Flera Rockisar i Sverige

Jag fick precis ett mail som bekräftade rykten jag hört om att det finns flera Rocky Mountain hästar i Sverige. Tidgare har det varit just det – rykten, omtalade i andra, tredje hand. Men nu har jag fått kontakt med tränaren och mailadress till ägaren. Allt jag vet är att det handlar om ett sto som varit i Sverige i minst ett år.

I just got a mail confirming rumors that I have heard about other Rocky Mountain horses in Sweden. Before have it just been that – rumors. But now I got contact with the trainer and an email address to the owner. So far all I know is that it is a mare and that she has been in Sweden for at least a year.

Pepper ridning

Pepper var lite på tårna igår, men Mariah satt upp och efter att vi hade gått en bit (med mig hållandes i snöret) lugnade han ner sig. Han sköter sig egentligen bra, men man ser hur energin håller på att bubbla över. Finns någon med från marken kan han kontrollera sig. Nu försöker vi bygga det till en vana. Han får även jobba med hjärnan lite för att kunna fokusera sin energi på något annat – öppna är svårt. Hur kan någon tro att det ska gå att få in benen under magen? Särskilt i ena sidan tar det emot. Så det fick han jobba med. Och när han jobbar på detta sätt är det inga problem, även om det tar emot i kroppen så försöker han (men han stampar med foten när det tar emot för mycket – sötnos). Mariah sa att han till och med gav en ärlig form korta, korta stunder.

Vi sprang lite också och en av gångerna blev det några galoppsprång. Mariah leende sa allt. Dessutom kom leendet nästan tillbaka när hon pratade om galoppen. Hans galopp är underbar – jag har testat tidigare. På väg hem började grabben att gäspa ett antal gånger. Han kände sig väldigt nöjd med sig själv och över att ha fått jobba. Skulle han få välja skulle vi nog göra detta varje dag och ganska snart betydligt längre rundor. Nu är det ju bara det där med tid…

Pepper was full of energy yesterday but Mariah got on his back and after we had walked for a while (with me hold the lead rope) he settled down. Fun thing is that we someone is on the ground he don’t do a thing, he then can control himself. Even if he looks like that the energy is going to fly out of his ears. Now we are trying to get this into a habit. He also get to work with his brain – shoulder in is hard. How does anyone think that it is possible to put the hind hoof under the belly? Especially one side is harder that the other… And even if his body is think that it is hard he tries and works well. When he cant he stop his foot instead. (So sweet) Mariah even said that he worked in a nice frame short, short times.

We run a bit and once Pepper took a couple of canter strides. Mariah smile said it all. The smile even return while we spoke about his canter. He has a really nice canter (I have tried it before). Close to home he started to yawn some times. He felt so content with himself and was so relaxed. If he had the choice he would love to work like this every day (and pretty soon doing much longer and faster trails.) It’s just the thing about time…

Percy byter färg



Jag har visat bilder på Percys kroppsfärg tidigare och hur den skiftar. Nu tycker både jag och Mariah att hon även byter färg på mulen. Tidigare fanns inga rosa fläckar, men nu har det kommit ett antal på bara ett par veckor…
Dessutom lyckades jag få en bild på hennes gråa “privata delar”. De är faktiskt ljusgråa, inte mörkgråa/svarta som på de flesta hästar. Enligt Sponenberg bibel om hästfärger är champagne den enda färg som bleker huden, men jag har lyckats hitta infomration på intenet om att dubbelgula hästar kan få blekt hud samt att även silver bleker huden något. Champagne tror jag inte på som färg för Percy (särskilt inte innan hon fick fläckar på nosen eftersom de är typiska för just champagnefärgen).

Ett är då säkert – den hästen har många hemligheter och oväntade egenskaper. Och det fäller inte bara henens utseende.

I have shown pictures of Percy’s body color before and how it now changes. There was hardly any pink spots before, but in just a couple of week there are a lot of them! Now both Mariah and I think that she is changing color on her mussel as well.

I also managed to get a picture of her “private parts” They are actually light grey, not dark grey/black as in most horses. According to Sponenberg “Horse Color Genetics” Champagne is the only color that lightens the skin pigment. But I have found information on the internet on double creme horses that have lighter skin as well as that the silver gene lightens the skin slightly. I don’t believe that Percy is carrying the champagne color (especially before she stated to get pink spots on her nose as freckles are characteristics of Champagne).

On thing is for sure – that horse has a lot of secrets and unexpected traits. And I am not only talking about her looks.

Percy tömkördes en kort vända – hon tycker det är jobbigt att styra. Calinka fick jobba en stund, men saknade helt lust att jobba. Galopp var lite kul och oj så fint hon fattade galopp, men sedan var det inte mycket mer med det, så vi gav upp…

I long reined Percy a short while – she finds it hard to turn. Calinka worked a bit, but lacked any interest. Canter was a bit fun and in the first stride she really lifted her feet, but that was the only good thing about it. So we gave up…

3 hästar – 3 ridupplevelser



På Calinka känner jag mig hemma när jag sitter upp; jag kan de flesta knappar, vet hur hon ska kännas. Vi kan flyta ihop i traven barbacka- hon är inte skumpig alls. Vet att det bara är att sitta upp, ingen flamsig unghäst som man inte vet vad den kan hitta på. Nästa vem som kan man sätta upp om man väljer sina situationer. För vissa dagar glömmer hon ju att hon kan skritta, hon kan bocka och skygga när energin håller på att pysa ut ur öronen. Hon känner mig så väl – och vi har haft så kul genom åren.

WOW var min känsla när jag satt upp på Pepper första gången. Det var bara rätt. Manen, bogarna, rörelserna, nacken… Däremot är han inte så utbildad, men det går alltid att lösa. När han ” blir klar” kommer han att vara alldeles underbar!

Inte ens första gången kändes det osäkert eller otryggt. Percy är så cool. Hon kommer att vara en nybörjarhäst inom kort tror jag – om nu inte hennes bussidor visar sig. För hur cool hon än må va så finns det attityd i tjejen och en möjlighet att hon visar vad hon tycker. Fast inte alls så stoigt som Calinka. En liten lätt ponny som mest bara är, mer mån om att vara tillags än något sto jag någonsin träffat.

Jag undrar hur mitt nästa sto kommer att vara, men jag är säker på att hon kommer att passa bra in i flocken.

I feel at home at Calinkas back; I know most of her “buttons”, know what she is supposed to feel like. We can “flow” in the trot – no bouncing at all. Know that it is always to get on, no young, unsure youngster that you don’t know what it is going to do next. I can put most people on her back – just need to chose the situation. Cause some days she hardly knows how to walk, she shies and the energy seems to evaporate from the ears. Still, she knows me really well – we have had so much fun during the years.

WOW, was my first feeling when I got on Pepper the fist time. I was just right. The mane, the shoulders, the movements, the neck….He wasn’t very educated, but that is fixable. when finished he is going to be just gorgeous!

It didn’t feel insecure even the first time on Percy’s back. She is so cool. Within a short period of time she is probably going to be a beginners horse – if she isn’t going start showing her pranks. Because even if she is cool she has a lot of attitude and sometimes shows what she think about things. Not at all as mareish as Calinka, she is mostly a very sweet, little pony that carries more about obeying than any horse that I have ever meet.

I wonder how my next mare is going to be, but I am certain that she is going to fit well into the heard.