jobb med alla hästarna. Vilken tur att jag har hästarna som får mig att tycka hösten och vintern är så ok att jag inte går i ide.
Me going to the stable – don’t I look happy?

Spring and summer is my seasons, green, light, sun. Autumn and winter on the other hand… There is nice days even then, but most time I would just like to sit in the sofa, watching TV or reading a good book. Now starts the time that means darkness while I visit the stable during the week. Reflexes, head lamp and a lot of clothes. Rain, a moistly air that gets to your bones and a grey sky. Seems tempting? The picture of me tells me a bit about my feeling yesterday when I went to the stable. Frozen and cold, bringing gloves for the first time in a long time. And a stable full of horses that needs to be worked.

I brought all horses in (Pepper and Percy had a race to get indoors) and got a little bit warmer doing that. Quickly I prepared Pepper and tried to get away before it got pitch dark.I nearly made it. The head lamp guided out way on the road. Soon I enjoyed it a lot, as well as Pepper. Even if he found some strange things as the lamp light turned the world different. We trotted a lot and cantered a bit. Turning back home, canter and  – bam – some kind of “haute ecole”. It turned out that a car had passed by far away on the bigger road behind Pepper and I really understand that Pepper didn’t really get time to figure it out as we cantered. Well, I was still in the saddle and got control of the situation rather fast. But I learnt one thing – if Pepper ever gets into bucking I probably will fall of. He is very athletic, have good jumping ability and is very smooth in his movements. He wouldn’t have any problems with 360 degree turns, bucking without getting his head down and can still jump high. I hope I never knows if I am right in this assumption.

Something in the darkness

Back home I changed horse and did some dressage with Calinka. She was untrained but working nicely.I also tried my new bare back saddle on her and I think it was ok. At least it was a long time since I found my self working so much with myself, feeling as if I was sitting correctly. Nice time any way. Percy and Bunny just begged to get attention and work so I brought them out for a short walk to teach them how my lamp works. They have to get used to that as all my exercise during the weeks is going to be in the light of that lamp for a long time. Totally I spent 2.5 hours in the stable. And all horses got attention and something appropriate for them to do. I am so lucky to have horses that gives autumn and winter a meaning.

Bunny and I taking a short walk.

En råtta

Jag har inte förstått varför det ibland varit mindre kraftfoder än jag förväntat mig i hinken jag blöter korn i. Ibland saknas vatten, trots att det inte verkar ha läckt. Men det kanske har varit någon av medryttarna som gjort iordning eller använt? Eller det var vad jag trodde. Idag förstod jag – det måste vara en råtta! Det fanns tydliga spår så att säga. Tack och lov ingen levande råtta. Härligt….blir till att skaffa hink med lock snarast. För råttfarm har jag inte tänkt skaffa.

Maria gjorde oss sällskap med Percy medan Isac red Bunny. Det fungerade perfekt och hästarna skötte sig kanon trots att den ena galopperade en del, det for förbi en stor traktor med gigantiskt släp och hästarna inte var helt nära varandra. Ska det vara så här enklet med treååringar? Percy funderade förvisso på att bocka lite. Efter lite klurande började vi tro att det handlar om någon lättare sträckning eller att det bara blivit kallare då hon såg mer lateral ut i sitt gångartsmönster oavsett gångart och hon bara reagerade med bockningstankar i högervarv.

Mika följde med och såg eländig ut medan vi red runt. Calinka började ett storgräl med Pepper inne i stallet på var sida av boxarna. (Tur att Pepper är förståndig och går därifrån ibland). Calinka mest bara skrek. Pepper var däremot missbelåten med att han inte fick kommaut – han skulle gärna gå minst ett pass om dagen den hästen…
I haven’t really understood why It sometimes have seen to be less grain than I expected in the bucket where I put corn with water to soften it up. Sometimes it have even been less water than expected, even if it doesn’t seem to be a leak. Maybe some of the people that helps me have b een there earlier, or prepared the feed? Or at least that was what I thought. Today I realized – it has to be arat!I found good evidence so to say. Thankfully no living rat. So..I have to get a bucket with a lid as soon as possible. I have not plans about a rat farm.
Maria made us company with Percy while Isac rode Bunny. It worked perfectly and the horses behaved great even if one cantered, walked away, a big tractor passed by and the horses got some distance between them. Is it supposed to be this easy with three year old? Percy thought about bucking. Some thinking made us realize that she only did this on the right lead and that she was more lateral in al her gaits than usual. So, probably she just got something with her muscles, a slip or the fact that it starts to get colder. Just need to keep an eye to if.
Mika also joined us while we rode. She looked like a typical sight hound – as someone tortured her. Calinka started a big fight with Pepper in the stall, on on each side of the wall. (Luckily Pepper is clever enough to sometimes stay/walk away). Calinka just screamed. Pepper instead felt sorry for himself – why didn’t we bring him out? He would love to work at least once a day….