Oönskat lerbad

Dagen började lugnt, Bunny och Tea låg och sov. Jag mockade lite och fixade och så fick de komma in och äta. Calinka behövde lite massage tyckte jag och så släppte jag ut stona igen. Tea hade diarre igen tyvärr och är inte förtjust i att man försöker rengöra henne, vilket därmed blir nästintill omöjligt om man är själv.
Pepper och jag skulle däremot jobba. Tömkörningspromenad. Vi gick iväg och han är lite lat på att skritta på framåt. Vi fick passera ett kobete och han gillade inte att jag blev tuvngen att lägga en av grindarna som sedan lät av elen som tickade mot marken. Nåja, vidare över fältet och bort mellan sjöarna. Nästan hemma! Bara det lilla diket som vi har gått över flera gånger. Men inte idag. Jag lockade och försökte, men han vägrade. Det såg lite annorlunda ut eftersom alla vass hade vissnat ner, men någon stor skillnad var det inte. Bara att det blåste och det gillar inte Pepper, men tidigare hade han inte alls visat problem med det. Problemet är snarast att man bara har några meters bredd att gå på – sedan är det vatten på båda sidor.
Eftersom det inte fungerade att försöka leda honom tog jag och försökte driva lite genom att tömköra. Och tja, då gick han i sidled, ner i gyttjan och gammal vass på sidan. Där trillade han omkull (det behövs bara någon meter fel för att marken ska ge vika). Och blev liggande. Han försökte komma upp, men kom bara någon meter, liggande på sidan. Vad göra? 
Jag var tveksam till att gå ut – risken fanns att jag med skulle fastna. Men, det gick bra och jag insåg att anledningen till att han var fast var att undre frambenet hamnat under massor med gamla växtdelar och lite lera. Så, jag försökte få loss det så gott det gick och ena tömkörningstömmen som också hindrade honom från att röra huvudet fritt. Sedan lyckades han ta sig upp på land. Mest förundrad är jag över hur han bara “ger upp” och blir liggande tills man hjälper honom. Och när man väl håller på försöker han inte att kasta sig upp innan man är klar utan väntar snällt tills man säger att det är ok. Annars hade jag riskerat att få honom över mig där jag stod framför honom och försökte få loss benet.
Väl uppe ville han fortfarande inte gå över diket och tillslut fick vi gå den långa vägen hem. Då var ahn mycket mer orloig över vinden och taktade. Tillbaka i stallet blev det bad eftersom hela han var lerig och stank gamla sjöbotten. Även jag och utrustningen har sedan fått ett bad. 
Tack och lov verkar allt ha gått bra. Ett tag var jag orolig för att han hade brutit ett ben och funderade på hur jag skulle kunna få brandmän att komma förbi och hjälpa honom upp. 
Unexpected mud bath
The day started peacefully; Bunny and Tea were sleeping when I arrived. I cleaned the pasture a little and then they got inside to eat. I massaged Calinka a bit to try to get her body to release a little more and then I let the mares out again.
Pepper and I took of for work. A long reining walk. He can be a bit lazy walking away so we worked on that. He didn’t like when we passe thru a pasture and the gate started to tick while laying at the ground. Anyway, back over the field and between the lakes. Nearly home! Only the small ditch that we have been passing several times.But not today. I tried to lead him across, working patiently, but he refused. It looked a little bit different as all vegetation is gone, but it was no big difference.  But it was windy and he don’t like the wind even if he had behaved very well before this. The biggest problem with the ditch is that the road is very slim – it is only about four meters wide until you get the sea and mud on both sides.
As it didn’t worked to lead him across I tried to push him a bit long reining. And then he went sideways – into the mud and old vegetation.He fell on his side (it only needs a meter or so for the ground to give away). And stayed there. He tried to get up a couple of times, but only got a meter or so forward, still on the side. What to do?
I wasn’t keen on going there as I didn’t know if I would get stuck as well. But I slowly advanced and when I got there I realized the reason he was stuck was that one of his front leg was trapped under old vegetation and some mud. I got that freed as good as possible and one of the long rein reins detached as that has restricted his head.Then he finally managed to get free and back on land. I am most surprised about how calm he gets, he “gives up” and just lay there until you help him and when you do he don’t rush of but wait until you tell him to try again. And that was good, other wise I could have gotten him over be as I stood infront of him, trying to get his leg free.
He still refused to pass the ditch and we had to walk all the other way back home. Then he was much more concerned about the wind. Back home Pepper got a bath as he was very muddy and smelt of old sea-mud. Even I and the equipment got cleaned later.
Thankfully everything seems to have been working out great. At some point I was worried about that Pepper might have broken his leg or how I would get someone to help me to get him up from there – it is not certain you can get there by tractor.
0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.