3 hästar – 3 ridupplevelser

/0 Comments/in , , /by



På Calinka känner jag mig hemma när jag sitter upp; jag kan de flesta knappar, vet hur hon ska kännas. Vi kan flyta ihop i traven barbacka- hon är inte skumpig alls. Vet att det bara är att sitta upp, ingen flamsig unghäst som man inte vet vad den kan hitta på. Nästa vem som kan man sätta upp om man väljer sina situationer. För vissa dagar glömmer hon ju att hon kan skritta, hon kan bocka och skygga när energin håller på att pysa ut ur öronen. Hon känner mig så väl – och vi har haft så kul genom åren.

WOW var min känsla när jag satt upp på Pepper första gången. Det var bara rätt. Manen, bogarna, rörelserna, nacken… Däremot är han inte så utbildad, men det går alltid att lösa. När han ” blir klar” kommer han att vara alldeles underbar!

Inte ens första gången kändes det osäkert eller otryggt. Percy är så cool. Hon kommer att vara en nybörjarhäst inom kort tror jag – om nu inte hennes bussidor visar sig. För hur cool hon än må va så finns det attityd i tjejen och en möjlighet att hon visar vad hon tycker. Fast inte alls så stoigt som Calinka. En liten lätt ponny som mest bara är, mer mån om att vara tillags än något sto jag någonsin träffat.

Jag undrar hur mitt nästa sto kommer att vara, men jag är säker på att hon kommer att passa bra in i flocken.

I feel at home at Calinkas back; I know most of her “buttons”, know what she is supposed to feel like. We can “flow” in the trot – no bouncing at all. Know that it is always to get on, no young, unsure youngster that you don’t know what it is going to do next. I can put most people on her back – just need to chose the situation. Cause some days she hardly knows how to walk, she shies and the energy seems to evaporate from the ears. Still, she knows me really well – we have had so much fun during the years.

WOW, was my first feeling when I got on Pepper the fist time. I was just right. The mane, the shoulders, the movements, the neck….He wasn’t very educated, but that is fixable. when finished he is going to be just gorgeous!

It didn’t feel insecure even the first time on Percy’s back. She is so cool. Within a short period of time she is probably going to be a beginners horse – if she isn’t going start showing her pranks. Because even if she is cool she has a lot of attitude and sometimes shows what she think about things. Not at all as mareish as Calinka, she is mostly a very sweet, little pony that carries more about obeying than any horse that I have ever meet.

I wonder how my next mare is going to be, but I am certain that she is going to fit well into the heard.

Less på ursäkter

/0 Comments/in /by

Dåligt väder (blåsigt), mörkt ute, halt, ensam, överenergisk, jag börjar bli minst sagt less på alla ursäkter som blivit för att inte rida Pepper. Alltid är det något som inte stämmer. Så idag struntade jag i det, idag satt jag upp i alla fall. Fast först hoppade vi några diken för hand, stannade, longerade några varv, flyttade bogen, tja, lite allmän hantering. Och det gick bra, vi höll oss på dressyrbanan och det var stona som blev det lilla problemet – men man kan ju svänga så man inte behöver passera så nära…En början i alla fall.Jag känner att vi får en speciell kontakt då och då, men det är fortfarande en lång väg att gå.

Förresten, när jag kom stod Calinka och Pepper i respektive skydd – Percy stod vid maten, men gick in när jag pikade henne för det…

Bad weather(windy), dark outside, icy,alone, over energetic horse, I am rather bored with all excused to not ride Pepper. There is always something that doesn’t work out. To day I just didn’t care and rode him anyway. But first we jumped some ditches, longed a couple of rounds, moved his shoulder, and well, just some ordinary work. And it all went well, we stayed at the arena and the “big” problem was the mares. But it isn’t necessary to pass closely to them, there is more than one side to the arena… And at least this was a start. I feel that sometimes we really connect – but there is still a long way to go.

By the way – when I arrived Calinka and Pepper was in their shelters while Percy ate. She went inside after I told her about it…

Calinka dressyr

/0 Comments/in , /by




Calinka och Percy fick först komma ut på en kort tur. Mariah bekräftade min känsla av att Percy “gaitar”. Korta, korta gait pass blev det, men hon skötte sig jättebra. Sjunde ridturen bara. Nu behöver hon bara bygga upp orken så att hon kan certifieras.

Calinka fick sedan ta ett pass på ridbanan och hade en kanongalopp, men ville inte riktigt kröka på nacken och var väldigt grinig. Svansen viftade och hon höll på mycket med tungan, även när hon bore ha kommit loss. Jag satt upp en stund för att se om jag kunde känna vad det var och då fick jag till nacken lite bättre. Mitt bästa tips till hennes beteende är träningsvärk från min senaste tur. Och nej, på bilderna syns att vi inte hade några kraftiga hjälpmedel eller var särskilt hårda i handen; tygellängden är representativ för hela ridpasset.

Jag önskar att jag hade hunnit med Pepper också, men jag var tvungen att åka hem och äta, min son gillar inte att vänta.

Calinka and Percy got a a short trail ride. Mariah confirmed my feeling that Percy was gaiting. We just gait, shirt, shirt distances, but she behaved very well. Only seventh time she carries someone on the back.Nu she just needs to build her strength so I can certify her.

Afterwards Calinka got to work in the arena. She had a very good canter, but didn’t want to bend her neck and was very grumpy. Her tail kept swinging back and fourth, as well as her tongue, even when she should have been relaxed. I rode her for a short time, trying to see what could be her problem and then I got her neck in the right position. My best guess of her behavior is muscle pain since last time I rode her. And no, you can see that we both had long reins and nothing to force her.

I wish I had had time for Pepper, but I needed to return for dinner as my son don’t like to wait.

Min arab

/0 Comments/in /by




Jag har en arab i hagen. Man kanske inte ser det direkt, men när hon är i aktion råder inga tvivel. Lyft svans, huvud upp, galopp och så stannar hon och fnyser med uppspärrade näsborrar. Lyckligtvis är har hon Mountainhäst temperament när hon är infångad.

Sedan finns en “wannabe”, en svart skönhet som då och då lyfter svansen, huvudet och näsborrarna, men spara det till speciella tillfällen. Jag har inget emot det, under många år vara arab min favoritras och en gång i tiden hade jag hand om en angloarab, det var hon som fick in mig att älska araber. Det är skimmeln på bilderna, 25 år ung.

I have an Arabian in the pasture. You might not see it directly, but when she is in action there is no doubt. A raised tail, head up, canter and then she stops and blow thru her nostrils. Luckily she has Mountain horse temperament when caught.

There is also a “wannabe”, a black beauty that once in a while lifts her tail, the head and enlarge her nostrils, but she saves it for those “special times”. I don’t have anything against it, during many years my favorite breed was Arabians and once I cares for an Anglo- Arabian, she was the one that got me to love the Arabians. She is the grey one in the pictures, 25 years young.

Don’t mess with me

/0 Comments/in /by



Tja, jag förstår att folk ibland håller sig på behörigt avstånd från tant Calinka – hon kan se ut så här mot både folk och fä… (Som tur är är det mer utseende än reelt hot). Just nu verkar hon däremot lite grinig på Percy som jag såg hade fått sig ett par nyp.

Well, I do understand that people sometimes keep a distance to Calinka. She can look like this both to animals and people… (Luckily it is more looks than real threats). Right now she seems to be a bit grumpy towards Percy that had found evidence of bites on.