Veckan som gått

/0 Comments/in , , , /by


Det har blivit alldeles för lite skrivit denna vecka – mest för att sonen ligger på sjukhus sedan i söndags. Lunginflammation, som nu äntligen verkar börjar ge med sig. Hästarna har hunnits med – men inte riktigt så mycket som jag kanske önskas. Tur att Mariah kunde ta ut Calinka idag och hjärnjobba Percy. Själv hann jag upp på Pepper och skrittade någon halvtimme. I mörkret, med pannlampa och snöfall. Han kände sig redan tryggare med mig ombord och jag fick till och med sitta upp från pallen. Duktig kille!

Fick precis nyss mail om att min lilla Påskhare är certifierad. Härligt! Längtar tills hon kommer hit (men i övrigt finns ingen anledning för tiden att öka tempo, det går fort nog ändå).

Har även lyckats få in papprena till Länsstyrelsen om §16 tillstånd – det tog en evighet innan jag fick alla intyg från utbildningar som jag behövde bifoga.

…så jag känner att nu får det bli soffan en kort stund innan det är dags att sova – idag är det maken och sonen som bor på sjukhus och jag som är ensam hemma.

It has been all to less written here lately. Mostly because the son is at hospital since Sunday. A pulmonia that finally is starting to get better. The horses had got food and water – but a little bit less exercise than I planned. Good thing is that Mariah passed by today and gave Calinka some work and some brain work for Percy. I found time to get Pepper out for half an hour of walk in the darkness, snowfall and with the head lamp to assist us.He felt more secure with me already and I even managed to get on from the mounting block. Good boy!

Just recently I got an email telling that “Påskharen” is certified. Wonderful! I can’t wait until I get her here! (But in all other aspects I really don’t see any reason to rush the time).

I have also mailed the papers for the §16 permission to Länsstyrelsen. It took ages to get all certificates from the educations that I have and that I needed to attach.

…now I fell that I’ll have a short break in the sofa as the husband and the son is the ones sleeping in the hospital today. Then I have to go to sleep as well.

Alla jobbade

/0 Comments/in , , /by




Maggan och jag tog ut damerna på en halvtimmes promenad. Calinka såg inte halt ut så jag satt upp och Percy fick promenera med. Fast hon fick träns på sig för första gången. Inget problem, lite tuggande först, men snart gick hon som om hon aldrig gjort annat. Maggan sa att om det var något Percy tyckte var lite obehagligt kom hon närmare och hade nog helst krupit upp i knäet på Maggan. Utan att vara oförskämd, bara hennes sätt att söka stöd. Sötnos!

Pepper fixades iordning och så fick han följa med upp till slottet för fotografering inför kommande hemsida. Mariah och sambo dök upp med kamerorna i högst hugg. Fotografering var inte Peppers favorit – eller om han gillade slottet på nära håll. Helst ville han stå på mig och bitas. Inte riktigt min tanke om det hela. Men, jag tror faktiskt att det var hans sätt att söka stöd, även om det blev lite felvänt. Vi får jobba på kommunikationen och att lära känna varandra för att slippa sådant. Både före och efter uppförde han sig nämligen exemplariskt. Ska bli kul att se fotona…

Tyvärr blev ljuset för dåligt så stona hann inte fotas. Däremot hann jag äntligen sitta upp på Pepper. Inga problem, det svåra var bara att parkera honom nära uppsittningspallen. Sedan var det precis som jag mindes. Han är väldigt vinglig och svarar inte riktigt som han ska på hjälperna ännu – som en väldigt grön häst. Men, det kommer att ge sig även om jag insåg att tömkörningen nog kommer att vara bättre för hans dressyrskolning den närmaste tiden. Ridningen får bli ut i naturen för att stärka leder och ligament i skritt.

Maggan and I got the ladies out for half an hour. As Calinka didn’t look lame I got on her back and Maggan and Percy walked behind. And Percy got a bridle on for the first time. No problems at all, she just chewed a little on the bit, but then she just didn’t bother. Maggan told me that if Percy got a little insecure about something she got up close to her; she probably had preferred to get into Maggan’s lap. However, it was not in a disrespectful way, just Percy that wanted to get support. Sweetheart! Sadly the sun got to low so we didn’t get any time to photograph the mares.

Pepper was prepared and we brought him along to the castle for photographing. Need some photos for the webpage that is prepared. Mariah and her boyfriend came with their cameras. Photographing wasn’t Peppers favorite – or if it was the castle environment he didn’t like. He preferred to nearly stand on me and nip. Not really my idea about how it should be. Some think made me wonder if it was his way of searching support as Percy did earlier with Maggan. Before and after he behaved perfect, but as soon as I tried to take a step back and get out of the picture he came along (even if I told him to stay) and tried to nip when corrected. As we learn to know each other better I think this is going to get better. I look forward to see the photos…

BUT finally I got possibility to ride Pepper! There was no problems, just like I remembered him. The only problem was to get him close to the mounting block. He is rather unstable in his way of going, like a really green horse. But he just needs some time, but I realized that ground driving probably going to be the best way to school him in dressage right now. While saddled up, we are going to work on strengthening ligaments and tendons, hacking out in walk.

Tömköring och hälta

/0 Comments/in , , /by

För några dagar sedan undrade min tränare om jag inte skulle tömköra istället för att rida eftersom det nu alltid var något som bråkade när jag skulle upp på ryggen. Jag hade tänkt tanken, men utan instängslad ridbana och med en häst som troligen aldrig varit med om proceduren kändes det ändå tveksamt att ge sig på i mörkret. Jag har respekt för tömmar – även om jag verkligen gillar att tömköra.

Men, igår provade jag tömkörning! Det börjar kännas som om Pepper verkligen behöver jobba och att han blir less på den disciplinträning vi hållit på med. Det blir väldigt lite positivtränining med beröm – nästan bara korrigering. Trots allt vill jag att han ska tycka att det är kul att jobba med mig. Så, när Mariah kunde följa med tog vi pannlampan och gav oss iväg till en hage ett par hundar meter bort. (Därav blev det inga bilder – det får duga med en från i somras när Mariah tömkörde Calinka) Pepper var kanon på promenaden till hagen – disciplinträningen verkade ha gjort nytta! Väl där fick Mariah gå före med honom i grimskaft och så började jag försiktigt ta kommandot via tömmarna. I det stora hela skötte han sig ypperligt – och så snygg han var! Både Mariah och jag fick en intensiv längtan efter att rida honom…

Efter en liten stund släppte Mariah loss honom – precis när hon skulle göra det kom en stor timmerbil med släp på den lilla vägen 10 meter bort. I full fart. Pepper stod still. Väl loss jobbade vi vidare. Det blev bara träning i att kommunicera – han tycker det är lite konstigt att gå framåt, är inte riktigt med på mina smackningar. I USA “pussade” man ofta mer fram dem. Dessutom bröajde han backa några gånger och kom i fel position till mig och tömmarna. Men, han reagerade minimalt på tömmarn, är jättemjuk i munnen och tuggade fint på bettet. Däremot måste vi jobba mer på formen – han höjer huvudet för mycket, får inte med ryggen och vågar inte riktigt komma fram till bettet och ta stöd. Framåt – neråt kommer att behöva jobbas på istället för den höga “tävlingsform” han försökte sig på. Den orkar han inte genomföra ännu.

På väg mot stallet ledde Mariah Pepper – tidigare har han varit väldigt snäll då. Men inte nu – han gick hela tiden in i Mariahs privata sfär och respekterade inte henne helt. Precis som han gjort med mig tidigare. Det positiva är ändå att han skötte sig så bra med mig idag- bevisligen har träningen gjort nytta. Men, helt klart har han koll vem som håller i snöret.

Efter Pepper fick damerna komma in. Calinka var lite grinig – behövde uppmärksamhet och jobb trodde jag. Percy skötte sig utmärkt och lyfte alla fötterna bra – första gången jag gjort det sedan böjprovet. Hon är så söta den lilla flickan! Calinka skulle få flåsa lite, broddades och sadeln kom på. Att sitta upp på henne är som att sätta sig i en favoritfåtölj. Fin i uppvärmningen, men så fort vi började trava kändes hon halt. Och tyvärr verkade det inte vara den markering hon kan drabbas av som beror på att hon har vilat; den som släpper när man börjar jobba henne. Vi hittade inget som förklarade hältan, bara ett långsmalt sår på det drabbade benet. Kanske har hon slagit sig (det finns stenar och stockar så det räcker i hagen), kanske har hon sträckt sig. Igår var hon ok när Mariah jobade henne för hand, men nu får hon vila några dagar, en vecka så får vi se om det skett någon förändring.

Some days ago my trainer wonder if I shouldn’t ground drive instead of ride as it always seemd to be something in the way to get on Peppers back. I had thought about it previously, but working in the dark, without a fenced in arean and a horse that probably hadn’t the experiance of ground driving didn’t seem very tempting. I respect long reins – even if I really like ground driving.

But, today I tried to ground drive! It really feels as if Pepper need to work and that he is getting bored by the dicispline training that we have done so far. It becomes to less positive reinforcment and to much negative. I want him to enjoy working with me. So, as Mariah joined me to that stable we took the headlamp and headed of th a pasture a couple of hundred meters away. (That’s why there is no pictures – but I had one from this summer when Mariah is ground driving Calinka) Pepper followed me perfectly – the discipline trainge seemd to have worked! At the pasture Mariah took over the leadrope and I started slowly to show him the way with the reins. Over all he did great – and looked gorgeus. Both Mariah and I got an intstant ache to sit on his back.

After some time Mariah set him free – or as she was going to a big truck filled with timber drow by and the road just about 10 meters away. And he didn’t go slow. Pepper just flicked his ears. Without the lead rope Pepper continued to work well. We traing communication – he thought moving forward was a little bit strange, apparently I don’t give the right “american kissing sound”. Sometimes he got confused, backed a littel and got in a wrong position accoring to me and the reins, but we easilyb worked it out. He was really soft in the mouth and chewed nicely at the bit.But, we have to work more on collection – now he raises the head to mucj. The neck gets a nice arche, but he getts behind the bit, drops the back and don’t want to get support from the bit. We need to work round and low, not the high “competetion” posture that he now tries to do. He don’t have the muscles to support that frame jet.

Heading back to the stable Mariah took over the lead rope. usually Pepper is very gentle then. But not now – he constantly got into her personal space and didn’t really respecet her. The same as he did to me earlier. The positive thing is that he worked so well with me today – the training seems to have worked. But, apperently he really knows who is in holding the lead rope.

When Pepper was ready the ladies got their attention. Calinka was a little grumpy. I thoguth that she needed som attention and work. Percy behaved perfectly and even lifted all her feet well. Last time we lifted the feet was and the flexion test and she didn’t like that a lot… She is such a sweet girl! Calinka got spikes in her feet a saddle on her back and was schedule to canter a bit. To get in the saddle of Calinka is like getting back in a favorite chair, I just enjoyed the feeling. She felt fine while warming her upp in the arena but as soon as we left it and started to trot she was lame. And it didn’t seem to be the slight lameness that she can get when she hasen’t been worked proberly and that disapperas with work. We couldnät find anything that would explain the lameness, just a small wound ont he same limb. But no heat and no pain. Maybe she has hit herself, ther is a lot of small rocks and trees in the pasture, maybe she has slippered as she hasen’t had spikes and it has been a little icey lately. She was ok yesterday when Mariah worked her, but now she has to rest a couple of days, or a week and then we see if things has changed.

Veterinärbesök

/0 Comments/in , , /by



Jag förstår inte varför, men jag blev trots allt nervös när det var dags för veterinärbesök. Pepper och Percy skulle veterinärbesiktigas inför försäkringen och så behöver de grundvaccineras. Även Calinka fick sig en spruta och hotade veterinären när hon väl var stucken. Veterinärens kommentar var: Det är tur att de inte kan prata (..för hennes kommentar hade man inte velat höra…)Dessutom var ju inte Calinka i centrum…. Eftersom vi inte fick denna händelse på bild fick det bli en på när “hajen” attackerar Percy istället. Man kan inte klaga på att hennes kropsspåk inte är tydligt. Men ofta är det just det – tydligt – och bara ett hot.

Pepper skötte sig ypperligt liksom Percy, även om Percy inte gillade det här med böjprov. Nåja, allt gick bra. Synd bara att Percy precis verkar ha fått ett överben fram. Kan hon ha sparkat sig själv, eller sprungit på något tro?

Percy fick även träna på att ta hästgodis, efter några försök gick det…

I don’t understand why, but I got a little nervous when it was time for the vet’s visit. Pepper and Percy needed an examination for the insurance and vaccinations. Calinka also got a shot and thretend the vet (when the shot was already given). The vet comment: Luckily they don’t talk (..as we wouldn’t have wanted to her what she have had to say right now…) Above all, Calinkas wasn’t in the center of all attention…As we didn’t get a picture of this event I has to be one of “the shark” attacking Percy instead. Can’t complain that her body language isn’t clear…Luckily it is just that – very clear but just threats.

Pepper behaved very well, as did Percy, even if Percy didn’t like the flexion test. Well, it worked out. Sadly, Percy seemed to have gotten a splint on her frontleg. Maybe she has hit her self or run into something?

Percy also got to train on eating horse candy. After a few times she tried it…

Upp och ner

/0 Comments/in , , /by


Igår var tanken att jag skulle upp på Peppers rygg. Jag har senaste tiden känt hur han blivit mer naffsig och som om han verkar vill ha hjärngympa. Äntligen hade jag fått tag på någon som kunde vara med och dagsljus. Det känns liksom säkrare att sitta upp på en häst som inte ridit på månader och i grunden inte har så mycket träning om det finns någon i närheten.

Men, Peppers idé sammanföll inte med min. Så fort han kom in i stallet var han oroligare och naffsigare än vanligt. Förvisso blev han väldigt snygg när sadel och träns kom på (WOW tycket både jag och Maggan) men han kom att visa sina absoulut sämsta sidor. Så det blev en lektion i uppförande istället där han fick hålla sig på avstånd, respektera mig och backa från marken.

Varför han blev på detta sätt har jag ingen aning om, men dels var det dagen efter nyårsafton (hur upplevvde han fyrverkerierna som säkert förekom i grannskapet), dels hade det precis snöat under dagen vilket ju får vissa hästar att reagera. Han har även flyttat långt nyligen, från den plats där han växt upp och nu är han plötslig enda hingsten på plats. Utrustningen är ny för honom… Han vet hur han ska uppföra sig, men igår testade han vad som var möjligt. Inte heller det särskilt ovanligt. Calinka har ju hittils varit den som betett sig sämst.

Idag istället fick han komma ut i träns igen och nu gick det mycket bättre. Han fick titta på alla möjliga “läskiga” saker. Hade det inte varit isgata och mörkt hade jag suttit upp på honom, men det får bli en annan dag. Förhoppningsvis snart för han behöver bli av med överskottsenergi och få tänka lite.

Percy fick även hon komma ut på promenad idag. Lite otäckt var det men hon följde snällt med, tom genom en vattenpöl. På ridbanan provade jag att longera henne och fick henne att stoppa och starta ett par gånger i varje varv utan problem. Jag tror aldrig hon gjort det förut…Duktig flicka!

Yesterday the plan was to get on Peppers back. Lately I have felt that he has started to nip more and that he need some brain work. Finally I had find someone that could join me in the stable and it was daylight. I just feels safer to have someone around the first time you get on a horse that has not been ridden for month and are rather green from the beginning.

But Pepper’s plans didn’t agree with mine. As soon as he got into the stable he started to nip more than ever and was stressed. He got really good looking when all equipment got in, a different horse (WOW said Maggan and I) but he showed his worst sides. So it turned out to be a lesson in respect and discipline from the ground instead.

I don’t know why he behaved like this, but I have some ideas. It was the day after New Year (how did he react about all fireworks that probably took place) and it snowed just before we arrived to the stable. It is not long since he traveled long from his birth place and now he is the only stallion at the spot. And the equipment is new to him. He know how to behave, but yesterday he tried to see what was possible. That is not unusual either. So far Calinka has been the one missbehaveing – I guess it was some one else s turn.

Today we had an other session in the bridle and he behaved much better. He followed nicely around a lot of “scary” stuff and didn’t question me as much. If it hadn’t been dark and the ground iced I had got on his back today. I hope I get there soon as he needs to get rid of some energy and start to work his head.

Percy also got on a short walk. It was a little scary, but she followed nicely, even through a puddle of water. IN the arean I tried to long her a little. I got her to start, walk a bit and stop a couple of times in both direction. I’m not sure she has ever done that before. Good girl!