Jag råkade snubbla över en diskussion med en länk om inavelsindex och så började jag läsa.

COI – coefficent of inbreeding /inavelskoefficient är ett sätt att beräkna hur stor sannolikheten är för att en individ har fått gener från individer som finns flera gånger i stamtavlan. Får man gener från samma individer ökar risken för att man har ”två av samma” –  dvs. är homozygot för en viss gen. För homozygota genpar vet man alltid att avkomman får det anlaget. Det kan göra att avkomman ”typas”, alltid får en viss egenskap eller utseende nästan oavsett hur den andra föräldern är. Vilket man ofta ser som positivt och har gjort att man inom husdjursaveln ofta använt sig av inavel och linjeavel. Problemet är bara att ALLA individer har både bra och dåliga gener. Många dåliga gener är inget problem om man bara har dem i enkel upplaga, men om man är homozygot för genen kan det ge problem. Det ger upphov till att ovanliga sjukdomar kan bli vanliga i vissa raser, till att avkommorna blir minder än annars, att hundar som ofta får flera valpar, får mindre kullar etc.  För att balansera detta så att man ”får vad man önskar” med aveln utan att ha så stor sannolikhet för de negativa effekterna kan man räkna på COI. Många källor anger att under 5% är det egentligen inga problem, men över det börjar man se minskad storlek, fler sjukdomar, minskad kullstorlek och så vidare. Andra säger att man bör hålla sig under 10%, även om det bästa är under  5%.De flesta hundraser lär ligga mycket högre än så enligt en studie jag läst. Men, COI beror i många fall på hur många generationer man studerar. Generellt är det så att ju fler generationer man tittar på desto säkrare blir beräkningen och när stamtavlan är okänd kan det ge en lägre COI än vad som egentligen är fallet. Jag såg skillnader på att jämföra fem och sju generationer hos några av mina hästar.

Det var också intressant att se hur många % som kom från olika anfäder och hur många gånger de dök upp i stamtavlan. I vissa fall är COI högre än vad jag fick fram då jag vet att särskilt Tobe återkommer ytterligare gånger något led längre bort än vad COI beräkningssidan klarade av. Oavsett klarade jag mig under 10%, men bara ett av mina ston korsade med Pepper hamnar under 5%. Den stora anledningen är Tobe som förekommer många gånger i många stamtavlor, även om det oftast är 4 eller fler generationer bakåt. Detta trots att jag har försökt skaffa hästar som inte är så nära besläktade med varandra.

Här är en länk till den COI beräkning jag använde mig av. http://bullypedigrees.com/inbreeding-calculator/

Fortfarande har jag mycket att lära, vilket jag tror kan vara viktigt att ta sig tid att göra då jag avlar med en ovanlig ras som redan initialt har en relativt liten avelsbas. Fel val kan påverka mycket framöver, i värsta fall även ett dåligt rykte som uppstår på grund av fel val.

När jag nu kollat mina hästar med programmet ovan får jag följande resultat. Förhoppningsvis har jag fått in alla släktingar på rätt plats –  det blir lätt att de hamnar fel har jag märkt när man använder sju generationer. Skulle även tro att den verkliga siffran är lite högre – dels för att det i vissa fall inte finns information om stammen, dels för att en gemensam anfader (oftast Tobe) återkommer åtta till nio generationer bort hos vissa individer.

Whizzy x Pepper

Pepper x Percy

Pepper x Honey

Pepper x Bunny

Pepper x Rose

Tittar man på RMHAs beräkning av inavel (finns uträknad för alla hästar i deras pedigree database)kan jag se följande för mina hästar:

Pepper 5,57%

Percy 5,06 %

Bunny 7,74%

Honey 4,22%

Rose 6,64%

Whizzy 9,74%

Avkommor  mellan Percy och Pepper 3,83%

Avkommor mellan Bunny och Pepper 6,61%

Alltså är Whizzy min mest inavlade individ och Honey den med lägst inavelsgrad.

När Pepper korsas med Percy blir inaveln högre än Percys men lägre än Peppers. På samma sätt sker för Bunnys avkommor; inavelsgraden blir på en nivå mellan föräldrarna. Det är däremot inte alls självklart – korsar man två halvsyskon som båda har låg inavelsgrad så kommer avkomman inte att få låg inavelsgrad….

Hur det kommer sig att inavelsgraden blir högre med RMHAs program vet jag inte – kanske räknar de med fler generationer än vad jag hade möjlighet till, eller så har jag lyckats skriva in fel någonstans när jag beräknat.