För mig är Rockyns extra gångarter en bonus, grädde på moset. Jag upplever inte trav att vara så hemskt, jobbigt eller svårt att rida, för att inte tala om galopp – vad kan vara underbarare än att rulla iväg i skogen i en underbar galopp? Jag har också skolats för länge i dressyrens värld.  (Hur blev det så? – en gång i tiden låg hoppning och högt tempo mig närmast om hjärtat.) För mig är det viktigare att hästen kan bära upp sig själv, att den är mjuk och smidig och jobbar på ett sätt som främjar hästens hållbarhet. Även i andra gångarter än skritt, trav och galopp. Därför har mitt huvudmål hittils varit form före gångart. Därför låter jag Pepper trava istället för att tölta. Enligt vissa är det säkert att förstöra honom. Själv tror jag att vi kommer att hitta hans speciella växlar igen bara han blir starkare. Just nu känns det som om han har nog med att försöka hitta en form, han känner sig fram, testar. Sjävklart skulle jag kunna göra det perfekt i skritt först, men jag brukar låta mina hästar testa på det som ännu är för svårt, prova en galopp, på töm eller uppsuttet innan de riktigt är redo att bära sig som de borde, prova på pirutter eller öppna och sluta fast den egentliga styrkan inte riktigt finns. Mer för att visa vad som komma skall, en förberedelse där det måste vara långt ifrån perfekt, så kravfritt som möjligt. För att ge dem något nytt, en försmak på vad som komma skall.