Lite mer information om rasen, fakta är hämtat dels från Bonnie Hodges bok om rasen, från olika mountainhästs rasföreningar, från andra hemsidor och från diskussionsforum och Facebook. Att all fakta är korrekt kan jag därför inte garantera.

Jag har sett mer än en version på denna historia om var hästarna egentligen kommer ifrån. Ett är då säkert; östra Kentucky, nära Appalacherna har inte alls varit lika rikt och välbärgat som andra delar av Kentucky. De hästar som kom att användas av bergens invånare fick se till att vara allsidiga och tåliga. De lär ha använts för att ta sig fram i den oländiga terrängen, av exemplevis läkare, postmän liksom för att dra loss bilar (det finns en historia om detta i Hodges bok) som fastnat. Eller för att ploga små fält eller dra vagnen till kyrkan. Idag finns de som fortfarande kör hästarna, men då ofta framför en lättare vagn. Jag har även läst att de har använts till boskapsskötsel och åtminstone en person på Facebook säger sig ha använt sina hästar till detta, även om flera andra ställde sig tveksamma till detta användningsområde. Historiskt har alltså rasen fått lära sig att arbeta hårt, klara sig på lite foder och vara allsidig.

Tennesse Walking hästar återfinner man ofta lite längre bak i många Rockisars stamtavla. Ibland står det TWH, ibland lär individer som står som okända också vara TWH. Saddlebred är ytterligare en annan ras som verkar ha en bakgrund som går ihop med mountainhästen, men jag har inte sett att det nämnts på någon stamtavla. Alla raserna har haft liknande användningsområde, har liknande typ och storlek samt “extra” gångarter och kommer från samma område i USA (om än inte samma delstat).

Narragansett pacers, en nu utdöd, men tidigare välkänd ras med flera gångarter har jag även lästa att flera tror har bidragit till Mountainhästarna. Dessa sak i sin tur ha haft lite spanskt, men en hel del engelskt blod i sina ådror. Hästarna ska ha varit små, lätthanterliga och härdiga. De ska ha varit mycket populär och exporterats i stora mängder. Bland annat tror man att de bidragit i utveckling av flera gångartshästar liksom amerikanska travaren.

Vissa påstår att det är ett närmare släktskap till de spanska hästar som importerades till Amerika. När jag ser på min Pepper kan jag förstå de tankarna – vissa bitar hos honom får mig att tänka på en lusitano. Det vore inte heller så konstigt att tro att det finns lite av detta blod i Mountainhästarna då spanska hästar haft stort inflytande på många amerikanska raser. Det ska även ha funnits en ras av spansk häst (tänk P.R.E. /lusitano) som hade extra gångarter – Spanish Jennet. Inte heller denna ras finns idag och enligt vissa påstås den brasilianska rasen Mangalarga Marchador var den som står den närmast Spanish Jennet.Men, att delar av detta blod lagt en grund för gångartshästar i USA är ju inte otroligt.

The Rocky Mountain Horse/Studcolt of 1890
I Hodges bok visas på att det finns många olika historier om Rockyns ursprung, men en sak verkar de ha gemensamt. 1890 kom eller föddes ett hingstföl som troligen var silversvart och hade extra gångarter. Vissa säger att han kom med zigenare, vissa att han köptes av någon i trakten från några som kom resande. Hästen ska ha kommit från Rocky Mountain området. Det måste ha varit en särskild häst då så många historier finns omkring honom, även om det är svårt att veta om han verkligen hade man till framknäna eller en del andra egenskaper som anges. Exakt vilka hans avkommor var tycker jag också verkar osäkert – kanske även för att många hästar hade samma namn och ofta benämdes med ägarens namn (och ägaren kunde hinna ha mer än en häst…). Det finns inte heller några skrivna dokument från denna tid och alla som varit med på den tiden var redan döda när man började intressera sig för ursprunget. I alla fall, några generationer senare föddes Tobe som finns i nästan alla Rocky Mountainhästars stamtavla. Om Tobe och hans söner och hans ägare Sam Tuttle finns så mycket att berätta att det får bli ett eget inlägg.

1900-tal
När bilar blev allt vanligar behövde färre människor en häst, och inte på samma sätt som man tidigare hade behövt det. Sam Tuttle var en av de bevarade rasen och höll en större flock, även under andra världskriget på sin gård Spout Springs. Tuttle använde bland annat sina hästar i sin turridningsfirma. När rasföreningen bildades 1986 fanns inte många rasrena individer kvar och bara ett trettiotal registrerades första året efter särskilda mönstringar. I början kunde “grade mares” registeras, det vill säga ston utan en helt känd eller godkänd bakgrund, men som ändå hade de egenskaper som man eftersökte. Stoföl efter dessa ston upptogs som “vilken Rocky som helst” i föreningen, medan hingstföl var tvungna att kasteras. Grade mare:en själv fick, och får inte delta i RMHA shower. Eftersom det inte är så länge sedan böckerna stängdes finns det fortfarande många grade mares som lever och får avkomma. Sedan registren började har rasen fått ett uppsving och även om den fortfarande räknas som ovanlig finns det omkring 19 000 Rocky Mountain hästar. De flesta i Kentucky, men även i andra delstater och några i Europa.

Mina observationer

En av de “stora, grova “. 3 årigt sto i en underbar hage.

När jag och Maggan var på den Internationella Showen i september fick vi se massor av hästar. Jag tyckte att det var lite olika typer, även om många även låg någonstans emellan. Dels fanns det de lite grövre “rundare” hästarna. Sedan fanns de som kunde vara lika stora, men som verkade vara länge i allt, huvud, muskler, kroppsform. Liksom plattare. Jag fick en känsla av Tennesse Walking Horse om jag ska jämföra med något annat. Sist ut var “ponnysarna”. De hästar som kändes lite mindre, lite nättare, bara storleken mindre liksom. Fast utan ponny proportioner.


En individ inom”ponny gruppen”. Hon är liksom bara en storlek mindre än ovanstående.

Den bästa bilden på en häst som får mig att tänka på Tennesse Walking Horses. Längre och smalare huvud. Mer “tvådimensionellt på något sätt.

Detta är mina observationer och jag har försökt hitta bilder på de olika varianterna. En anledning till att det kanske är så här är nog rasen lite brokiga ursprung. I och med att registrena är så nya och man tidigare avlat mer på funktion och ofta isolerat i små områden är det kanske inte konstigt om det blivit många “lokala” varianter. I ett område kan en viss häst ha kommit in och påverkat mycket. Jag kan tänka mig att skillnanderna blir mindre med tiden, men redan idag tycker jag det även verkar vara viss skillnad på hästarna som visas för show och de som används för ridning i skog och mark. Jag tycker oftare “uterittshästarna” är lite av den grövre modellen. Eller, snarast, man ser dem hos uppfödarna, men inte lika ofta på show. Sedan har det även med ålder och träning att göra och många showhästar används också i skog och mark.