Tea tvätt

Idag sammanstrålade Maria och jag för att tvätta Tea i baken. Det var behövligt, men väldigt svårt att få till själv. Tea skötte sig jättebra, men en behövde hålla och en tvätta, särskilt i början. Nu blir det lättare att se om diarren har blivit bättre eller inte.
Pepper var inte riktigt sig själv idag, något stämde inte. Han var lite tjock i ett bakben, men inte var och svampigt svullen. Hittade i övrigt inga fysiska fel på honom, men massage var skönt. Han blev nog lite chockad igår. Igårkväll däremot var han pigg och nästan lite busig.
Isac var med och övervakade allt!
Washing Tea
Today Maria and I meet in the stable to try to wash Tea. It was very needed, but hard to do by yourself. Tea behaved well, but one person needed to hold her while the other washed her, especially in the begining. Now it is going to be easier to se if the diarrea is better or not.
Pepper was not really himself, something wasn’t quit right. He was a little bit thick in a hindleg, but not warm and “soft”. I couldn’t find anything physically wrong with him, but he liked some massage. He probably got chocked yesterday and now it is coming back. Yesterday evening he was very fine and even a bit playful.
Isac joined us and looked it all over!

Isacs hästhistorier

Isac var med mig till stallet idag och i bilen på vägen dit pratade vi om hur många hästar vi hade. “När Bunnys föl är fött, hur många hästar har vi då?” undrade jag.
” Hela handen full” svarade (och visade) Isac.
Sedan hjälptes vi åt att ordna mat och vatten åt hästarna samt borsta på Bunny som av någon anledning är Isac’s favorit.
Isac’s horse stories
Isac was with me in the stable today and in the car going there we talked about how many horses we have.
“When Bunny’s foal is born, how many horses do we have then? I wondered.
“A handful” said (and showed) Isac.
Then we fixed food and water and groomed Bunny that by some reason is his favorite.

Sen kväll

Isac är extra mammig och jag trodde han skulle somna lika fort som vanligt så jag la honom – men så somnade han inte…. Därmed började jag nästan en halvtimme senare än tänkt till stallet.
A very old picture of me working Calinka

OK, hästarna var på plats och ville gärna in. Men, vattenslangen hade slagit femtielva knutar på sig och med ett antal minusgrader ville den inte alls knyta upp sig eller böjas som jag ansåg. En ny hösilagebal behövde tas fram, men pannlampan slocknade ungefär var 30:e sekund. Flera av Calinkas broddar var akut nerslitna och behövde bytas – men en var så sliten att det inte gick. Hästarna började allihopa gnaga på träet inomhus så jag trodde att jag skulle behöva slänga på antibitmedel akut…. Äntligen på hästryggen hoppade pannlampan (den som slocknade ofta) ur sitt fäste. På något sätt lyckaders jag efter mycket om och med tråckla fast den i gummibandet – men då lyste den mest ute i skogen. Däremot höll den sig faktiskt påslagen nästan hela ridturen. Jag var less på att allt gick så segt att det tog ett tag att varva ner och inse hur länge sedan det var jag satt på hästryggen på en ordentligare tur med Calinka.

När vi väl började trav var Calinka däremot stelare än någonsin. När jag satt ner på ena diagonalen i trav blev jag övertygad om att hon var halt medan den andra kändes ok. Men, erfarenheten och hästens reaktion lät mig fortsätta lite. Öppna, sluta, stretching från hästryggen. Långsamt blev det något bättre så vi jobbade vidare. Vid galoppfattning var det som att vara tillbaka på galoppen det första året med travare – en galopp som knappt lyfte från marken och mest var springa iväg. Än mer jobb  – i trav och skritt och nästan hemma provade jag galopp igen och se – plötsligt började det lossa. Äntligen. Så, väl hemma var hon nästan helt genomjobbad. Anledning:  antagligen att jag bytte till lite tunnare täcke och det sedan blivit några rejält kalla nätter samt att jag inte ridit igenom henne fullt ut på ett tag. Trots att andra har ridit henen kontinuerligt.  Så lite krävs för att hon ska börja få problem och fortfarande sitter hon säkert fast i kroppen. Nåja, nuförtiden kan jag ibland rida loss det hela istället för att vara tvungen att ta ut en kiropraktor varje gång. Men, det kräver verkligen att man vet hur och när man ska jobba henne – något som tagit år att lära sig.
Pepper och jag gjorde lite trick och först gick det bra – sedan kom han på att jag var ju sådär otäck. Vet inte vad jag ska tro om den där hästen J Nåja, sedan myste vi lite och han gäspade massor. Jag antar att det var ett bra tecken.
Bunny fick på sig sele och så fäste jag en skackel för att kunna lyfta den och röra vid hennes kropp med den – hon fick även gå något steg med den. Lite otäckt – men det syntes bara på en något mera spänd hållning. Hon är så cool!
Klar med detta var klockan dags för mig att sova – och jag hade ännu inte lämnat stallet. Hem, en dusch och så äntligen sängen. Idag får jag se till att lägga mig i bättre tid, det borde gå bra, idag är det Maria som har hästarna. I backspegeln var inget av alla dessa småsaker som gjorde att det tog så mycket extra tid och att jag blev så sen särskilt ovanlig, konstigt eller hopplös, men just då kändes det som att jobba i motvind, som om vi aldrig skulle komma iväg och få något gjort.
Isac loves his mom more than ever and I thought he would fall asleep as fast as usual so I put him to bed – but no, he didn’t sleep… Therefore I started of about 3 minutes later than expected to the stable.
The horses were waiting and wanted to get indoors. But the water hose had gotten a lot of knots and didn’t want to bend or detangled as it was some degreed under zero. A new hay roll was needed (takes some time and muscles to put in place) and my lamp turned itself of every 30:th second or so. Some of Calinka’s hoof grips was worn out and needed replacement – but one was to torn and couldn’t be removed. The horses started to eat on the tree in the stable so I thought I needed to put some anti-bite cream at it directly… Finally at horseback my lamp (the one that turned itself of frequently) fell of its attachment. Somehow I managed to reattach it in the straps – but then it pointed mostly into the forest. But it actually keep alive most of the time. I was kind of upset with everything going in slow-motion and it took some time before I calmed down and realized how much time it was since I was out with Calinka for a faster ride.
When we started to trot Calinka was stiffer than ever. It felt ok while posting at one diagonal, but at the other she seemed to be lame. But knowledge and the horse reaction made me continue a little. Shoulder in, haunches in, as much stretching for her as possible. Slowly she got better so we continued to work. The first canter felt like when I re-trained her from harness driving – without lift and only fast. Even more work in trot and walk and nearly back home I tried again – and there it was, the much more collected canter. Finally. Back home she had worked her body well. The reason: she probably got this stiff as I put a thinner rug on her when it got warm last week, but then there came some really cold nights. I haven’t really worked her thru for some time even if others have brought her out. That is how little that she needs and she probably still has some stiffness in her body. Well, now days I sometimes managed to work thru it – before I always needed a chiropractor every time something like this happened. You really need to know how to work her to get her to loosen up.
Pepper and I did some tricks and  at first it was ok – then I remembered that I was scary. I don’t know what to think. J Anyway, we cuddled a bit and he started to yawn a lot. Guess that is a good sign.
Bunny got the harness put on and I attached a shaft to it to be able to touch Bunny with it at her body. She also got to walk a couple of steps with it. It was a little bit scary – but she only showed that by a slightly more tense body pose. She is so cool!
While finished with this it was time for me to sleep – and I had not left the stable. Quickly home, a shower and then finally the bed. Today I have to go to bed earlier, won’t be a problem – Maria is carrying for the horses. Looking back all those small things that made me so late was nothing strange or uncommon, but it got me rather frustrated while you know you have limited time, and it makes you feel as if you are working in slow motion.


Hästar uppför sig inte alltid lika med olika personer

Isac bestämde sig i sista stund för att inte följa med på sin fars dagstripp utan blev hemma med mig. Så, istället för att ha en hel dag att göra vad jag kände för i stallet blev det en kort vända med Isac. Tack och lov kom även Sandra ut.
När vi kom upp hade Sandra varit ute med Percy – och Percy hade börjat se monster och vara ovanligt konstig. Hon, som brukar vara en klippa. Må vara att nya containrar hade placerats ut, men ändå?  De vände hemmåt istället – inte lätt att bråka med tanke på underlag. Calinka var på sämre humör än vanligt – eller hon kan snarare ha varit på extra bra humör senaste tiden. Så, det måste ju varit ett kul byte av häst från rädda/fåniga Percy till griniga Calinka… Men, det jag såg av deras dressyrpass blir allt bättre och Sandra hade hittat flera ljuspunkter när hon kom tillbaka in.
Isac was amused that Bunny liked the trash bin.
Isac och jag tog ut Bunny och Mika på en kortare promenad – där var det en liten ryttare som istället ledsnade väldigt fort. Pepper fick vara kvar i hagen. Han har varit en ängle med mig, men jobbig med övriga i veckan så jag ville inte hålla på med honom med ett litet barn i närheten. Och Isac hade inget tålamod kvar heller för den delen.
Det är intressant hur en häst som man tycker sig känna väl plötsligt kan visa andra sidor för andra personer. Att Calinka är på detta sätt visste jag redan, men att även Percy och Pepper visar dessa tendenser… Till bådas försvar måste jag säga att det verkar vara lite stökigt i hagen nu. Jag tror Bunny försöker ta en högre position i flocken och att det gör både henne coh Percy nervösa. Alla dräktighetshormoner som spelar ut. Kanske även Pepper påverkas, eller om det för honom bara handlar om vårkänslor och överskottsenergi.
It is not always easy to get back in the pasture when the girls are out.
Tidigare i veckan förresten: Maria tog ut Calinka på tisdagen. Jag tömkörde Percy ett väldigt kort och lungt pass på onsdagen och skulle tömkört Pepper med, men mina magmuskler började bråka med mig i precis fel tid. Torsdagen var jag och Sandra ute; vi tog en ungefär 40 minuter lång vända med Percy och Pepper. Nanette pysslade med Bunny och Tora red på henne och Björn red dressyr på Calinka. Jag fick se ett filmklipp ifrån det och han har redan blivit mycket säkrare i sadeln och lärt känna Calinka bättre. Fredagen fick Calinka ett uterittspass med Maria – hon måste få springa på lite ibland också – det är ju vad hon gillar bäst.
Isac decided in the last minute to stay home and not join his father on his day-trip. Instead of having a day when I could do whatever I wanted in the stable I got a very short visit. Thankfully Sandra visited as well.
Percy showing of – canter.
When we arrived Sandra had been out with Percy – and totally unexpected Percy had seen monsters. She, that usually is very cool. Ok, there was some new containers placed close to the road, but still? They decided to go back home instead – the roads are not giving the option to fight with a horse. Calinka was crankier than usual – or maybe she has been in a good mood for some time. A fun change of horses – from the spooky Percy to cranky Calinka… But, from what I saw of the dressage work they did that is improving and Sandra told me when she came back that she had had some good moments.
That got into a trot.

Isac and I took Bunny and Mika for a short walk – then the young rider got bored. Pepper was left in the pasture. He have been an angel with me lately but  not as much with the other people and therefore I didn’t want to work him with Isac around. And Isac didn’t have any patience left either.

Pepper is shedding, look how bright his neck is.
It is interesting how horses you think you know behaves rather unexpected with other persons. I knew that Calinka do that, but both Percy and Pepper as well? I have to say to their defense that it seems to be a little disturbance in the pasture right now. Bunny seems to claim a higher position and I think that makes both her and Percy nervous. All pregnancy hormones flying around… It might be that even Pepper is influenced by that, or if it is only spring hormones and to much energy.
Earlier this week by the way: Maria took Calinka for a trail ride at Tuesday. I long reined Percy very shortly during Wednesday and should have worked Pepper as well but my abdominal muscle started to fight with me at the wrong time- At Thursday Sandra and I was out for about 40 minutes with Pepper and Percy. Nanette cared for Bunny and Tora took a walk tour on her back. Björn did some dressage work with Calinka and I saw a video from that. He has already became much more secure at Calinka’s back. Friday turned into a fast trail ride for Calinka – she needs to run sometimes as well.
Best time of the trip according to Isac – walking back to the car.

Bra planering, sämre uppföljning

Some flirting.
Veckan verkade bra planerad för alla hästarna i måndags. Maria tog ut Percy en vända. Redan på tisdagen började planen spricka…
Where? We haven’t seen anything.
Jag red förvisso dressyr en vända på Calinka, men fick plötsligt ont i magmusklerna så illa att jag inte ville tömköra Pepper. Det fick bli några trick i boxen istället. Det gillade han verkligen och hade kunnat hålla på mycket längre.  Tack och lov blev även magmuslkerna bättre när jag kom hem. Kristian vart idag tvungen att åka iväg så jag och Isac fick tillsammans åka till stallet. Då hade vi varken tid eller ork (Isac) att göra mer än att ta in och mata hästarna. Där rök andra promenaden eller tömkörningen med Pepper och lite pyssel eller jobb med Bunny.  Dessutom var Percy lite svullen ovanför höger kota bak. Nåja, imorgon ska Maria till stallet, så då kanske det fungerar som det ska och Percys bakben tror jag inte är något allvarligt.
Bunny var ovanligt grinig och jagade Mika som var med för första gången. Dessutom har hon börjat fylla juvret lite – kan det vara “inför fölningshormoner” som spökar tro?
The week seemed to be good planned at Monday. Maria took Percy for a short trail ride as planned. At Tuesday the plan started to crack…
The full picture, the “hang around girl” watching at some distance. And no, the have two fences between them, but when I let them in or out they sometimes get the possibility to say hello.
Before you go and flirt – make your self pretty…
I did some dressage with Calinka but my abdominal muscle suddenly started to hurt so bad that I had problems to bed to the floor so I skipped my plan to long rein Pepper. Instead we did some trick in the stall. He really likes that and we could have worked for much longer than we did. Thankfully my stomach got better within an hour or so. Today Kristian had to go away so all of a sudden I had to bring Isac to the stable. Then we didn’t have neither time nor patience (Isac) to do anything else than feed and look after the horses. That was my other work possibility with Pepper and time that I had planned to play with Bunny. And Percy was a bit swollen in her right hind leg above the pastern. But it didn’t seem to be anything alarming.  Well, tomorrow Maria is going to the stable and then the plan might start to go back to schedule.

Bunny was unusually cranky and chased Mika for the first time. She also started to fill up the udder a little – maybe there is “birth hormones” that is hunting her?