Bunnys huvudlag

This is what it looks like, a double rope over the nose and a curbstrap underneath it.
Äntligen verkar jag ha hittat något som fungerar bra på Bunny. När vi testade bett förra året verkade hon lite irriterad och slog med huvudet vad vi än valde. Med det bettlösa som Percy använt har hon blivit väl stark och ibland blivit svår att styra, men detta, en något skarpare variant på sidepull verkar passa bra!

Bunny’s bridle

Finally I seem to have found something that works well at Bunny. When we tried bits last year she didn’t seem comfortable with any of them, shaking her head now and then. The bitless version that Percy use works, but Bunny gets a little bit to strong and can be hard to turn , but this, a little sharper version of sidepull seems to be the thing!

Säkerhet

Idag blåste det bra. Jag vet att Pepper kan reagera på det och jag varnade Sandra som skulle rida honom. Det verkade fungera bra på ridbanan så de gav sig iväg på grusvägen bortåt. De kom inte långt innan Pepper bockade. Antagligen på grund av överskottsenergi, han får ofta det när det blåser.  Sandra klarade av bockningen men böjde honom klokt huvudet in mot sadeln så att han inte skulle kunna bocka mera. Problemet var bara att sadlen då snurrade runt och hon låg plötsligt på marken.  Jag var i stallet och tog snart emot Pepper som kom tillbaka i galopp md sadeln under magen.
Stackars Sandra linkade långsamt tillbaka, men säger att det bara bör vara en muskelskada.
Själv är jag glad att det inte var som jag befarade när jag tog emot Pepper – att Sandra släpats efter honom. Stigbyglarna hade nämligen lossnat från sina fästen och satt fast i Peppers svans. MEN, det fick mig att än en gång komma ihåg hur viktigt det är att stigbyglarna kan lossna och att stigbyglarna i största mån förhindrar att man fastnar bakom hästen. En olycka händer så lätt.
Hur hade vi kunnat förebygga detta? Jag rider alltid med förbygel på min bomlösa sadel. Hittils har jag aldrig känt att den har varit på gång att glida runt, men tog rådet från vännen som rekommenderade mig sadlen. Hon hade känt av det, men hon har å andra sidan en mera tunnformad arab som saknar manke. Idag glömde Sandra att ta förbygeln och det fick hon betala ett högt pris för.

Jag var rädd att Pepper blivit skrämd av händelsen, men han brydde sig inte när jag sadlade honom och longerade honom ett par varv.

Safety

The stirrups that “fell of”, Luckily they are easy to attach again.

Today it was windy. I know that Pepper can react to that and warned Sandra that rode him. It seemd to work fine at the (outdoor) arena so they headed of along the road. They didn’t come far away before Pepper bucked. Probably because of to much energy, he gets that when it is windy. Sandra managed the buck and wisely bent his head close to the saddle so he couldn’t buck more. But, when doing so the saddle slipped and turned t the side – and Sandra found herself on the ground. I were in the stable and soon Pepper showed up with the saddle under his belly.

Poor Sandra limped slowly back, but thought it to be only a muscle damage.
I am happy that it wasn’t as I suspected when Pepper came back – that Sandra had been dragged behind him. The stirrups had fell of and got tangled in Peppers tail. BUT it got me to once more remember how easily something like that happens and how important it is that the stirrups can be released form the saddle and to use safety stirrups to minimize the risk to be dragged behind the horse- An accident happens so easy.
How could this have been  hindered? I always use a breast color with my treeless saddle. So far I have never felt that the saddle has tried to turn around, but I took the advise form the friend that recommended me the saddle. She has nearly been going around and, but she has a more round shaped Arabian with less protruding withers. Today Sandra forgot the breast color and payed a high prize for that.
I were afraid that Pepper got scared after this accident, but I could saddle him up without any problem and loung him some laps, so I think he i fine.

Gångarter – ridning versus tömkörning

Idag tömkörde jag Bunny för första gången sedan  innan hon fölade. Det blev också första gången som det blev lite mera jobb, en stund på banan och lite tempo och volter. Hon skötte sig bra och var inte lika orolig eller ropade efter Tea lika mycket som hon gjort tidigare. Det som roade mig mest var att hon töltade så fort jag bad henne öka. Hittills har hon valt trav under sadel för mig, men på töm är tydligen tölt första valet, i alla fall just nu. Kul att se var det i alla fall!
Det får mig att inse hur lite som behövs för att dessa hästar med “extra växlar” ska byta gångart.

Gait – riding versus long reining

Today I long reined Bunny for the first time since she had her foal. It was also the first time that she got to do something more than just walk along the road; this time she had to do some circles and the very first beginning of arena work. She behaved well and didn’t call for Tea as much as she has done before. What most amused me were that when asked to speed up she chose gait. So far she has chosen trot under saddle for me, but for now she prefer gait while long reined. Fun!
It also makes me think about how small the differences seems to be to get those “extra geared” horses to shift gait.

ID-beskrivning och Chip


Idag blev fölen chipmärkta och id-beskrivna inför passet. Sedan var det bara att samla ihop alla papper (en hel hög) och lägga på posten. Hoppas nu att jag har gjort rätt, annars får man betala extra. Det är ansökningspappret, tagel, Id-beskrivning, papper på att de är testade så att härstammningen stämmer och de amerikanska registeringbevisen… Och en notering om att registeringsbevisen måtes tillbaka till mig och inte får behållas av dem.  Nåja, det har gått bra tidigare gånger, men jag lyckas visst alltid glömma hur det var.  Det är bara att hoppas att allting blev korrekt ifyllt och kom med i kuvertet. Chipmärkaren anmärkte på hur lugna de var – hon märkte dem själv utan att någon höll i dem i boxen. Och som hon sa – det är inte ofta man får komma fram och prata med dem efteråt.

Fölen fick dessutom prova täcke/filt då de kom in och var helt blöta. Jag hoppades att de skulle hinna torka lite innan de blev chippade. Inga problem.

Id-description and microchip

Today the foals got microchip for their passports. Then I just had to gather all paperwork and put it in the mail. I hope I did it right, otherwise I have to pay extra.It is the paper for apply for the passport, id-description paper, hair, proof of Parentage paper and  the RMHA registration paper… And  a not that they have to return the RMHA papers. Well, it has worked out fine before, vene if I seem to forget how it was done every time.. Just hope all got filled in correctly and into the envelope. The person that micro-chipped the foals remarked how calm and nice they were. She did her work with them free in a stall and as she said – they even came up and cuddled afterwards.
As soon as they get out the foals need some milk 🙂

The foals also got to try a blanket each today as they were wet when I brought them in and I hoped that they might dry up before getting their chip. No problem.

2013 Pink Ride

Before we left for the pink ride.
Walking to meet the others.

Så möttes vi på samma plats som för en vecka sedan, men denna gång för att rida ut tillsammans. 9 ekipage var ute tillsammans i omkring en timme. 3 av dem Rockisar. I övrigt arab, islandshäst, camargue häst, travhäst,  korsning och halvblod. Alla red vi till förmån för bröstcancerforskningen. Flertalet av oss hade köpt tröjor från RMHA där en del av priset går till forskning. Idag var den dag som de satt upp för “The Annual RMHA Pink Ride” så i andra delar av världen har andra varit ute och ridit av samma anledning! Som avslutning mötte vi skogens konung  – en stilig älgtjur.

Bunny var för första gången ute med flera hästar och hon gillade det skrapt – vilken energi det blev i hästen!  Percy tog det lugnare, men verkade också njuta att vara ute. Calinka var lugn som den äldre dam hon är.
Mika, Calinka, David and I, finally arrived.
We meet at the same place as last weekend, but this time to trail ride. 9 horses and riders set of for about an hour. 3 of them were Rockies. Otherwise it was an Arabian, an Icelandic horse, a camargue, a STB,  a cross and a warmblood. Everyone gather in a ride to support breast cancer research. Most of us had bought shirts from RMHA where part of the prize went for research. Today was the day that they had set up for  “The Annual RMHA Pink Ride” , so around the world people have been trail ridning by the same reason as us! In the end we meet the king of the forest – a beautiful male elk.

It was the first time Bunny was out with several horses and she really liked it. She got much of energy! Percy was calmer, but liked it as well. Calinka was cool as the old lady she is

The others waited, from the right: Cissi and Vicomte, Katarina and Icelandic Alfadis, the cross Sunsine
Cecilia, Andreas and the Arabian Ninja
Heading of..

I rode Calinka
Looking back, Bunny closest.
The return
Maggan took over Calinka when we nearly got back as I had to feed David
The participating Rockies, from right: Sylvia with Fiona, Helena with Percy and Maria with Bunny
Helena and Percy and Maria and Bunny – both tried to ride Rockies for the first time today!

Coffee and horse – Maggan and STB Calinka
Coffee and Horse: Cissi and camargue Vicomte
Coffee and horse Cornelia and her Oldenburger
Fiona – a Rocky
Calinka

.