Graviditet och hästar

Jag har träffat alla typer – de som knappt rör en häst från dagen de gjort ett positivt graviditetstest till de som tävlar fälttävlan, rider till problemhästar eller sitter upp bara dagarna före förlossning. Själv har jag valt något mellanting. Ridning innebär trots allt en del risker och då vill jag minimera dem. Därmed sitter jag inte upp på någon okänd häst när jag vet att jag är gravid – och jag skulle inte heller sitta upp på mina egna om jag inte ansåg det säkert. Det blir även vissa begränsningar i vad jag gör och vilka situationer jag sätter mig i. Calinka är exempelvis en så pass dålig hopphäst att jag inte hoppar henne, jag har undvikit att rida Pepper när det varit mörkt och halt då jag sett att han halkat flera gånger. Jag har inte satt oss i situationer där jag vet att hästarna inte är trygga, nya platser eller ”kända monster” i skogen och så vidare. Därmed anser jag att jag har gjort vad jag har kunnat för att göra ridningen så säker som möjligt.
Nästa parameter som spelar in är såklart även hur jag känner mig på hästryggen. Känns det inte bra skulle det inte vara ett alternativ att fortsätta,. Ett par gånger fick jag lite balansproblem – antagligen för att magen växte snabbt just då och jag inte hängde med. De gångerna var det bara att ta det lugnt och välja häst och ridtur med än mer omtanke. Lite kul har det även varit att konstatera hur olika min kropp har upplevt de olika hästarna. Bomsadeln och Calinka var det första som började ge sig tillkänna när jag satt av och snart gillade bäckenet inte kombinationen när jag satt på hästryggen heller. Den bomlösa sadeln och Percy är den kombination som har fungerat längst. (Jag använder den bomlösa sadeln på alla hästarna då och då). Tydligen vill jag ha en mjuk sadel och mjuka gångarter. Pepper må vara mjuk men i och med att han mest har travat under ryttare klarade jag inte att rida honom lika länge. Och Bunny fick ledigt från ridning innan jag fick problem på hästryggen.
Pregnancy and horses
I have met them all: the ones that hardly touches a horse after they got a positive pregnancy test and the ones that compete in cross country, fix problem horses and sit on horseback only days before delivery. I have chosen to do something in between. To me, horseback riding still is a risk and I want to minimize the risk. Therefore I don’t ride horses that I don’t know and shouldn’t sit on any one of mine id I didn’t trust them to behave. Still, I limit myself and what I do. For example, Calinka don’t jump well at all and therefore we don’t jump, I have chosen my times with Pepper as he dislikes wind and seems to have a larger tendency to slip at ice. I haven’t brought the horses to new places or environment where I feel they might react as they are not used to it. Therefore we have been working from the ground while it have been dark and icy or windy. This and other things makes me believe that I have done a lot to make it safer, not foolproof, but still as safe as possible if I should continue to ride while pregnant.
Of course I also have to think about how I feel on horseback. If it wouldn’t feel good I had no option than to stop. For example I felt a little bit out of balance a couple of times. Probably as the stomach grew a lot at that time and my body didn’t really adjust fast enough. Those times I chose horse and were I went  even more carefully and then I regained my balance. It has also been interesting to see how much bigger difference I have noticed between my horses. My English saddle with a traditional saddletree and Calinka were the first combination that gave me problems – my pelvis  didn’t like me when I got off, and soon it didn’t like me even while in the saddle. The treeless saddle and Percy on the other hand is what have been working the longest. Apparently I prefer to gait and a soft saddle. (I use the treeless saddle on all horses now and then. Pepper has softer gaits than Calinka, but as he mainly trots under saddle right now it is harder on my body. And I gave Bunny “before birth vacation” before I got any problems at all at horseback.

T-shirt

Min nya t-shirt kom idag… My new t-shirt arrived today…

Gravid och stallkläder

I vanliga fall brukar jag inte vara alltför noga med mina stallkläder – ofta blir det sådant som av någon anledning inte passar på jobbet längre. Men, det brukar ändå finnas någon form av koordination och största problemet är nog att man blir smutsig. Så, jag lär inte vinna någon “bäst stallklädd” tävling, men inte skrämma slag på någon heller.
This might me be…
Som gravid däremot… Tacksamt nog lyckades jag gömma mig i termoridbyxorna och vinterjacka länge, men nu… Ett par byxor som landat i stallgarderoben går på och det är förvånande att de finns där. De köpte medan jag bodde hemma och är riktiga mjukisbyxor = massor med magutrymme. Dessutom är de i en klargrön färg så när jag för några år sedan behövde något att måla i passade byxorn perfekt. Och så nu då… 
Tröjor finns det några större som passar, men ofta blir det en glipa mellan den tjockare tröjan och byxorna där T-shirt sticker fram. Som bonus behövs inte längre tjocka vinterjackan och vad passar då – jo min oranga jacka som jag också tyckt passat bäst att måla i. Eftersom hagarna är så leriga blir det dessutom gummistövlar på fötterna – ofta de ned blommor som jag köpte när jag akut behövde ett par. 
Så ett tips: blunda eller ha mörka solglasögon nära mig i stallet. För jag kommer inte köpa något nytt för den korta tid som är kvar och övriga gravidkläder behövs på jobbet… Trots att jag ser ut som ett vrak.
Pregnancy and dressing up in the stable
I am usually not very careful about what I wear in the stable – I used my old stuff that by some reason isn’t good enough at work anymore. But, there is usually some kind of coordination and the biggest issue is usually all dirt that I pick up grooming and walking around among the horses. That way I never win the “best dressed in the stable” competition, but hopefully I don’t scare anyone either.
As pregnant on the other side… I managed to hide in my thick winter trousers and jacket for a long time but now…The only thing I can use is an old pair of trousers that nearly disqualifies even for stable use. They were bought while I lived at my parents place and the only good thing about them is that they has a lot of space for a stomach. They came into a very green color and the reason they might still be in my wardrobe is that I started to use them while painting the stable. And now I don’t find anything else…
Shirts is a little bit simpler, but often the thicker shirt is to short to cover all my stomach and let the t-shirt underneath show up. As a bonus I don’t need my big winter jacket anymore – but the thing that fits perfectly is the jacket I used for painting as well – and I used that as I dislike the orange color… As the pasture is kind of muddy I have to use wellies and by some reason I often use the ones with flowers.
Therefore – if visiting close your eyes or get a dark pair of sunglasses. I am not going to buy something new for the short time that is left but I know I look like a wrack.

Ytterligare en bebis på gång

..det finns en anledning till att jag inte ridit mina hästar mycket på sistone. Min kropp klarar helt enkelt enbart av Percys gångarter just nu eftersom även jag ska ha barn och mitt bäcken gillar (tyvärr) bara hennes rörelsemönster.
Percy och jag har även teamt ihop oss och räknar man 340 dygns dräktighet på Percy så ska vi ha dagarna efter varandra; 30 juni och 1 juli… Det kan bli spännande. Men, tills dess får det bli lite lugnare jobb för mig och vissa dagar klarar jag inte av att tömköra heller. Men, det finns ju alltid småsaker att göra i stallet.
One more baby on the way
..there is a reason that I haven’t been on horseback much lately. My body only likes Percy’s gait right now as I also am having a baby. 

Percy and I have also thought about a date; if 340 days is the calculated pregnancy length for Percy we are planned for June 30:th and July 1:st… Can be interesting. Until then I have to work the horses a little bit less and someday I can’t even long rein. But, there is always something to do in the stable.

Calinka 18 år!

Idag fyller Calinka 18 år. Helt otroligt att det var så länge sedan jag träffade henne för första gången…
Veckan har annars varit lugn hittils – mannen måste få båten i vattnet om en dryg vecka och det finns mycket att göra innan det är möjligt. Annars stannar den på land i år med. Därmed får jag göra korta besök i stallet så att han hinner åka och fixa med den. Nåja, istället har jag tagit hem och tvättat hästtäcken och borstar.
Today Calinka turn 18 years. Unbelievable that it is that many years since we first meet…
The week has been very calm so far  – my husband need to work on the boat. If he isn’t read until next weekend the boat will stay on land for all the season. Therefore my visits in the stable is very short right now so he can go and work on the boat every evening. But, instead I brought all winter rugs home and startedt to wash.
Calinka and her mum during her first day of life.
She is rather normal…

All neighbors probably know that I am washing…