Pepper hamnar visst alltid i kläm…

/0 Comments/in , , /by
Och så var planen att jobba Pepper idag, tömköra eller rida lite. (Och förhoppningsvis hinna ta ut Calinka och Percy). OM det nu inte hade varit så att jag råkade på den härliga sjukan som Isac har varit hemma för i veckan. Så istället fick Kristian och Isac se till hästarna. Suck. Just idag känns det som om förra året börjar om. Förra året som hela tiden innebar massor med oförutsädda mindre förhinder och som jag trodde skulle vara en engångsföreteelse. Aldrig under mina år med hästar, har jag haft ett år med åt hållet lika många hinder som 2012. Precis som förra året verkar det dessutom var Pepper som, av olika anledningar, hamnar mest i kläm…
Precis när jag tyckte det börjat flyta på med nya medryttare så blir det förhinder varje gång jag ska göra något med Pepper – eller i varje fall förska få kontinuitet. Vilket han kräver mest av alla (så klart). Antingen börjar mina magmuskler bråka när jag ska göra något med Pepper, eller så åker mannen iväg, eller så blir jag sjuk, samtidigt som det envisats med att vara isgata under snön i ett par månader nu! Och, som bonus verkar han just nu vägra att uppföra sig bra med någon annan än mig… Och jag som inte ens tycker att jag brukar vara sjuk ofta – det är sällan jag är rejält däckad – om man nu inte räknar in 2012 då jag slog rekord i det.
Ja, ja, det är väll bara att tänka positivt och försöka komma igång så fort det går. Och allt verkar ju lösa sig sakta men säkert, trots allt även om det tar längre tid än jag önskat.
Today I planned to work Pepper, long reining or dressage.(And hopefully have time to do something with Percy and Calinka). IF i hadn’t got the wonderful illness that kept Isac from kindergarten this week. So, instead Kristan and Isac had to go and feed the horses. Today it feels as last year starts all over again. Last year that meant a lot of unpredicted obstacles for spending time with my horses, and that each of them seemed to be a “one thing”thing.  I have never, thru all my years with horses, came close to as many obstacles for working my horses as 2012. And, as last year Pepper seems to be the one that is most neglected.
I just thought that it started of good with new people that help me with the horses, but still something stops me every time I am supposed to do something with Pepper. Or at least try to get some consistence working with him. Of course he is the one that demands that the most. Either my abdominal muscles starts to complain badly, my husband goes away or I get sick; not to mention the icy roads beneath the snow that have been around for two months now! And, as a bonus, he seems to behave only with me right now…I really don’t think that I am ill often, or at least ill in the way that just make you sit in the bed and feel sorry for your self. But during 2012 I broke the record and I really hope this year isn’t going to continue in the same way…
Well, I guess the only thing to do is to think positive and start over as soon as possible. Everything seems to work out in a good way, even if it takes more time than I would wish for.

Hästar uppför sig inte alltid lika med olika personer

/0 Comments/in , , , , , , /by
Isac bestämde sig i sista stund för att inte följa med på sin fars dagstripp utan blev hemma med mig. Så, istället för att ha en hel dag att göra vad jag kände för i stallet blev det en kort vända med Isac. Tack och lov kom även Sandra ut.
När vi kom upp hade Sandra varit ute med Percy – och Percy hade börjat se monster och vara ovanligt konstig. Hon, som brukar vara en klippa. Må vara att nya containrar hade placerats ut, men ändå?  De vände hemmåt istället – inte lätt att bråka med tanke på underlag. Calinka var på sämre humör än vanligt – eller hon kan snarare ha varit på extra bra humör senaste tiden. Så, det måste ju varit ett kul byte av häst från rädda/fåniga Percy till griniga Calinka… Men, det jag såg av deras dressyrpass blir allt bättre och Sandra hade hittat flera ljuspunkter när hon kom tillbaka in.
Isac was amused that Bunny liked the trash bin.
Isac och jag tog ut Bunny och Mika på en kortare promenad – där var det en liten ryttare som istället ledsnade väldigt fort. Pepper fick vara kvar i hagen. Han har varit en ängle med mig, men jobbig med övriga i veckan så jag ville inte hålla på med honom med ett litet barn i närheten. Och Isac hade inget tålamod kvar heller för den delen.
Det är intressant hur en häst som man tycker sig känna väl plötsligt kan visa andra sidor för andra personer. Att Calinka är på detta sätt visste jag redan, men att även Percy och Pepper visar dessa tendenser… Till bådas försvar måste jag säga att det verkar vara lite stökigt i hagen nu. Jag tror Bunny försöker ta en högre position i flocken och att det gör både henne coh Percy nervösa. Alla dräktighetshormoner som spelar ut. Kanske även Pepper påverkas, eller om det för honom bara handlar om vårkänslor och överskottsenergi.
It is not always easy to get back in the pasture when the girls are out.
Tidigare i veckan förresten: Maria tog ut Calinka på tisdagen. Jag tömkörde Percy ett väldigt kort och lungt pass på onsdagen och skulle tömkört Pepper med, men mina magmuskler började bråka med mig i precis fel tid. Torsdagen var jag och Sandra ute; vi tog en ungefär 40 minuter lång vända med Percy och Pepper. Nanette pysslade med Bunny och Tora red på henne och Björn red dressyr på Calinka. Jag fick se ett filmklipp ifrån det och han har redan blivit mycket säkrare i sadeln och lärt känna Calinka bättre. Fredagen fick Calinka ett uterittspass med Maria – hon måste få springa på lite ibland också – det är ju vad hon gillar bäst.
Isac decided in the last minute to stay home and not join his father on his day-trip. Instead of having a day when I could do whatever I wanted in the stable I got a very short visit. Thankfully Sandra visited as well.
Percy showing of – canter.
When we arrived Sandra had been out with Percy – and totally unexpected Percy had seen monsters. She, that usually is very cool. Ok, there was some new containers placed close to the road, but still? They decided to go back home instead – the roads are not giving the option to fight with a horse. Calinka was crankier than usual – or maybe she has been in a good mood for some time. A fun change of horses – from the spooky Percy to cranky Calinka… But, from what I saw of the dressage work they did that is improving and Sandra told me when she came back that she had had some good moments.
That got into a trot.

Isac and I took Bunny and Mika for a short walk – then the young rider got bored. Pepper was left in the pasture. He have been an angel with me lately but  not as much with the other people and therefore I didn’t want to work him with Isac around. And Isac didn’t have any patience left either.

Pepper is shedding, look how bright his neck is.
It is interesting how horses you think you know behaves rather unexpected with other persons. I knew that Calinka do that, but both Percy and Pepper as well? I have to say to their defense that it seems to be a little disturbance in the pasture right now. Bunny seems to claim a higher position and I think that makes both her and Percy nervous. All pregnancy hormones flying around… It might be that even Pepper is influenced by that, or if it is only spring hormones and to much energy.
Earlier this week by the way: Maria took Calinka for a trail ride at Tuesday. I long reined Percy very shortly during Wednesday and should have worked Pepper as well but my abdominal muscle started to fight with me at the wrong time- At Thursday Sandra and I was out for about 40 minutes with Pepper and Percy. Nanette cared for Bunny and Tora took a walk tour on her back. Björn did some dressage work with Calinka and I saw a video from that. He has already became much more secure at Calinka’s back. Friday turned into a fast trail ride for Calinka – she needs to run sometimes as well.
Best time of the trip according to Isac – walking back to the car.

Ny vecka

/0 Comments/in , , , , , /by
Hemma med febrigt barn fanns det plötsligt tid att skriva en, eller ett par, rader. Igår tog jag, Pepper och Mika en promenad i mörkret. Mitt i promenaden var Pepper bara tvungen att kolla om jag var med – men insåg snabbt sitt misstag. Jag var beredd på att han skulle kolla mig lite extra när han nu hamnat i den situationen med andra. Nåja, ingen fara eller något svårt.  Tyvärr var det sådan skare att Mika började blöda på benen så sista biten fick jag bära henne. 
Bunny verkar hormon påverkad och ville absolut inte vara i stallet så hon fick stå själv utanför medan övriga var inomhus. Det var ok enligt henne och det var inga problem att leda Pepper förbi henne när jag väl tog ut honom.
Idag galoppjobbade Maria Calinka och tydligen var hon lite stel – jag tyckte det inte blev så hårt i söndags, men visst, en hel del trav så det kanske inte var helt oväntat. Percy och Bunny lär ha disskuterat rang.
Home with a child with fever I found some time to write a line, or two. Pepper, Mika and I took a walk yesterday in the dark. In the middle of it Pepper had to test me – and soon realized his mistake. I were prepared that he might do something like that as he had with the new people. Well, nothing difficult to handle.Sadly the snow was so sharp that Mika started to bleed on her legs so I had to carry her the last bit.
Bunny seems to be changing (hormones?) and didn’t want to stay in the stable. So, she stood outside while the other was indoors. That was much better accordning to her and there were no problems to lead Pepper by when I brought him out.
Today Maria did some canter work with Calinka and she was a bit sore. I didn’t think I worked her very hard this Sunday, but not very little either. Percy and Bunny seems to be discussing the pecking order.

Jul i Italien

/0 Comments/in , , /by
Min man har sin släkt i Italien och nu var det länge sedan vi var där så i höstas bestämde vi oss för att fira jul och nyår med dem. Som tur är kunde Maria och Mimmi kolla till hästarna lite extra och så har jag ytterligare en kompis som bor i närheten som jag ibland hjälpt med hennes hästar som kunde ställa upp hon med. Att det sedan skulle bli blankis var inte beräknat, men oavsett hade hästarna fått vila denna period.
Trots att släkten bor i norra Italien var det mycket ljusare och längre dagar, och efter en inledning med regn och dimma blev det många soliga dagar med klarblåhimmel och över 10 grader i solen dagtid. Solen värmde dessutom på ett helt annat sätt än den gör här. Förutom mannens föräldrar han vi träffa hans bror och sambo, hans farmor, en faster och man samt några olika kompisar från när min man bodde Italien. I övrigt gjorde vi inte mycket, vi åt tills vi rullade fram, då var det en stunds slöande innan det åter var dags för massor med mat. Varje dag blir orden “Vissa äter för att leva, italienare lever för att äta” mer och mer sanna för mig…Några promenader för att njuta av det underbara vädret blev det såklart och så påmindes jag igen om varför det är så farligt att gå i affärer med min man; det finns ingen som plockar fram saker så glatt och ber mig prova än det ena, en det andra som jag inte själv skulle valt, “tvingar” mig att köpa när jag velar och ofta blir det favoriter i garderoben… 
Nu ser jag fram emot en ny vecka med lite mera rörelse, men där jag är ensam hemma med Isac. Vi han knappt hem så kallade jobbet och min man är nu i USA i en vecka. Hästarna kanske får vila ytterligare ett tag… Men det var väldigt trevligt att träffa dem idag även om Isac inte var ett dugg på humör för det.
All four photos below was taken within 10 minutes.
…first we left the playground and crossed this…

..then we saw this. It is an old building at the top, part of it is more than 1000 years old. In the front we saw two horses.
Passing between the buildings seen from previous picture.
To watch a garden at the other end that had hens.

What i find amusing in Italy is that some farm animals are keeps so close to neighbors. In Sweden you could not keep horses that close by in an area with so many houses, and probably not hen either (and if, there would be a lot of special papers written). Just about 10-15 minutes away is the center of the town, and there is a lot of houses all around, in “normal village garden size”.
My husband has his relatives in Italy and it was some time since we were there so during the Autumn we decided to visit for Christmas and New Year. Luckily Maria and Mimmi could look after the horses a little bit extra and another friend that lives close by, and that I sometimes help with her horses, could cover up for the rest. That it should be pure ice on the road wasn’t in my plans, but that that made it nearly impossible to work the horses anyway.

Even if the relatives lives in northern Italy the days was much longer and after a start with fog and rain we got many days with a clear blue sky and more than 10 degrees (Celsius) in the sun during the day. And, the sun was much warmer than here. Except meeting my husbands parents we also saw his brother and his girlfriend, his grandmother, an aunt and her husband and some friends from the time when my husband lived in Italy. Otherwise we didn’t do much except eating, relaxed for a while and started eating again. For everyday I understands the words “Some people eats to live, Italians lives to eat” better… Of course we took some walks to enjoy the beautiful weather and I were also reminded by why it is so dangerous to go shopping with my husband; there is know-one that with so much joy finds a lot of things for me to try out, things that I shouldn’t have chosen my self. Then he “forces” me to by them and they usually turns out to be my favorites…

Now I look forward to a new week with less food, but home alone with Isac. We hardly got home until my husband had to go to USA with work for a week. Maybe the horses get one more week of rest… But it was very nice to meet the horses today, even if Isac didn’t agree a bit with that plan.
Close by Kristian’s parents is a small hill that we walked around. Then, you quickly get to the “country side”.
We had a Christmas tree as well, and guess who decorated it?
A typical picture of Italian “autostrada”, but with less traffic than it can be.
 In a small street in Rimini, on our way to a restaurant that serves a lot of Italian fish dishes.
Someone didn’t like the food very much (except piadina) and hide under that table, he soon got company by our friends child that is among the same age.
I guess this is where we spent most of the time, exhausted after eating and just a meter or two away from the dining table.

Ensam med barn II

/0 Comments/in , , , , /by
Vädret har inte varit sammarbetsvilligt denna vecka, när regnet äntligen slutade hälla ner blev det blötsnö i samma mängd istället. Alla hästarna har fått täcken eftersom detta är ett väder som jag tycker är riktigt tråkigt och nedkylande. Tyvärr har inte ens täckena fungerat perfekt – för första gången har det regnat igenom några av dem… Pga vädret har det nästan varit omöjligt att jobba hästarna när man har en trött treåring med sig och begränsat med tid. Trots det lyckades vi ta ut Bunny på en kort ridtur (10 minuter?) runt byggnaderna med Isac på ryggen och i snövädret. Väl iväg insåg jag att det nog var första gången Bunny hade en ryttare med pannlampa. Hon frustade lite vilket betyder att hon inte är helt avslappnad, men skötte sig fint.
Isac and Percy
Idag var det äntligen uppehålla och kring nollan så vi lyckades ta Percy på samma promenad. Då fick Isac även prova att tölta – kul! När jag berättade om trav för honom blev han inte alls imponerad – verkar som om han kommer att välja gångartshästar om han blir ryttare. 🙂
Och, nu börjar jag se slutet på denna vecka. Imorgon kommer hovslagaren medan Isac är på dagis och sedan kommer äntligen mannen hem. Det positiva med veckan har varit att mina kvällar plötsligt har varit lediga så jag har för en gångs skull hunnit ringa alla jag borde höra av mig till (eller nästan alla). Därmed har det inte heller blivit några tidiga kvällar som jag blåögt trodde när veckan inleddes. Maria har också offrat sig i det underbara vädret och varit ute med en överpigg Pepper som mest visst liknade en kanin samt tagit Calinka på en skrittur.
The weather this week hasn’t been cooperative; when the rain finally stopped pouring down the snow started, the wet, nearly rain kind of snow. Therefore I put rug on all horses – that is really the kind of weather that makes them freeze. Sadly the rugs didn’t work perfectly, for the first time some of them got wet straight thru… With this kind of weather it has been nearly impossible to work the horses with a tired three years (child) and limited time. But, we managed to walk Bunny around the barns (10 minutes?) with Isac on her back yesterday. When we had left the stable I realized that it probably was the first time she had a rider with a lamp on his head. She got a bit nervous and showed that by small snorts, but behaved well.
Today it finally had stopped to fall things from the sky and we managed to walk Percy the same road as Bunny took yesterday in the snowfall. Isac also got to try some gait – fun! When I told him about trot he didn’t want to learn about that but stay with amble, seems as he is going to go gaited if he becomes a rider one day. 🙂

I finally starts to see the end of this week. Tomorrow the farrier arrives while Isac is in pre-school and my husband arrives. The positive thing about the week has been that I found time to keep in contact with some friends over the phone. But that made my early evenings to disappear. Maria has also contributed and dragged her self out in the terrible weather with Pepper that was more like a rabbit with all the energy and snowfall. She also brought Calinka for a walk.