Nästa års föl

Det är inte bara utomstående ston som har fått träffa Pepper. Förhoppningsvis får både Bunny och Percy varsin avkomma i juni/juli efter honom. Det blev relativt sen betäckning av dem i år eftersom de och han inte befunnit sig på samma ställe på grund av flytten.

Percy är även duktig på att hålla undan andra ston från att betäckas vilket gjort att Bunny inte blev betäckt när hon borde. Jag gick ner och höll i Percy varje dag – men Pepper tyckte tydligen att Percy var mer i rätt fas så då passade han på att betäcka henne istället för Bunny… Och självklart brunstade båda två (och ett utomstående sto) samtidigt.

 

Foals next year

It is not only outside mares that have been dating Pepper. Hopefully both Percy and Bunny have foals by him next June/July. They got covered rather late as they and Pepper haven’t been at the same location due to moving.

Percy is also very good at keeping other mares in the same pasture at a distance so they don’t get breed that might have prevented Bunny from being breed at all. I got there everyday and put a halter on Percy so Pepper could cover Bunny but then he chose Percy anyway… And of course both were in heat at the same time (as well as an outside mare).

 

How I like to keep my horses – stallion, his mares and offspring.

Grimträning

Det är hög tid att lära fölen få på sig och ledas i grimma. Tidigare år har jag kunnat ta in dem på stall och ta på grimma, men i år är det inte möjligt. Det gör det hela lite svårare. Eddie hann ha grimma ett par gånger innan flytten och det gick ganska lätt att få på henne grimman. Ledträningen har därför börjat lite smått.

Zeb däremot är mera tveksam. Bunny har dessutom varit hjälpsam nog att flytta sig när jag haft ett bra läge att få på grimman så att Zeb med flyttat sig och blivit än mer tveksam… Så nu är det lite extra hantering och så får han vänja sig vid grimman genom att den befinner sig lite varstans på hans kropp som jag kan komma åt att placera den. Nåja, det kommer att ge sig.

Halter training

It is time to teach the foals about halters. Previous years has it been possible to bring them inside and put a halter on in the stall. But this year that isn’t an option. That makes it a little harder. Eddie got to wear the halter a couple of times before moving and wasn’t so difficult to get the halter on. So, she got to use it for a couple of days and now we have started to do som easy lead training.

Zeb on the other hand hasn’t been so keen on the idea. Bunny hasn’t been helpful either and managed to move away the first times when I nearly got the halter on… That made Zeb even more sure that it was something strange going on. Therefore I try to handle him a little extra and to put the halter wherever on his body that I can. So, he’ll learn sooner or later.

Solbränd

Bunny har rosa hud på mulen. Inte mycket, men hon har en tendens att bli solbränd där. För det mesta ser hon bara lite röd ut men i år blev det ett stort sår på bara ett par dagar. Solskyddsfaktor på och förhoppning om att det skulle bli bra. Samt en flughuva med liten flärp mot mulen. Den täckte inte allt, men borde kunna gett lite skydd. Inom mindre än 12 timmar hade Bunny däremot tagit av den – andra huvor kan få sitta men denna gillade hon tydligen inte…

Some days ago – it had nearly healed but you could still see where it had been.

Fast dag nummer tre fick jag inte fånga henne längre. I vanliga fall är det absolut inget problem, men nu fick jag inte komma henne nära. Antagligen gjorde det ont när jag smörjde in solskyddskrämen. Ett par dagar fick jag därmed jobba bara för att få komma nära henne igen och strunta i det där med att ha kräm på mulen.

Fick någonstans i detta en tanke om nosnät och grimma och lyckades på något konstigt sätt hitta nosnätet bland alla saker. (Med tanke på vilken röra allt befinner sig i efter flytten…). Det gick som tur var att fästa på grimman! Nu har hon gått med nätet ett tag och mulen har läkt riktigt fint. Nätet verkar skydda mulen riktigt bra mot solen. Antar däremot att hon behöver skyddet ytterligare eftersom det fortfarande är en hel del sol. Det verkar vara den lösning som vi båda kan komma överens om även om jag föredrar att inte ha grimma på dem i hagen.

 

 

Sunburnt

The net and halter.

Bunny has some pink skin on her nose. Not much, but she has a tendency to get sun burned there. Mostly she only get a little red but this year she got wound in just a few days.. I applied some sun block and hoped that it would be fun. Just for extra I added a fly bonnet with a part covering the nose a little as well. In less than 12 hours Bunny had got rid of the fly bonnet. She usually have no problems with fly bonnets but apparently she didn’t like this one…

Day numer three I weren’t allowed to catch her. Usually there is no problem at all but she didn’t won’t me up close. Probably it hurt when I applied the sun block. So I had to give her a few day just to let me come up and catch her.

At some point I came to think about a nose net attached to the halter and managed to find it among all things. (After moving nothing is in order…) Luckily it could be attached to the halter! Now has she been with the halter and nose net for some time and the nose is finally starting to look ok. Seems as the net shades the nose pretty well. But, as it still is sunny I guess she needs to wear it some more. I prefer not to have the halter on in the pasture but as this seems to be the solution that we both can agree on this is how we do

Riddarspel

The kids watched the horses with me at the jousting games.

Whizzy looking at all tents and other stuff that quickly transformed the area.

See that black horrible little thing over there? The most scary thing Iris found…

I helgen var det dags för de årliga riddarspelen på Ekenäs – 25 år jubileum. Mina hästar tog det hela med ro. Men både Iris och Whizzy tyckte det var lite konstigt som området ändrats när vi var ute och kollade dagarna innan. Fast Iris reagerade mest på shetlandsponnyn som stod i en hage. Nyttig miljöträning för djuren och väldigt bra för mig att se hur de reagerar i den typen av miljö. Whizzy var först spänd, men slappnade av oväntat fort. Iris har varit med lite fler gånger och var initialt lugnare.

Jousting games

Last weekend was Jousting games weekend at Ekenäs. Celebrating 25 years this year.. My horses didn’t bother much. Both Iris and Whizzy found it strange that the a rea had transformed so much when we looked at it a day before the games begun. But what bothered Iris the most was the Shetland pony that she saw. Anyway it is a good training possibility and for me to see how they react in this kind of environment.Whizzy was tense at first but cooled down rather quickly. Iris has seen it once more and was more relaxed from the beginning.

Det går långsamt med gården

Nu när det är mjuk i marken avbröt vi lösdriftsbygget för att få ner mer staketstolp. Så, vi började med en vända stolpar och trästaket och det flöt bra. Helgen därpå skulle var mannen borta men en kompis erbjöd sig att hjälpa till. Men, så blev ett barn magsjuk på fredag kväll. Påsken innebar fler lediga dagar så då borde vi kunna arbeta ett par av dem och hinna än mer. Om nu inte barnen blivit sjuka igen… (feber). Det blev ett lass med virke till staketet som vi skruvade fast så att det nu är två rader träslanor men mer vart inte möjligt att göra. Så nu slipper grnanarna undra över vårt konstiga sätt att bygga staket – det såg inte helt klokt ut med bara en rad träslanor…

Plants “saved”. (Well – we see if they survived but they have survived for more than 20 years without any care so far. Vårkrage, blåsippa, kaprifol, smultron och rabarber.

I helgen var det dags för nästa försök att jobba. Men, vi borde bara förbereda lite inför rivningen av husen – det fanns några små detaljer som vi inte hunnit. En snickarbänk som stod kvar, en spis vi glömt, några växter som vi ville gräva upp eftersom de stod ivägen för maskinerna och så fönstren. Men visst borde vi hinna några stolpar?

Jo, jo, det visade sig vara mer småsaker vi glömt – ett helt traktorlass för att vara närmare bestämt… Så stolpar hann vi inte med. Nästa helg kanske? Fast då åker mannen bort igen… Så, visst kan det vara lite frustrerande – å andra sidan händer det trots allt lite saker och vi kommer ett litet steg närmare varje dag. Även på hemma plan planerar vi, packar och förbereder. Med familj och ett gäng hästar kan man nog inte räkna med att allt går supersmidigt och att man har obegränsat med tid att arbeta.

Slowly working on the farm

The “few” things we forgot about…

Now when the ground is soft we halted the shelter build to put some fence poles in the ground. It started of well some weeks ago and we got some poles in the ground. The week after that my husband wasn’t at home but a friend offered to come and help.  But, one of the kids got stomach sick on Friday evening so we couldn’t go. With some extra days of for Easter I saw a good opportunity to work – we could even get two days to work not only one as most weekends. But, the kids got sick again (fever).  Still, we got to fill up the fence we had started with one more lane of tree. (So the neighbors might not have to wonder about the strange fence construction ).

This weekend were our next attempt to got somethings done. But, we had to begin with preparing for the demolition of some of the houses. It should only be a few details so I had good hopes that we could do some fencing.

It was windy and sand flying around. Saturday was even worse – my mum that has lived in the area for about 40 years have never seen anything like it.

I turned out to be many more things to do than we remembered. We filled up a wagon with stuff. Most of them small so it took time to bring them all. So – no time for fencing. Maybe next weekend? But then my husband leaves again… It can be a little frustrating but we get a small step closer each day. Planning, packing and preparing things at home if not on the spot. With family and a bunch of horses it isn’t strange that it takes a lot of time and that it is hard to get a lot of time to work.

The amount of fence we got right now. We just need to follow the road until we get to the house that can be seen far away to the left in the picture. Should be about 400 meters. Our farm isn’t in the picture, it is a little further to the left than what can be seen in the picture.