Hoppning

Jag orkar aldrig släpa ner hindren till ridbanan men Sandra var motiverad att hoppa Calinka. Hon förstod snabbt varför jag tycker att Calinka inte är särskilt lätt att hoppa, men de jobbade på låga höjder och ibland blev de lite matchade. (Det svåra är att Calinka kan hoppa av ungefär närsom och tekniken är minst sagt …speciell…det är svårt att inte rycka henne i munnen eller hamna framför sadeln)

När nu ändå hindren var på banan gick jag dit med Pepper och introducerade honom för hinder. Fast först hoppade han lite över dikena i närheten som vi gjort tidigare. Sedan blev det hinder på ridbanan. Efter en stund gick det ganska bra. Pepper tyckte det var kul och han blir så stolt över sig själv när han klarar av det hela att han måste skutta efteråt. Det gäller särskilt dikena. Han tycker de är lite otäcka och när han då samlar mod nog att hoppa över dem blir han så nöjd med sig själv. Om jag stannar och berömmer honom vill han naffsas, bara för att säga att han är så duktig…(Vi är inte sams om att det är ett bra sätt att säga det).

..och det är inte lätt att filma och longera samtidigt…

Percy fick också kolla på det lägsta hindret, men hon kändes trött och fick skritta över  ett par gånger.

 

Igår red Maria Calinka och fick loss henne lite i vänstersidan. Tea däremot hade diarré, men var pigg. Idag verkade hon bättre, men tog en lur medan mamma åt.

I never get the energy to get the obstacles to the arena but Sandra was motivated to jump Calinka. She understood quickly why I have been saying that Calinka is terrible at jumping. They continued at low heights and got good jumps now and then. (The hard thing is that Calinka can take of at any point and her technique over the fence is…. special…you easily end up not following her, hanging in the mouth or sitting in front of the saddle).

With jumps in place I brought Pepper and introduced him to jumping. First we started with the ditches close by that we have tried before. Then we tried the jumps we had built up. After some time it worked fine. Pepper thought all of it to be fun, the only problem is that he get really proud of himself when he succeeds and have to jump around a bit afterwards. Especially the ditches, he is a bit scared and when he get the courage to jump he becomes so happy. Therefore he have to show the world what a good stallion he is and if I pat him he responds by chewing just a little bit on me, as that is his way to tell that he has done something good… (We don’t agree on that point).

..and it is not easy to film and loung at the same time…

Percy also got to look at the obstacles, but as she felt a bit tired she only have to walk over the lowest a couple of times.