Rocky Mountain i Norge

/0 Comments/in , /by

Igår anlände den första Rocky mountain hästen till Norge: Tamberlane’s Powerful Threat, en nioårig nybliven valack. Kul!

Yesterday arrived the first Rocky Mountain horse to Norway: Tamberlane’s Powerful Threat, a nine years old gelding. I like it!

Pictures from his owner:

The gene for gait discovered

/0 Comments/in /by

Genetiken bakom passgång är upptäckt på Uppsala Universitet!

Jag skulle aldrig ha gissat att det bara är en gen. Jag vet inte om det är vetenskapligt publicerat ännu, men det är en bra forskargrupp. Gruppen ligger bland annat bakom upptäckten av silvergenen och artiklar om MCOA.

LINK to article
the same article, diffrent source
one more article, a bit different
Article in Nature

Genetics behind gait discovered at Uppsala Universwity, Sweden!

I would never have belived that it is only one gene! I don’t think it is a scientific article yet, but this is a really good group of scientists and the oldest university in Sweden. The same department was involved in the silver gene and some articles about MCOA

Nordic Championships for Icelandics

/0 Comments/in , /by
Classic’s Julie (Spotted Mountain Horse) and Jonas Frändén
The stand, the ribbons I got as a gift from last years International Show (Kentucky) came to use as well as my jacket and browband…

I helgen har jag stått på NM för Islandshästar för att informera om Rocky Mountain hästen, men även andra raser med en extra gångart. Under lördagen var det dessutom en uppvisning med en Saddlebred , två töltande travare och en Spotted Mountain Horse. Med lite tur kommer det även att komma bilder med tiden. Som det är nu får det duga med en bild över den information som vi hade med och ett par bilder som jag lyckades ta med telefonen när jag smet ifrån montern ett par minuter… Jag är ledsen för att det inte fångat hästar och ryttare i bästa tillfällena.

Standardbred and Sarah Isaksson

Det visade sig även att den andra Rocky Mountain hästen som jag hade hört talas om var en Spotted Mountain Horse – Classic’s Julie på bild nedan. De har ytterligare en häst, som inte var med: Rocky’s Count Chocula som de på sn hemsida säger är en Kentucky Mountain Horse. Mer information om de hästarna finns på deras egen hemsida. De var i alla fall kul att få träffa andra mountainhästar i Sverige med ägare och få bekräftat att de kan vara dem jag har hört tidigare rykten om.


Riders of the other gaited horses:
Therese Larsson and Anna-Lisa Lundqvist – Sayyad’s – American Saddlebred and Icelandics Horses
Sarah Isaksson – Aranels – American Saddlebreds
The Saddlebredde “Dolly” with owner Therese Larsson

This weekend I have been informing about Rocky Mountain Horses but also other gaited breeds at the Nordic (Iceland, Denmark, Sweden, Finland and Norway) Championships for Icelandic horses. During Saturday there was a show with gaited breeds as “lunch entertainment”. It was one Saddlebred, one Spotted Mountain Horse and two racking Standardbreds. With a bit of luck I get better pictures of them later on, now I only have a few that I took with my phone while I left the information for a couple of minutes… I am sorry that I didn’t capture pictures from the best moments.


I also learn that the other Rocky Mountain Horses I was told about was a Spotted Mountain Horse – Classic’s Julie and Kentucky Mountain Horse – Rocky’s Count Chocula. More information about them is found on there own webpage (in Swedish). It was nice to finally meet one of theses horses (and owners) in person and to verify that the rumors I have heard about Rocky Mountain Horses in Sweden before probably comes from theses two individuals.

Standardbred and Anna-Lisa Lundqvist

Awards primerar mångsidighet

/0 Comments/in , /by

Förutom vinster i specifika showklasser finns det även specifika “Awards” som man tävlar om. För att vinna dem krävs bäst totalresultat i ett antal grenar. Jag gillar idén då den primerar hästar som är mångsidiga – något som man brukar påpeka att rasen är. Självklart är namen på Awardsen kända namn inom rasen, särskilt de första där Rea Swan är rasföreningens första president, Sam Tuttle var den som på många sätt lyckades bevara rasen innan föreningen bildades och som ägde hingsten Tobe. Charles Kilburn i sin tur kom att äga den av Tobes söner – Kilburns Chocolate Sundown som fick flesta avkommor.
Nedan följer vilka awards som finns och vilka grenar som ingår, det finns ett tidigare inlägg där grenarna presenteras mer ingående.

Rea Swan Versatility Award
Tilldelas den häst som exemplifierar Rocky Mountainhästen; mångsidighet, exceptionell gångart, mjuka rörelser och trevlig personlighet. Varje hästs fem bästa resultat räknas. Om två hästar får samma poäng tilldelas utmärkelsen till den häst med bäst resutlat i Adult Trail Obstacle klassen. Hästar som visas i Show Pleasure är diskvalifiserade för utmärkelsen.


Trail Pleasure/Country Trail Pleasure (gångartstävlingsklasser med lägre benlyft)
Age division trail (gångartstävlingsklasser med lägre benlyft, uppdelade efter hästens ålder)
Conformation (exteriörbedömning)
Western pleasure (gångartsklass med western utrustning)
Adult trail obstacle (required) (hinderbana påminner om westerns trail)
Pole bending (slalom i tölt)
Waterglass (rid med ett vattenglas i handen)


Sam Tuttle Memorial Award
Utmärkelsen tilldelas den häst som får den totalt högsta poängen i följande sju klasser. Hästen måste delta i Adult Trail Obstacle utan att bli diskvalificerad. Om två hästar får samma poäng är vinnaren den med högst poäng i Adult Trail Obstacle.

Conformation (exteriörbedömning)
Conformation Championship (exteriörbedömning)
Adult trail obstacle (required) (hinderbana påminner om westerns trail)
Under saddle age division trail plasure  OR show pleasure (gångartstävlingsklasser uppdelade efter hästens ålder)
Championships under saddle age division trail plasure  OR show pleasure (gångartstävlingsklasser uppdelade efter hästens ålder)
Grand Championsships under saddle age division trail plasure  OR show pleasure (gångartstävlingsklasser uppdelade efter hästens ålder med)
 
Charles Kilburn 
Utmärkelsen tilldelas hästen/amatören som får högst poäng i 5 av följande klasser. Poängen baseras enbart på resultat för en specifik häst och ryttare. Om två hästar får samma poäng är vinnaren den med högst poäng i Adult Trail Obstacle.

Amateur Trail Pleasure  / Amateur Show Pleasure  /Amateur Country Trail Pleasure
(gångartstävlingsklasser med olika krav på benlyft, bara resultat från två av dessa tre klasser får räknas i totalen)Western pleasure  
Pole bending (slalom i tölt)
Bare Back (gångartsklass barbacka) 
Adult trail obstacle (required) (hinderbana påminner om westerns trail)

Morgan Riggs amateur versatility award
Tilldelas den amatör ryttare som får högst poäng i 5 av följande grenar. En eller flera hästar kan användas. Om två ryttare får samma poäng är vinnaren den med högst poäng i Adult Trail Obstacle.

Amateur Trail Pleasure  / Amateur Show Pleasure  /Amateur Country Trail Pleasure
(gångartstävlingsklasser med olika krav på benlyft, bara resultat från två av dessa tre klasser får räknas i totalen)
Western pleasure (gångartsklass med western utrustning)
Adult trail obstacle (required) (hinderbana påminner om westerns trail)
Pole bending (slalom i tölt)
Waterglass (rid med ett vattenglas i handen)
Conformation (exteriörbedömning)

Ashley Hytry Youth Award (Youth Rider 7 -11) 
Tilldelas den häst/ryttare (7-11 år) som får högst poäng inom 4 av följande grenar. Poäng fås enbart för resultat för samma häst och ryttare.

Trail Pleasure 7-11  / Show Pleasure 7-11 /Country Trail Pleasure 7-11
(gångartstävlingsklasser med olika krav på benlyft, bara resultat från två av dessa tre klasser får räknas i totalen)

Youth 7-11 Equitation (visa hästen från marken för dommare)

Youth 7-11 Showmanship  (visa hästen från marken för dommare)
Youth 7-11Western Trail Pleasure (gångartsklass med western utrustning)

Sara Gwisdalla Youth Award (12-17 år)
Tilldelas den häst/ryttare (12-17 år) som får högst poäng inom 5 av följande grenar. Poäng fås enbart för resultat för samma häst och ryttare. 



Trail Pleasure 12-17  / Show Pleasure 12-17 /Country Trail Pleasure 12-17
(gångartstävlingsklasser med olika krav på benlyft, bara resultat från två av dessa tre klasser får räknas i totalen)

Youth 12-17 Equitation (visa hästen från marken för dommare)

Youth 12-17 Showmanship  (visa hästen från marken för dommare)
Youth 12-17 Western Trail Pleasure (gångartsklass med western utrustning)
Youth Trail Obstacle (required) (hinderbana påminner om westerns trail)

Carson Masters Award
Tilldelas den häst som vinner exteriörbedömnig för hästar över 9 år. 
9+ Stallions Conformation (exteriörbedömning, hingstar över 9 år) 

Gångarter och gångartsridning

/0 Comments/in /by
Rockyn har sin egen gångart och det är nog det jag får mest frågor om så jag ska försöka göra en kortfattad beskrivning här:

Rasbeskrivning

Till och börja med kopierar jag det RMHA skriver om gångarten, bland annat i deras bylaws, dvs de regler som gäller för registering och tävling med hästarna:
“The Rocky Mountain Horse naturally demonstrates a smooth, ambling gait which glides forwards. The horse moves out with a lateral gait in which one can count four distinct hoof-beats that produce cadence of near equal rhythm. The speedy may vary but the four beat rhythm remains constant. The gait may technically be described as the simultaneous but asynchronous motion of the legs of the same side of the body followed by the movement of the legs on the opposite side. The gait is initiated by the hind leg- The length of stride for both hind and foreleg should be nearly equal. The Rocky Mountain horse moves his feet with minimal ground clearance and minimal knee and hock action. Because this gait does not waste motion it enables the horse to travel long distances with a minimal tiring.”  Bylaws of the Rocky Mountain Horse Association, June 2011
Vad betyder detta då? Hur ser det ut? 
Tyvärr har jag ingen bra video ännu att lägga ut på mina egna hästar, men det finns ett antal på nätet…Bla denna. Denna häst lyfter ganska högt tycker jag, men lyssna på ljudet…(Tacka-tacka-tacka-tacka…)
Ska gångarten beskrivas snabbt jämför jag den med tölt. Den har nämligen samma fotförflyttning och timing mellan stegen som tölten. Däremot premieras inte höga benlyft lika mycket som hos islänningen. I “classic devision” i showsammanhang (dvs gångartstävling) får inte hästen lyfta benen högre än att hoven inte kommer högre än halva skenbenet. (Som parentes kan tilläggas att Kentucky Mountain hästar har en klass för hästar som lyfter benen något högre – park. Mer om de olika Mountainhästarna finns i ett annat inlägg) Den som tänker på Saddelbred eller Tennesse Wlaking Horses “articifiella” gångarter med förlängda hovar, skor och ibland grymma metoder för att få detta utfört är en bra bit från verkligheten. Som rasbeskrivningen säger: man strävar efter energibesparande gång så hästen orkar röra sig långa distanser.

Träning för gångart – är den medfödd?
Många gånger har jag hört det poängteras att gångarten är naturliga och att vissa hästar kunnat certifieras med bara ett par dagars träning (dvs inklusive inridning). Sanningshalten i det kan jag inte garantera, men det verkar inte ovanligt att man skickar iväg hästen på sådär 30 dagars träning och att de sedan klarar kraven för certifiering; dvs 2 minuters gångart i varje varv. Min Bunny är ett exempel på det. Det ska inte behövas några speciella hjälpmedel för att få fram gångarten och på certifiering och show finns det krav på skoning och hovlängd. Man får inte heller ha hästen skodd på bara bak eller fram hovar utan är den skodd måste den vara det på alla fyra fötter. På tävlingarna såg jag ingen som använde boots, däremot är hovarna ofta något länge än vad vi är vana vid i Sverige. Allt för att  det ska vara så naturligt som möjligt. Många individer väljer också gångarten i hagen – men inte alla.

Hur känns det i sadeln?
Jag har läst flera beskrivningar och den jag tycker stämmer bra är den som säger att ” det ska kännas som om hästen klättrar uppför en stege med frambenen, bakbenen är aktiva och man själv sitter still i stormens öga. Det ska alltså vara mjukt och bekvämt för ryttaren. Percy har  – i mina ögon – haft förmånen att visa mig många olika gångartsvarianter. Alla är bekväma (utom passgången) men man känner faktiskt skillnaden ganska bra efter ett tag.

Ett sätt att få in känslan för gångarten är att använda hörseln (och ett något hårdare underlag). Det ska vara en jämn fyrtaktig rytm :- tacka-tacka-tacka-tacka-tacka-tacka… som Toril i Tyskland lärde mig.

Trav – tölt – passgång
För många år sedan fick jag förklarat för mig att Trav – tölt – passgång låg på en axel i hästens gångartsregister.  På den andra axeln fanns skritt – trav – galopp.  Då förstod jag det inte, men jag tror att jag börjar göra det. Jag har sett flera förklaringar ungefär som denna. Det har fått mig att förstå att trav och passgång till viss del är väldigt lika (två fötter i marken samtidigt, svävmoment, två fötter i luften) och dels är varandras motsatser (laterala eller diagonal benparet som är i luften/tar mark samtidigt).  Övriga “easy gaits ” som de kallas i USA ligger mellan dessa extremer vilket gör att många hästar som kan utföra gångarter inom detta spektra kan ha flera växlar även om en av dem ofta är mer “naturlig” än övriga.  Skillnaden mellan gångarterna är timingen på när benen sätts i marken. Tölten befinner sig i mitten i och med att det är lika långt avstånd mellan alla fötters nerslag, ett jämn 1-2-3-4 och inte 1-2–3-4 exempelvis. Namnet på gångarten och exakt hur de utförst beror ofta på rasen; exempelvis har Paso Finon väldigt korta steg, en ras (har glömt vilken) svingar sina framben extra mycket i sidled etc.

Mellan trav och tölt finns sedan fox trot och mellan tölt och passgång kommer “stepping pace”. Dessutom finns skrittvarinterna med som flat walk. Detta är en väldigt grov generalisering och det finns flera, ofta rasspecifika, nyanser mellan dessa. Den som vill läsa mer om detta kan söka på “gaited riding” – det finns många artiklar på nätet.

Form eller frame
På många engelska sidor om gångarter läser jag att ju närmare passgång en häst går, desto mer sänker den ryggen. Det är sant att man kan använda detta sätt för att få en häst att gå i gångart – men det går även att rida hästen i den typ av form som vi är vana vid i Sverige. Jag har själv testat det på ett underbart sto! Däremot tror jag att varianten där man låter hästen sänka ryggen är betydligt vanligare, vilket tyvärr också syns på att ryggmusklerna inte utvecklas som man är van vid i Sverige. Däremot skulle jag tro (men jag tänker inte testa) att det är en genväg till dessa gångarter att använda stångbett, sitta långt bak på hästens rygg och med mera utav en stolsits.

Andra gångarter och hur man kan påverka gångarten
I och med att Rockyn “töltar” har den också möjlighet att utföra tölt finns också flera andra möjligheter. Visa individer är mer specialiserade på det ena eller det andra. På shower ser man ofta “stepping pace”, särskilt  i hörnorna. Percy har däremot visat en gångart mellan tölt och trav. Det bör vara någon sorts fox trot.
Eftersom gångarterna förhåller sig som förklaras i stycke ovan kan man utnyttja det i träningen. En otränad häst som inte är helt “fixerad” i sin gångart kan nämligen oftast få att lätt byta genom förändring i underlag och lutning. Vill man ha trav eller en mer travaktig gångart (tex om hästen gå i passgång och ma vill tölta) kan man utnyttja uppförsbackar. Ofta räcker det med en lätt lutning. Enda gången jag travat Percy har det just berott på detta… Planen är dock att hon ska läras att trava på kommand när hon utbildas vidare.  Om man istället har en häst som ligger närmare trav än den gångart man önskar kan man träna i nerförslut. Då blir gångarten mer passgångsaktig. Det ska även vara ett sätt att få även hästar som inte har gångarterna naturligt att börja tölta… Ju mer tränad hästen är, desto lättare har den att klara både upp och nerförsbackar och behålla den gångart ryttaren har tänkt.

Ytterligare en aspekt är att hästar som ofta jobbar med sänkt rygg ofta blir stel och därmed får allt lättare att sänka ryggen och kanske så småningom hamna nära passgång istället för exempelvis tölt. Tyvärr såg vi både stela hästar som tveksamt kunde gå i sidled och många dåligt musklade ryggar i USA. I alla fall för Percy verkar passgången komma fram mer när hon börjar bli lite trött – vilket också kan vara något att tänka på. Även underlaget spelar roll – ett jämnare underlag kan främja vissa gångarter över ett lite ojämnare. Percy visar även tydligt att farten spelar roll. Hon klarar inte att tölta så fort ännu utan hamnar då mer mot trav.

Trav och galopp då?
Båda Pepper och Percy både travar och galopperar. Tidigare i rasens historia visades de på shower där även dessa gångarter kunde ingå, men idag visas inte dessa gångarter och inte alla ryttare använder dem. Många verkar rädda för traven, medan jag bara tycker det är en förmån att ha en häst med många växlar. Vissa individer med flera gångarter har svårt för galoppen, men det gäller inte mina Rockisar – övriga har jag svårt att uttala mig om. Pepper och Percy har istället ovanligt lätt att ta galopp och de som provat har fått ett fånigt leende över hela ansiktet efter första galoppen. De är så oerhört bekväma och härliga att sitta på… Vi får se om det fortsätter att vara enkelt för dem även när det blir större krav i galoppen. På grund av denna “rädsla” för andra gångarter är det inte säkert att man kan provrida en häst i vare sig trav eller galopp om man är i USA.
Avel för gångart
Enligt flera källor på nätet finns det olika saker man kan avla på för att lättare få hästen i tölt och passgång. Dett gäller alltså alla hästar som har gångarter utöver skritt, trav och galopp. Jag kan inte garantera att detta stämmer, men jag såg ett antal hästar som hade just desa attribut i USA och de går emot vad jag har lärt mig uppskatta exteriört…(Därför försökte jag välja mina hästar så de inte har dess egenskaper).
Lång rygg och en SI-led som sitter långt bak kan göra det lättare för hästen att sänka ryggen och därmed komma i “gångart”.
Långa bakben, särskilt skankben; samma sak här, det blir svårare för hästen att komma in ordentligt under kroppen med bakbenen i en ärlig form, men det ser ut som om den jobbar på bra.
Överbyggd, ytterligare ett sätt att få hästen i neråt balans och att sänka ryggen för att lättare komma till gångart på det sättet.