Snickeri




Idag jobbade vi med foder till dörröppningarna på lösdriften. Det tar tid – inte en enda dörrpost blev klar. Hela familjen jobbade tillsammans och hästarna tittade på. Dessutom sprang de några varv. Mika lånade Peppers hus eftersom de elak ägarna tvingat med henne – hon fick vara lös utomhus. Vad jag minns borstade jag Percy igår, men jag måste missat något…

All the family worked at the barn today, giving the final touch to the doors. It takes time- we didn’t got a single door opening finished. As we worked the horses watched, and run a couple of laps as well. Mika borrowed Peppers house asher mean owners had draged her along, forcing her to stay outdoors. In my memory I brushed Percy yesterday – doesn’t seem so…

Mer tömkörning


Pepper fick ytterligare ett tömkörningspass, denna gång med lite bättre underlag. Han jobbade på bra i paddocken bredvid stonas hage, även när stona kom och galopperade runt i mörkret. Han söker sig bättre mot bettet, kan gå allt långsammare och nästan byta varv i gångart snabbare än skritt.(Utan att jag behöver springa, jag vill kunna gå när jag tömkör) Vi till och med testade några steg i galopp i varje varv. Duktig kille! Sedan var han trött, dags att återvända till stallet.

Percy fick komma in, bli borstad och så lekte jag med rep som viftade över hennes rygg och nuddade hennes kropp. Få se om det kan hjälpa tömkörningen.

Pepper got a new long reining training, this time with a little less ice. He worked well in the arena just at the side of the mares pasture – even when the mares stopped by, or more cantered by in the dark. He is getting a better contact with the bit, starts to be able to go slower while running faster than walk and it is nearly possible to change directions in a gait faster than walk. (Without me having to run, I want to be able to walk all the time). We even tried some strides in canter. Good boy! Then I noticed that he was tired and we headed back to the barn.

Percy got brushed and I played with the lead rope at her back, swinging it over her back and touching her with it. Maybe that can help her with the reins.

Fartfylld uteritt – det var länge sedan!

Idag var det tant Calinkas tur att jobba. Väl uppe på hennes rygg insåg jag att det var länge – riktigt länge- sedan som vi var ute på en helt normal uteritt. Några barbacka turer har det blivit sedan Rockisarna kom, men inget mer. Därav är inte heller Calinkas kondis på topp (eller min). Första delen av turen var 3 km asfalt. Vi traskade på bra och hittade till och med några bitar där vi kunde trava i kanten. Trots det tog det 30 minuter… Efter det kan jag inte påstå att det var jag som bestämde farten, mer försökte styra undan för all is. Tack för 4 brodd i varje sko!

25 minuter senare var vi tillbaka i stallet igen. Percy verkade lugn (hon gillar inte att bli lämnad). Calinka var nöjd – och genomsvettig. För en gångs skull hade det även blivit rejält med svett mellan bakbenen. Så det blev lite streching och en snabb avsvampning. Hon kommer ha träningsvärk imorgon.

Today was Calinka’s day to work.At her back I realized that it was some time – a long time – since we went for a normal trail ride. We have done some bareback ones since the Rockies arrived but nothing more. Because of that Calinka isn’t in her best shape (neither am I). The first part was 3 kilometers of asphalt road. Walking really good and find a couple of short part where we could trot outside of the road I got kind of disappointed when it took 30 minutes anyway… After taht I really cant say I was the one controlling the speed, more the one trying to keep us way from the icy parts. Thanks for those 4 grips in each shoe!

25 minutes later we came back to the stable. Percy seemed to be calm (she doesn’t like being left alone). Calinka was happy – and full of sweaty. Even between her hind legs – that is unusual. So, she got some stretching a quick sponge bath. Tomorrow she is going to noticed that she worked today.

Tömkörning Pepper och Percy

Äntligen blev det då möjlighet att tömköra Percy för första gången. Förutsättningar: blöt häst, mörkt och is här och var. Först fick Percy stå vid uppsittningspallen medan jag hängde lite på henne och “svingade benet” över ryggen (utan att sitta upp). Hon stod hellugnt kvar, även när jag touchade ryggen med foten. Hon verkade tycka att för mig var nog detta ett helt normalt beteende. Troligen hade jag kunnat sitta upp och hon hade inte gjort ett dugg.

Tömkörning däremot… Tömmarna var otäcka! Särskilt när de bytte sida. Då försökte hon klättra upp i knäet på den som ledde henne. Inte helt perfekt. Nåja, efter ett längre jobb än vad jag hade planerat hade hon lugnat sig en del – men det kommer att ta ett tag innan hon accepterar tömmarna tror jag så att vi kan gå vidare och träna på det som det handlar om – att styra. Å andra sidan fanns det tillfällen när hon slappande av, tuggade fint på bettet och började kröka på nacken. Just nu funderar jag på bästa sätet att träna henne på tömmarna, kan det vara att de stör hennes synfält bakåt? Det vore bra att träna på vad det nu är som upprör henne så att hon blir säkrare.

Pepper vill inte helt erkänna det, men han tyckte om att bli borstad, riktigt njöt av att bli pysslad med. Det var isgata nästan överallt, men jag hittade ett halvbra ställe att tömköra honom. Mest vart det någon form av longering då det blev mest volter. Energin var det inget fel på, han sprang ett tag i början och jag lät honom göra det. han har sådan koll på halkan att han stannar så fort underlaget inte är ok. inte drog han särskilt i tömmarna heller, så huvudmålet med detta passet blev att rasta honom lite. Dessutom har han tidigare tvekat att gå framåt på volt så det blev en träning i det. Mariah som tittade på sa att han gick i alla kända (och okända) gångarter, även det en ändring. Min egen reflektion var att han kändes smidigare än tidigare och att han vissa stunder sökte sig ärligare mot bettet.

Nu hoppas jag bara att jag ska kunna fortsätta på detta sätt och jobba alla hästarna ordentligt!
Finally I got to long rein Percy for the first time. Conditions: wet horse, dark and icy. First Percy had to stand close to the mounting block while I put some weight on her and swung my leg over her back (without getting on her back). She just stood there, even when I touched the back with my shoe. She seemed to think that this was totally normal behavior from me. I probably could have gotten on board and she wouldn’t have bothered.

Long reining was another cup of tea… The reins was scary! Especially while switching sides. Then she tried to get in the lap of the person leading her. Not really what we wanted – even if she is sweet, she weights too much. After working for a longer period of time than estimated she started to accept the reins – but it is still a long way to go. It is going to be more training focusing on accepting the reins before we can focus on “training to turn and stop”. But, once in a while she relaxed a bit, chewing on the bit and bending the neck. I have started to think about good ways of training her for the reins without long reining, it might be the reins turning up in the blind spot of her visual field that is the problem. What ever it is, it might be worth finding out and training that things.

Pepper doesn’t really want to admit it, but he loved to be taken into the stable and brushed. As it was icy in so many placed I had trouble finding somewhere to long rein him. It turned out to be mostly circles like some kind of lounging. He had a lot of energy, he ran as much as the area supported, as soon as it got icy he walked slowly. The main goal therefore turned out to be to let him run a bit, get rid of some energy. Previously he have found it strange to speed up so it was really good for that as well. Mariah, that watched said that he did all known (and unknown) gaits, even that a difference from earlier. I was just happy that he was moving forward, and I he felt more flexible, and sometimes more onto the bit, working in a more “true” frame than previously.

I just hope that I can continue like this and work all horses!

Charmande Percy


Igår kväll kom maken tillbaka från hästarna (jag börjar blir bättre, men igår var han där). “Percy är inte klok” menade han. Hon ska bara vara med hela tiden. Jag försökte skrämma henne genom att krama henne framifrån, men hon ville bara ha mer… Hon är som en stor hund. Den första hästen som jag känner mig helt säker omkring (även om jag inte vet om det är så bra egentligen, jag kanske borde ha respekt för henne :-))

Yesterday evening my husband came back from the stable ( I start to get better but yesterday my husband went there). He said: “Percy is not sane”. She just want to be with me all the time. I tried to scare her away by hugging her but she just wanted more… She is like a big dog. The first horse that I feel totally secure around (even if I am not sure that is a good thing, I probably should have some respect for her :-)).