Spik, sadel och tömmar





Idag blev vi äntligen klara med dörrposten vi påbörjade igår! Pepper var nyfiken och undrade vad vi höll på med – bilden visar minen han fick när maken klättrade upp för att spika upp en bräda.

Turligt nog blev det tid över att ta ut Calinka på en tur. Vi testade ny väg och kom inte helt rätt. Nästa gång kanske? I alla fall blev det 45 minuter och den sega hästen som hela tiden saktat av i början blev en rejserhäst som fick ta ett extra varv i en hage när vi nästan var hemma.

Jag hann precis ta in Percy, borsta henne och leka lite med tömmarna i stallet innan jag blev hämtad. Percy skötte sig utmärkt och jag kunde till och med visa henne lite sidoförflyttning med dem.

Och Mika – hon upprepade gårdagen men låg i stonas del av lösdriften istället.

Today we finally finished what we started yesterday! Pepper was curious and wonder what we did – the pic shows his expression when my husband climbed to attach one part of the door frame.

Luckily I got time to ride Calinka and we tried a new rode. We didn’t really get it right – next time maybe? At least she got 45 minutes out doors and the lazy horses that kept getting back to walk that I started with turned into a race horse that needed an extra lap in a nearby pasture before we got home.

I just got time to get Percy indoors, brush her of and play a little with her and the reins in the stable before my husband came and got me. She behaved perfectly and I could even show her a little bit about “stepping to the side” as an aid from the reins.

And Mika – she repeated yesterdays habit but choose the girls barn instead.

Snickeri




Idag jobbade vi med foder till dörröppningarna på lösdriften. Det tar tid – inte en enda dörrpost blev klar. Hela familjen jobbade tillsammans och hästarna tittade på. Dessutom sprang de några varv. Mika lånade Peppers hus eftersom de elak ägarna tvingat med henne – hon fick vara lös utomhus. Vad jag minns borstade jag Percy igår, men jag måste missat något…

All the family worked at the barn today, giving the final touch to the doors. It takes time- we didn’t got a single door opening finished. As we worked the horses watched, and run a couple of laps as well. Mika borrowed Peppers house asher mean owners had draged her along, forcing her to stay outdoors. In my memory I brushed Percy yesterday – doesn’t seem so…

Mika 5 år!





För 5 år sedan föddes min första, och hittils ända valpkull. Först ut var Mika och sedan kom ytterligare 4 syskon. Grattis Mika och alla syskon: Tennis, Wip, Sol och Nikita.

Själv förstår jag inte att Mika är 5 , den där kvällen var så inte länge sedan. Men så börjar tänka på kvällen då de föddes och hur annorlunda allt var då. Kristian var på basketmatch någonstans i Sverige (så mycket han spelade basket då) och vi bodde inne i stan. För att få igång Niki (Mikas mamma) när jag insåg vad som var på gång sprang vi flera gånger upp och nerför trappan till mormor. Mormor ja, hon levde då och med lite hjälp lyckades hon kunna sitta bredvid valplådan och se på de små. Även katterna vi hade då undrade vad det var för konstiga kryp som anlänt.

5 years ago my first, and so far only, puppy litter was born. Mika was the first and then came 4 more brothers and sisters. Congratulations Mika and her brothers and sisters: Tennis, Wip, Sol and Nikita.

Me myself can’t understand that Mika is already 5 years, that night was not a very long time ago. But then I started thinking about that night and how different everything was. Kristian was at a basketball game somewhere in Sweden (he played a lot basket ball back then) and we lived in the city. To get Niki started (Mika’s mother) when I understood what was going on, we ran up and down grandma’s stairs. Grandma, she was still alive and with some help she could come down to our apartment and sit buy the puppies and watch them. Even the cats we had then got curious and had to examine the new things that had arrived.

10 år

Igår kom hästarnas pass. Stamtavlorna var med tillbaka – däremot inte plastfickorna de tidigare förvarats i liksom de lösa papper med DNA typning och konturdiagram som fanns med i Peppers plastficka. Därmed har jag också äntligen kunnat skicka Percy’s papper för registering av ägarbyte till USA. Bättre sent än aldrig… Dessutom har jag knåpat ihop några rader till Skatteverket angående det övervägade de skickade till mig för drygt en vecka sedan.
Idag firar jag och maken 10 år sedan vi träffades. Åren går fort! Så ivkäll firar vi med en trevlig middag som avslutas med chokladtårta.
Yesterday the horses passports arrived. The RMHA pedigrees cam back as well. But not the page protectors that joined them, or papers about DNA parentage etc that was in Peppers page protector. As I got the passport I could finally send Percy’s RMHA papers for ownership transfer. Better late than never… I also sent a mail with some lines for the tax administration as a reply to their latest communication.
Today my husband and I celebrate 10 years since we meet. The years fly by! So tonight we treat ourselves with a nice dinner and a chocolate cake.

Envis, envisare, min förkylning

Den här förkylningen tar priset, efter dryga två veckor är jag inte mycket bättre – och doktorn säger att det bara är ett virus. Så, jag har nästan helt suttit inne och maken har fått ta största delen med stallet (TACK!). Jag får rejäla hostattacker bara jag går utanför dörren. Några gånger har jag varit uppe och hälsat på hästarna, men mycket mer orkar jag inte. Tja, möjligen att tjata på den som har följt med i så fall. Första gången någonsin som jag varit så länge från stallet.

Största problemet är vad jag ska göra istället, snart riskerar jag att klättra på väggarna här hemma. Maten smakar inte längre (smaklökarna är ju bedövade och jag rör inte på mig) och tiden bara går. Nåja, som tur är har Calinka fått jobba några pass med Mariah och Maggan, Percy har fått vara ute på en promenad och Pepper fått lite hjärngympa en vända. I övrigt står de mest och äter verkar det som och väntar på varmare väder. Pepper fäller redan och blir gråare för varje dag.

Som tröst sa sonen “äskar dej” härrom dagen.

This cold is taking the prize, after more than 2 weeks am I not my much better than when it started. The doctor only tells me that it is a virus. So, I have been inddors most of the time and my husband has cared for the horses (THANKS!) I get outrageous coughing attacks going outdoors. I have visit the horses some times, but I don’t have enrgy for much more. Well, expect picking on the person joining me. First time ever that I have been away from the stable this long.

The biggest problem is what to do instead, I might soon be climbing the walls.The food doesn’t taste (both because of my nose is filled with slime but also because I don’t do anything). Luckily Calinka has gotten a couple of rides, Percy went for a walk and Pepper got some brain gymnastics with Mariah’s and Maggan’s help. Otherwise they most seems to eat and wait for warmer weather, Pepper is already shedding a little, getting greyer each and every day.

But, my son said “lov yo” yesterday.