Tankar kring fribetäckning I

/0 Comments/in , , /by
Att släppa ihop ston med en hingst känns som en större risk än vid ”ett vanligt” ihopsläpp. Särskilt i detta fall när jag inte vet hur länge sedan det var Pepper gick med andra hästar – hur bra pratar han överhuvudtaget hästspråk? Å andra sidan vill jag att mina hästar ska få gå med sällskap, att de inte ska vara ”dömda” att stå själva. Min första häst stod ensam i minst fem år (innan jag hade hand om henne) och jag vet vad det gjorde med hennes psyke.
Rent krast är det ju också enklare för mig om jag inte behöver hålla i sto och hingst vid betäckning, även om typen av skador mellan de olika tillvägagångssättet säkerligen skiljer sig. En bra hingst tycker jag även ska kunna gå med en stoflock, särskilt av den rasen jag har valt. Men visst, det kan finnas godtagbara undantag också.
Däremot var jag osäker vid mitt hoppsläpp – det fanns flera faktorer:
När gick Pepper med andra hästar?

Percy är inte betäckt sedan tidigare och en häst som jag uppfattar som väldigt mild – skulle hon våga säga ifrån?

The bird have more action that the horses.

Jag har tänkt runt detta ungefär sedan hästarna kom och bestämde mig till slut att göra på följande sätt: Calinka är en häst som brukar vara hög i rang – men som ger sig om det krävs. Hon har också ett väldigt tydligt kroppsspråk och är en bra ledarhäst. Förra året betäckte jag henne (naturlig betäckning), men hon blev inte dräktig även om hon har haft en fölunge för många år sedan. Däremot fick jag veta att hon stod bra för hingsten när hon var iväg. Jag hade inte tänkt försöka något mer då hon inte är någon ungdom, men till slut tyckte jag ändå att det bästa var att låta henne träffa Pepper först. Antagligen skulle hon tala om för honom var ”skåpet skulle stå” och jobba på hans eventuella kommunikationsproblem om så var. Hon har inte heller skadat någon häst mer än någon skråma vid tidigare ihop släpp. Däremot skulle hon snällt ställa upp och bli betäckt om han uppförde sig korrekt. Med Calinka i hagen skulle jag också våga låta släppa in Percy eftersom de är mycket nära vänner. Calinka har vid minst ett tillfälle tidigare skyddat ”sitt” sto från påflugna valacker och skulle säkert ställa upp för Percy om det behövdes.

Så, främsta anledningen att ta in Calinka i flocken handlade om gruppdynamiken, att det skulle bli en bra och trygg flock. Om det blir ett föl eller inte är en annan sak. Men, hade jag inte kunnat tänka mig att behålla en Calinka avkomma skulle jag ändå inte gjort detta – jag anser inte att man ska föda upp travarkorsningar för att sälja utan, om så sker, för eget bruk..

To release the mares together with a stallion seems as a higher risk than ”normal”. Especially in my case as I don’t know how long it was since Pepper was together with other horses – how well does he speak the horses language?. On the other side, I want my horses to be able to have company, not to be ”doomed” to be by themselves. My first horse was alone for at least five years (before I cared for her) and I know what that did for her.

Honestly, for me it is simpler if I don’t have to have both mare and stallion on leash for covering, even if both way can give injuries (maybe a bit of different kind). But, I think that a good stallion should be able to stay with his mares, especially from the breed that I have chosen. But of course – there is certainly exceptions to that as well.

But, even with all this I was insecure about the introduction, based on some things:
When did Pepper play with other horses?
 Percy hasn’t been breed before and seems to be very mild – would she defend her self if she felt the need? 

I had thought about those things now and then since the horses arrival, and this is what I came up with: Calinka is the leader, and usually is even if she can move down if necessary. She also have a very clear body language and is a good leader. Last year I had her breed (by hand), but she didn’t get pregnant even if she had a foal many years before. But, I was told that she behaved very well in front of the stallion. I hadn’t planned to try one more time and she is not very young, but finally I thought that ti would be best if she meet Pepper first. She would probably deliver her thought very clear if he ever questioned her. Probably without hurting him much as she had never done that before with any horse. She would also behave well for breeding, if Pepper did likewise. With Calinka in the pasture I could also let Percy in as they are close friends. Calinka has previously shown that she can ”protect” her  mare. And, most of all I wanted her there as she probably would keep the heard in a good balance. If it would be a foal or not would be another question. But, if I hadn’t liked to get a ”mini-Calinka” I would never have breed her anyway. In my opinion STB crosses shouldn’t be done for the market, just for your own ”needs”.

Calinkas uppfödare

/0 Comments/in /by
Kalle’s favorite horse and the mare belows offspring
En sensommarkväll för sådär 18 år sedan knackade det på mina föräldrars dörr och en granne frågade om möjlighet till betesmark följande sommar. För att göra en lång historia kort så följde jag med grannen till travet påföljande dag och började hänga i hans stall. Idag såg jag i tidningen att han nyligen har dött. Han (eller var det kanske hans hästar?) lyckades få mig att under flera av tonåren gå upp tidigare på morgonen på helgerna än i veckorna för att hinna upp till hans hästar och kanske få hjälpa till att sela på när det skulle ut och köras. Om det nu inte fanns någon häst för mig att rida,  eller några hästar som skulle in till banan och träna. Eller så umgicks jag bara med hästarna. Hans stall var anledningen till att mina lördagar blev synonymt med ”Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset”. P4. Det var stället där jag fick hantera unghästar, följa fölungar och vara med på travtävling. 

Calinka’s half sister after her carrier at Kalle’s place. He raised, trained, raced and breed her. The foal was the last horse I broke at his place some years later while I already owned Calinka.

Kalle, som han hette, hade levt ett arbetsamt liv, om jag minns och förstått rätt började han köra med häst i skogen i fjortonårsåldern och jobbade även på sjön en period innan han gifte sig. Redan när jag lärde känna honom såg han urgammal ut, lite krökt, slitna hästkläder och grått hår. Obestämd ålder, jag tyckte alltid han måste vara minst 70 år. Idag lärde jag mig att han blev 82 år. Men glimten i ögat, om det var något han kunde var det att snacka skit, med honom blev det inte många djupa diskussioner desto mer slänga käft.Slänga käft och retas lite lätt. Jag hör honom fortfarnde fråga efter pojkvänner och säga att jag (som fjortonåring) riskerade att hamna på glasberget. För att inte tala om hans “snögar” och snuset i mustachen.

Jag vet en kompis som tyckte han var otäck och elak – och visst kunde han se arg ut om han ville – men innerst inne var han så snäll och gullig. Jag minns hur han klappade sin favorithäst under åren jag var där. Jag minns hur han döpte många av sina fölungar med epitetet ”My” – efter sin fru May.  Trots att vi var så olika i ålder, utbildning och många intressen trivdes jag väldigt bra. Jag lärde mig mycket. På senare år har vi inte haft mycket kontakt, men jag har en ständig påminnelse – Calinka My, en av de hästarna jag kom att följa från den dag hon föddes i hans stall.
A summer evening about 18 years ago a neighbor knocked on my parents door and asked if we had any pastures for rent.. To make a long story short I joined him to the Standardbred race track the following day and started to spend time in his stable. Today I read in the paper that he died a few days ago. He (or his horses) managed to get me up earlier during the weekends for many of my teenage years so I would be there when they drove and it was time to harness up the horses. Or if there was a horses that I could ride, or horses that was transported to and trained at the race track. Or I just enjoyed the company of the horses. His stable was the reason that my Sundays turned out to be about a couple of radio shows. It was the place where I learned to handle youngsters, followed foals and visited the race track.
One of the horse that I broke at Kalle’s place.  And a full brother to the mare with foal above. In full racing condition while this photo was made.
Kalle, as was his name, had lived a hard working life, starting about the age of fourteen, if I remember right, to work in the forest , getting the timber out with the help of horses. He also worked at the sea for a while before he got married. When I learned to know him he felt old, a little bent, worn farmers clothes and grey hair.  Always with a undefined age, but at least 70 in my eyes. Today I learned that he got 82. But the light in his eyes, and if something he knew how to talk bullshit. We didn’t have many deep conversations but a lot of fun. I can still hear him ask me about boyfriend when I was fourteen, telling me that I would end up on the “glass mountain (= unmarried) if I didn’t find anyone soon. Not to speak of his very special dialect while saying “snow” and the snuff that was caught in his mustache.
I know a friend that thought that he was scary and mean – and he could look angry if he wanted to but he was a sweetheart. I remembered when he patted his favorite horse. He named many of his foals with the end “My” – after his wife May. Even if was was different in aged, education and many interests I loved to see him. He also taught me a lot. In later years I have hardly seen him, but I have a constant remembrance – Calinka My, one of the horses that I followed since the day she was born in his stable.

Sedan sist

/0 Comments/in , , , , , /by
Tiden flyger… I alla fall i söndags fick hästarna vila och jag målade (nästan) färdigt. Maggan och Malin kom förbi och hälsade på och Percy fick komma ut på promenad – hon har börjat visa att hon vill börja jobba igen.

Igår red jag stela Calinka men hon gick förvånansvärt bra även om det var mycket gäsp och tugg för att visa hur stel och öm hon var. Hon är tydlig den hästen! Under tiden tömkörde Mimmi Pepper och det fungerade bra. Han blev lite upprörd när vi passerade precis framför i högre tempo, men annars verkade han inte bekommas av att vi var där.

Väl hemma hade jag precis fått mail om en “akut räkning” från transportörerna som skulle vara betalt 72 timmar före avfärd. Bara att sända över rejält med pengar till USA inför Bunnys resa. Det gjorde även att jag fick tag på Flight numret så att jag kan följa hennes resa. Enligt plan landar hon vid lunchtid den 24:e i Amsterdam!

Idag tar jag hästledigt, skriver här och låter Maria hitta på något med Percy. Själv har jag lagat trasiga flughuvor (efter att ha letat rätt på dem i hagen igår) och så sa Isac att jag är hans bästa vän och därför får leka med hans bilar.

Edit: Jag pratade med Maria och hon och hennes sambo tog ut stona på en skritt tur i det fina kvällsvädret.

Time flies…Anyway, Sunday the horses rested while I painted the last things (or almost the last). Maggan och Malin came by to visit and Percy got for a walk – she has started to show that she wants to begin to work again.

Yesterday I rode stiff Calinka, but she did very well according to how tender she felt in the stall. She also yawned a lot while the tensions disappeared to show how miserable she was. She don’t hide her thoughts! At the same time Mimmi long reined Pepper and he behaved well, didn’t react a bit on Calinkas presences until she pasted by close to him with some speed.

Back home I had recently got an “urgent invoice” from the shipper that should be payed 72 hour prior to transport. So I just had to wire a lot of money. But I also got Bunny’s flight number so I can track the flight. According to plan she is in Amsterdam for lunch the 24:rd.

Today I got a day of the horses, posting here and let Maria do something with Percy. I have repaired fly bonnets (after taking a walk to find them in the pasture yesterday) and Isac just told me that I was his best friend and therefore could play with his cars.

Edit: Maria told me that she and her partner took both mares out for a walk in the nice evening.

Ny ridväg

/0 Comments/in , , /by
Idag blev det äntligen tid att rida Calinka lite längre så vi utforskade en ny väg. Den kommer bli bra för att träna upp de andra då det är en hel del skritt men ändå många möjligheter till lite hastighet. Calinka är inte i så bra form, så det passade perfekt att ta det lite lugnt. Pepper han jag tänkta och han gillade det idag, senast blev han lite less. Percy däremot ville så gärna jobba att hon stannade utanför stallet när jag hade släppt ut hästarna. Det börjar nog bli dags att återuppta hennes träning.
Finally I got time to take a little longer ride with so we tried a new road. It is going to be perfect to excersie the other horses on as it is many walking parts and still many possibilities to speed up. Calinka isn’t in the best of shapes so it was good for her as well today. I worked Pepper with long reins and he seemed to enjoyed himself compared to last time when he wasn’t very inspired. Percy on the other hand wanted to work so bad that she stayed. Close to the stable afte I had turned the horses out. Sweetie!

Miljöträning

/0 Comments/in , , , /by
Maria tömkörde Pepper medan jag och Isac fortsatte måla. Isacs färg påminde mycket om vatten… Sedan kom det roliga – miljöträning av en häst i taget. Det var dels paraply, en mopp och en vindsnurra som hästarna fick stifta bekantskap med. Pepper och Percy var helt lugna för alla sakerna, eller Percy gillade inte paralyet när hon inte kunde se det med båda ögonen, men framifrån var hon bara nyfiken. Längst tid tog det med Calinka som inte accepterade paraplyet lika väl som de andra två. 
Maria long reined Pepper while Isac and I continued to paint the stable. Isac’s paint was very water like… Then came the fun part – environmental training of all horses. It was a umbrella, a mop and a pinwheel that I showed the horses. Pepper and Percy didn’t care about anything, or Percy didn’t like the umbrella if she couldn’t see it with both eyes, but when she could she was only curious. Most time was spent with Calinka that had a harder time with the umbrella.