Pepper hamnar visst alltid i kläm…

Och så var planen att jobba Pepper idag, tömköra eller rida lite. (Och förhoppningsvis hinna ta ut Calinka och Percy). OM det nu inte hade varit så att jag råkade på den härliga sjukan som Isac har varit hemma för i veckan. Så istället fick Kristian och Isac se till hästarna. Suck. Just idag känns det som om förra året börjar om. Förra året som hela tiden innebar massor med oförutsädda mindre förhinder och som jag trodde skulle vara en engångsföreteelse. Aldrig under mina år med hästar, har jag haft ett år med åt hållet lika många hinder som 2012. Precis som förra året verkar det dessutom var Pepper som, av olika anledningar, hamnar mest i kläm…
Precis när jag tyckte det börjat flyta på med nya medryttare så blir det förhinder varje gång jag ska göra något med Pepper – eller i varje fall förska få kontinuitet. Vilket han kräver mest av alla (så klart). Antingen börjar mina magmuskler bråka när jag ska göra något med Pepper, eller så åker mannen iväg, eller så blir jag sjuk, samtidigt som det envisats med att vara isgata under snön i ett par månader nu! Och, som bonus verkar han just nu vägra att uppföra sig bra med någon annan än mig… Och jag som inte ens tycker att jag brukar vara sjuk ofta – det är sällan jag är rejält däckad – om man nu inte räknar in 2012 då jag slog rekord i det.
Ja, ja, det är väll bara att tänka positivt och försöka komma igång så fort det går. Och allt verkar ju lösa sig sakta men säkert, trots allt även om det tar längre tid än jag önskat.
Today I planned to work Pepper, long reining or dressage.(And hopefully have time to do something with Percy and Calinka). IF i hadn’t got the wonderful illness that kept Isac from kindergarten this week. So, instead Kristan and Isac had to go and feed the horses. Today it feels as last year starts all over again. Last year that meant a lot of unpredicted obstacles for spending time with my horses, and that each of them seemed to be a “one thing”thing.  I have never, thru all my years with horses, came close to as many obstacles for working my horses as 2012. And, as last year Pepper seems to be the one that is most neglected.
I just thought that it started of good with new people that help me with the horses, but still something stops me every time I am supposed to do something with Pepper. Or at least try to get some consistence working with him. Of course he is the one that demands that the most. Either my abdominal muscles starts to complain badly, my husband goes away or I get sick; not to mention the icy roads beneath the snow that have been around for two months now! And, as a bonus, he seems to behave only with me right now…I really don’t think that I am ill often, or at least ill in the way that just make you sit in the bed and feel sorry for your self. But during 2012 I broke the record and I really hope this year isn’t going to continue in the same way…
Well, I guess the only thing to do is to think positive and start over as soon as possible. Everything seems to work out in a good way, even if it takes more time than I would wish for.
0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.