Oinspirerad

På sistone har jag varit väldigt oinspirerad att skriva här. Novembermörkret skulle jag tro är den största boven. Idag insåg jag att det absoulut var dags för en uppdatering när min mamma ringde och undrade om vi var sjuka – jag hade ju inte uppdaterat bloggen på så länge.
Embla
 Det har inte hänt något särskilt på hästfronten heller utan det har i stort rullat på som vanligt; lite promenader, tömkörning och dressyr. Tea fick även tillbaka sin hovböld, men jag hoppas att den nu ska vara på bättringsvägen. Calinka gjorde ett väldigt bra tömkörningspass men hon visade tydligt att vänster bakbenen inte gjorde som hon ville. Mycket skutt upp i luften – jag trodde inte hon kunde hoppa så högt. Nåja, det gav sig med ett ordentligt jobb och tant var så nöjd över det. Igår drog hon av sig en sko och idag var hon ute med Björn.
Igår fick jag istället roa mig med Bunny och Pepper medan Maria har tagit extra hand om Percy i veckan.

Uninspired

Lately I haven’t had much inspiration to write here. November darkness I think.  Today I realized that I really had to update when my mum called and asked if we were sick as I haven’t updated here…
It hasn’t really happened anything special either, just continued as usual; walks, long reining and some dressage. Tea got back the hoof abscess but it seems to be at the right track again now. Calinka on the other hand loved her long reining work even if her body didn’t agree with her. That got her jumping more than I thought her capable of but it seemed to solved the problem and Calinka was very content. Yesterday CAlinka had lost a shoe and today she and Björn had some fun.
Yesterday I brought Bunny and Pepper and Maria has taken extra care about Percy this week.

Säkerhet

Idag blåste det bra. Jag vet att Pepper kan reagera på det och jag varnade Sandra som skulle rida honom. Det verkade fungera bra på ridbanan så de gav sig iväg på grusvägen bortåt. De kom inte långt innan Pepper bockade. Antagligen på grund av överskottsenergi, han får ofta det när det blåser.  Sandra klarade av bockningen men böjde honom klokt huvudet in mot sadeln så att han inte skulle kunna bocka mera. Problemet var bara att sadlen då snurrade runt och hon låg plötsligt på marken.  Jag var i stallet och tog snart emot Pepper som kom tillbaka i galopp md sadeln under magen.
Stackars Sandra linkade långsamt tillbaka, men säger att det bara bör vara en muskelskada.
Själv är jag glad att det inte var som jag befarade när jag tog emot Pepper – att Sandra släpats efter honom. Stigbyglarna hade nämligen lossnat från sina fästen och satt fast i Peppers svans. MEN, det fick mig att än en gång komma ihåg hur viktigt det är att stigbyglarna kan lossna och att stigbyglarna i största mån förhindrar att man fastnar bakom hästen. En olycka händer så lätt.
Hur hade vi kunnat förebygga detta? Jag rider alltid med förbygel på min bomlösa sadel. Hittils har jag aldrig känt att den har varit på gång att glida runt, men tog rådet från vännen som rekommenderade mig sadlen. Hon hade känt av det, men hon har å andra sidan en mera tunnformad arab som saknar manke. Idag glömde Sandra att ta förbygeln och det fick hon betala ett högt pris för.

Jag var rädd att Pepper blivit skrämd av händelsen, men han brydde sig inte när jag sadlade honom och longerade honom ett par varv.

Safety

The stirrups that “fell of”, Luckily they are easy to attach again.

Today it was windy. I know that Pepper can react to that and warned Sandra that rode him. It seemd to work fine at the (outdoor) arena so they headed of along the road. They didn’t come far away before Pepper bucked. Probably because of to much energy, he gets that when it is windy. Sandra managed the buck and wisely bent his head close to the saddle so he couldn’t buck more. But, when doing so the saddle slipped and turned t the side – and Sandra found herself on the ground. I were in the stable and soon Pepper showed up with the saddle under his belly.

Poor Sandra limped slowly back, but thought it to be only a muscle damage.
I am happy that it wasn’t as I suspected when Pepper came back – that Sandra had been dragged behind him. The stirrups had fell of and got tangled in Peppers tail. BUT it got me to once more remember how easily something like that happens and how important it is that the stirrups can be released form the saddle and to use safety stirrups to minimize the risk to be dragged behind the horse- An accident happens so easy.
How could this have been  hindered? I always use a breast color with my treeless saddle. So far I have never felt that the saddle has tried to turn around, but I took the advise form the friend that recommended me the saddle. She has nearly been going around and, but she has a more round shaped Arabian with less protruding withers. Today Sandra forgot the breast color and payed a high prize for that.
I were afraid that Pepper got scared after this accident, but I could saddle him up without any problem and loung him some laps, so I think he i fine.

Barnvagnsmorsor

My view forward…
När man kommer på cykeln och har bråttom är de där, upptar hela vägen och verkar helt omedvetna om att det kan komma någon bakifrån i högre fart än dem – eller att de kan få möte. När jag bodde i stan ( och inte hade barn) förundrades jag ofta över beteendet.  Som mamma gäller det ju att förstå vad som gäller så idag testade Nanette och jag detta att blockera vägen när vi var ute med barnen…
Och varför nöja sig med att ta bara barnvagn – ska man blockera vägen ska man göra det ordentligt. Tre hästar och en hund borde hjälpa till på den punkten… (Och nej, vi möte ingen förutom en annan barnvagn och de lyckades passera oss utan alltför stora problem)

Mums with strollers

When you come by bike, in a hurry, they often were there, blocking all the way , not even expecting ( or at least making space for it). Mums with strollers. When I lived in the city ( before I had children) the behavior always amazed me. As if they couldn’t make space when they got a child. Today Nanette and I tried the same as we got both children and strollers (even if David prefers to be carried). Can’t be so hard to block the road?
..behind my back..
And why only bring strollers when you can add a dog and three horses? If you do something – do it well. (… And no, we didn’t meet anyone except another stroller and they managed to pass).

..one, two, three horses..
…looking down on my chest…

..one stroller, one dog… (and apparently someone with a camera/phone)

“Rytmhalsband”

This one has colors perfect for Percy.

Rythem bead bells är något som jag stött på några gånger, främst på utländska sidor för gångartshästar. De ska vara bra på många olika sätt: göra att man hörs när man kommer, vara vackra/smycke på hästen, lugna nervösa hästar… Ja listan verkar lång. Själv är jag mest intresserad av en annan egenskap; att de ska hjälpa (gångarts)hästar och ryttare att hitta rätt i gångarterna.

Som ofta blir det en “fixa själv” variant för mig. Så även denna gång. Det är egentligen bara ett halsband med bjällror.  Nu ska vi bara se om det fungerar som jag hoppas. Första testet är positivt, ingen av hästarna har reagerat på halsbandet negativt och Sandra hörde skillnad på trav och tölt.

Rythem bead bells

The pink one is a little tight at Pepper.

Rythem bead bells is something I have seen sometimes, mostly at gaited horse websites outside Sweden. They are, according to the site god in a lot of ways: they makes animals hear when you come, they are beautiful, they calm nervous horses… The list is long. I am most interested of that some tell that it makes it easier for the (gaited)horse and rider to find the gaits. 

As often I “do it myself”. It is basically a necklace with bells. Noe I only have to see if it works as I hope. The first test worked out well, none of the horses got afraid and Sandra could hear a difference.

Isac helped me to do this one – here he tries it at Calinka.
The pink one suits Bunny better than Pepper according to size.

Rythm Beads video

A short movie that shows the sound in walk.