Idag var det Peppers tur att jobba. Som vanligt försökte han nafsas lite lätt så fort vi sågs. Jag vet att det är hingstbeteende och att det till viss del kommer från att han står själv samt att det kunde vara mycket värre. Men jag gillar det ändå inte. Idag blev jag sur, inte så att jag smällde till honom som jag gjort tidigare utan arg inifrån. Och det fungerade! Han går så mycket på hur man är inombords den hästen, stona är inte alls lika känsliga. Jag tror han vill tydlig ha en stabil ledare, någon med pondus som kan säga ifrån. Där det snarast är energin man utstrålar som räknas. (Låter flummigt, jag vet, jag saknar bara ett bättre sätt att förklara det på).

Jag tror jag måste gå in mer i den rollen – den har inte behövts på många år med Calinka. Hästar jobbar verkligen på att göra en till bättre människor. Tömkörningen då – han var riktigt duktig! På slutet sökte han sig framåt – neråt i gångart. Ett naturligt stöd utan at jag hade något i handen. Det finns mycket kvar, men detta var en bit och han jobbade bättre än någonsin. Slutorna börjar också sitta och sidförande har jag introducera.

Vore kul att få till en liten filmsnutt…

Today it was Pepper’s day to work. As usual he started our time together trying to nip. I know this is stallion behaviour and that he is a bit bored and that it could be ways much worse. But I still don’t like it. Today I got angry, not angry as some other times when I have disciplined him, but more kind of angry from the inside. And it worked! He is so sensitive about my inside. I know horses are, but the mares are not at all as him. I think it is that he wants a leader that now what it wants, someone that tells how things should be done. And not by threats but rather by the energy that person is showing. (Sounds a little awkward, I know, just don’t have any better way to explain it).

I think need to move more into that role – I haven’t neede that for years with Calinka. Horses really tries to make you a better person. The long reining then? He worked really well and in the end he started to stretch down and forward while gaiting. He keep a nice contact with the bit – even if he left me with basically nothing in my hands. He worked better than ever even if there still is a lot to do. The quarter in starts to work ok and I have begun introducing leg yielding.

It would be fun if I could get it on video…

För ovanlighetens skull kom inte stona när jag och Mariah kom till stallet. De gick och betade en bit bort. Pepper däremot stod i närheten och såg väldigt positiv ut. Efter att ha lekt en stund i hagen och mys lite fick han komma in och bli iordning gjord.

När det var dags för uppsittning snurrade han mer än någonsin omkring uppsittningspallen och verkade stressad. Efter en stund lugnade vi alla ner oss och det gick bra. Han är så känslig den hästen – vilket ofta är en fördel. Ett är säkert – han kommer att vara en mycket bra lärare för mig! Väl i sadeln skrittade vi en väg som Pepper inte tidigare sett och Mariah hade ett grimskaft för att vi skulle ha lite extra koll. Hon släpades med i högt skritt tempo även om jag inte märkte att det gick särskilt fort. Inga problem och lite kul tyckte han det var när det blev en kort stunds terräng gång. På hemväg slappnade han av mycket mer (även om han inte känts spänd innan) och Mariah kunde gå lugnare. Tror han tyckte det var riktigt skönt att ha fått vara ute, även om det bara vart omkring en halvtimme. Och inte visade han några som helst tendenser till att bete sig illa (förutom nafsade som vi konstant jobbar med). Eftersom jag glömde kameran fick det bli en gammal bild.

The mares didn’t come to great me and Mariah as usual when we arrived at the stable. The was eating in an other part of the pasture. On the other hand Pepper was close by and had a positive expression. After that I had played and cuddle a bit in the pasture I brought him indoors and prepared him.

When I was trying to get on his back he was more nervous than ever, circling the mounting block. After a while we all calmed down and I could get on board. He is such a sensitive horse – and I usually find that positive. One thing is for sure – that is going to make him a very good teacher for me. We set of for a road that Pepper hadn’t seen before and Mariah joined us – holding him in a lead rope for extra security. She was nearly dragged along in a fast walk – I didn’t noticed that he walked fast but she did. There was no problems and he liked when he got a little off road. While turning back home he relaxed much more (even if he hadn’t feelt tense before) and Mariah could finally walk in a more comfortable speed. I think he really liked being worked, even if it was just about 30 minutes. And he didn’t show any tendencies of bad behavior (except his nipping that we are working with constantly). As I forgot my camera it’s an old picture.