Med dagens dimma kunde jag inte motstå att ta med kameran ut en lite stund…
With the mist today I couldn’t resist to bring the camera around…
Whizzy
Percy
Bunny
Iris
Calinka
Honey
Honey
Honey & Percy
Whizzy, Iris, Bunny, Honey, Calinka
Pepper
Pepper
Eddie
Zeb
Eddie & Zeb
Whizzy
Iris
Idag har jag ridit tre hästar. Eller suttit på kanske är mer rätta ordet.
Iris råkade vara närmast grinden så hon fick börja. Efter lite borstning och mineraler försökte vi få henne att stå vid uppsittningspallen och efter en stund hängde jag på henne. Inga problem så sedan satt jag upp och Matilda ledde oss ett varv runt gårdsplan och mutade Iris med lite godis ibland eftersom hon var så duktig.
Whizzy var nummer två. Samma rutin men jag satt snabbare på hennes rygg eftersom jag redan gjort det en gång. Whizzy var superlugn så vi gick lite längre mellan hagarna. Däremot är hon nog stoig: när jag hängt på henne har hon surat eftersom hon tydligen tyckt att det varit obekvämt.
Sist vart det Honey. Hon är en väldigt försiktig flicka och hon visste att idag var annorlunda så först ställde hon sig inte fint vid pallen utan höll sig undan. Men med lite kel, tid och godis ställde hon sig så att jag långsamt kunde sitta upp och så gick vi en kort bit. Sedan gjorde vi om samma sak och nu stod hon direkt redo för uppsittning. De är så olika de här tre tjejerna och Honey är den absolut känsligaste, som behöver få acceptera saker i sin takt. När hon väl gör det är hon kanon.
Alla tre satt jag på barbacka, med tyglar fästa i grimman och Matilda som ledde dem. Jag vill att de första uppsittningarna bara ska vara en lek, bara en annan av alla saker som jag hittar på. Jag har även väntat för att det skulle bli en bra dag utan is, halv storm eller genomblöta hästar. Tror inget av det gör upplevelsen roligare, lugnare eller säkrare för någon inblandad.
Pepper fick löshoppa lite medan Bunny stod vid grinden mest hela tiden och önskade att hon fick komma ut och jobba.
Today i rode three horses – or sat at three horses might be a better description. Iris was closest to the gate so we started with her. After she had got her minerals and some cleaning did we try to park her beside the mounting block. After awhile I put all my weight on her and after that I sat on her. Matilda led her around and bribed her with candy as she was such a good girl.
Whizzy was next one up. The same routine but I got on her back faster as I already had done so once before. She didn’t care much so we walked a little longer. But she is probably more mareish: when I just have put weight on her has she been angry as it seems as it hasn’t been comfortably to her.
Finally it was Honey. She is a very sensitive girl and instantly knew that today was different. She didn’t want to stand nicely along the mounting block as she has previously. But some cuddling, treats and time convinced her that she could. So I got on her. We only walked a few steps. When we parked her at the mounting block once more she stood nicely instantly so I got on once more for another short walk.
These three girls are so different. Honey is so sensitive and needs time to accept things and trust you but when she does she is gorgeous.
I sat on all three horses bareback with only reins attached to a halter and Mathilda that led us. I want those first times with a rider to but nothing but a new game, one among many others. Therefore I have waited for a good day when it isn’t ice, half-storm or the horses are all wet. I don’t think any of those things makes the experience more fun, calmer or safer for anyone involved.
Pepper also got to jump a little on his own while Bunny spent most of her time by the gate wondering why we didn’t work her.
Honey
Nu har jag testat att släppa lös Whizzy, Honey och Iris med sadel och hängande stigbyglar på ridbanan och bett dem springa för att se hur de reagerar på skänklar och för att vänja dem. De sköttesig väl, men alla förvånade mig genom sina reaktioner.
Valet av sadel gjordes utifrån att stigbyglarna är fästa med kardborreband och därför bör lossna om hästen mot förmodan skulle fastna.
Iris tyckte stigbyglarna var lite otäcka, men hon var förvånansvärt lugn ändå. Men jag tror ändå hon får 
göra det här igen till innan jag sitter upp.
Honey ( som ridits i USA) ville först inte gå fram snabbare än skritt och när jag insisterade bockade hon och stannade sedan. Det upprepades några gånger, men hon blev allt mer framåt och bockningarna försvann. När stigbyglarna kom ner var hon ibland sur på en av dem och sparkade ut med ett bakben för att visa det flera gånger. En sådan tur att jag inte bara satt upp på denna tjej utan har behandlat henne som i princip oinriden.
I tried to let Whizzy, Iris and Honey run free with the 
saddle and stirrups in the riding area to se how they reacted and to get the used to stirrups. Theybehaved well but neither of them reacted really as I would have guessed. The saddle was chosen because the stirrups is attached with Velcro and therefore probably would fall if if they would get caught.
Whizzy didn’t care at all – with or without stirrups. I knew she was cool but still had expected a little reaction. Iris found the stirrups a little scary but she was surprisingly cool. Even if I think we do it again before I 
mount. Honey ( that has been ridden i US) didnt want to go faster than walk at first. When I insisted she bucked and then stopped. It was repeated some times but she got more and more forward and the bucking disappeared. When the stirrups got dangling she got a little pissed and kicked at one of them with only one foot several times. Luckily I didn’t just get onboard on her but have treated her as if she never have had a rider.
Whizzy
Whizzy brydde sig inte ett dugg – med eller utan stigbyglar spelade ingen roll. Jag visste att hon var cool men hade förväntar mig lite reaktion på stigbyglarna.
Iris
Honey again – much happier when she discovered that she could have fun with the saddle on her back.
Hästarna igår morse.
The horses yesterday morning.
Honey
Zeb
Whizzy
Bunny & Zeb
Eddie, Zeb & Bunny
Iris
Bunny & Zeb
Honey
Whizzy
Whizzy
