Percy byter färg



Jag har visat bilder på Percys kroppsfärg tidigare och hur den skiftar. Nu tycker både jag och Mariah att hon även byter färg på mulen. Tidigare fanns inga rosa fläckar, men nu har det kommit ett antal på bara ett par veckor…
Dessutom lyckades jag få en bild på hennes gråa “privata delar”. De är faktiskt ljusgråa, inte mörkgråa/svarta som på de flesta hästar. Enligt Sponenberg bibel om hästfärger är champagne den enda färg som bleker huden, men jag har lyckats hitta infomration på intenet om att dubbelgula hästar kan få blekt hud samt att även silver bleker huden något. Champagne tror jag inte på som färg för Percy (särskilt inte innan hon fick fläckar på nosen eftersom de är typiska för just champagnefärgen).

Ett är då säkert – den hästen har många hemligheter och oväntade egenskaper. Och det fäller inte bara henens utseende.

I have shown pictures of Percy’s body color before and how it now changes. There was hardly any pink spots before, but in just a couple of week there are a lot of them! Now both Mariah and I think that she is changing color on her mussel as well.

I also managed to get a picture of her “private parts” They are actually light grey, not dark grey/black as in most horses. According to Sponenberg “Horse Color Genetics” Champagne is the only color that lightens the skin pigment. But I have found information on the internet on double creme horses that have lighter skin as well as that the silver gene lightens the skin slightly. I don’t believe that Percy is carrying the champagne color (especially before she stated to get pink spots on her nose as freckles are characteristics of Champagne).

On thing is for sure – that horse has a lot of secrets and unexpected traits. And I am not only talking about her looks.

Percy tömkördes en kort vända – hon tycker det är jobbigt att styra. Calinka fick jobba en stund, men saknade helt lust att jobba. Galopp var lite kul och oj så fint hon fattade galopp, men sedan var det inte mycket mer med det, så vi gav upp…

I long reined Percy a short while – she finds it hard to turn. Calinka worked a bit, but lacked any interest. Canter was a bit fun and in the first stride she really lifted her feet, but that was the only good thing about it. So we gave up…

3 hästar – 3 ridupplevelser



På Calinka känner jag mig hemma när jag sitter upp; jag kan de flesta knappar, vet hur hon ska kännas. Vi kan flyta ihop i traven barbacka- hon är inte skumpig alls. Vet att det bara är att sitta upp, ingen flamsig unghäst som man inte vet vad den kan hitta på. Nästa vem som kan man sätta upp om man väljer sina situationer. För vissa dagar glömmer hon ju att hon kan skritta, hon kan bocka och skygga när energin håller på att pysa ut ur öronen. Hon känner mig så väl – och vi har haft så kul genom åren.

WOW var min känsla när jag satt upp på Pepper första gången. Det var bara rätt. Manen, bogarna, rörelserna, nacken… Däremot är han inte så utbildad, men det går alltid att lösa. När han ” blir klar” kommer han att vara alldeles underbar!

Inte ens första gången kändes det osäkert eller otryggt. Percy är så cool. Hon kommer att vara en nybörjarhäst inom kort tror jag – om nu inte hennes bussidor visar sig. För hur cool hon än må va så finns det attityd i tjejen och en möjlighet att hon visar vad hon tycker. Fast inte alls så stoigt som Calinka. En liten lätt ponny som mest bara är, mer mån om att vara tillags än något sto jag någonsin träffat.

Jag undrar hur mitt nästa sto kommer att vara, men jag är säker på att hon kommer att passa bra in i flocken.

I feel at home at Calinkas back; I know most of her “buttons”, know what she is supposed to feel like. We can “flow” in the trot – no bouncing at all. Know that it is always to get on, no young, unsure youngster that you don’t know what it is going to do next. I can put most people on her back – just need to chose the situation. Cause some days she hardly knows how to walk, she shies and the energy seems to evaporate from the ears. Still, she knows me really well – we have had so much fun during the years.

WOW, was my first feeling when I got on Pepper the fist time. I was just right. The mane, the shoulders, the movements, the neck….He wasn’t very educated, but that is fixable. when finished he is going to be just gorgeous!

It didn’t feel insecure even the first time on Percy’s back. She is so cool. Within a short period of time she is probably going to be a beginners horse – if she isn’t going start showing her pranks. Because even if she is cool she has a lot of attitude and sometimes shows what she think about things. Not at all as mareish as Calinka, she is mostly a very sweet, little pony that carries more about obeying than any horse that I have ever meet.

I wonder how my next mare is going to be, but I am certain that she is going to fit well into the heard.

Less på ursäkter

Dåligt väder (blåsigt), mörkt ute, halt, ensam, överenergisk, jag börjar bli minst sagt less på alla ursäkter som blivit för att inte rida Pepper. Alltid är det något som inte stämmer. Så idag struntade jag i det, idag satt jag upp i alla fall. Fast först hoppade vi några diken för hand, stannade, longerade några varv, flyttade bogen, tja, lite allmän hantering. Och det gick bra, vi höll oss på dressyrbanan och det var stona som blev det lilla problemet – men man kan ju svänga så man inte behöver passera så nära…En början i alla fall.Jag känner att vi får en speciell kontakt då och då, men det är fortfarande en lång väg att gå.

Förresten, när jag kom stod Calinka och Pepper i respektive skydd – Percy stod vid maten, men gick in när jag pikade henne för det…

Bad weather(windy), dark outside, icy,alone, over energetic horse, I am rather bored with all excused to not ride Pepper. There is always something that doesn’t work out. To day I just didn’t care and rode him anyway. But first we jumped some ditches, longed a couple of rounds, moved his shoulder, and well, just some ordinary work. And it all went well, we stayed at the arena and the “big” problem was the mares. But it isn’t necessary to pass closely to them, there is more than one side to the arena… And at least this was a start. I feel that sometimes we really connect – but there is still a long way to go.

By the way – when I arrived Calinka and Pepper was in their shelters while Percy ate. She went inside after I told her about it…

Calinka dressyr




Calinka och Percy fick först komma ut på en kort tur. Mariah bekräftade min känsla av att Percy “gaitar”. Korta, korta gait pass blev det, men hon skötte sig jättebra. Sjunde ridturen bara. Nu behöver hon bara bygga upp orken så att hon kan certifieras.

Calinka fick sedan ta ett pass på ridbanan och hade en kanongalopp, men ville inte riktigt kröka på nacken och var väldigt grinig. Svansen viftade och hon höll på mycket med tungan, även när hon bore ha kommit loss. Jag satt upp en stund för att se om jag kunde känna vad det var och då fick jag till nacken lite bättre. Mitt bästa tips till hennes beteende är träningsvärk från min senaste tur. Och nej, på bilderna syns att vi inte hade några kraftiga hjälpmedel eller var särskilt hårda i handen; tygellängden är representativ för hela ridpasset.

Jag önskar att jag hade hunnit med Pepper också, men jag var tvungen att åka hem och äta, min son gillar inte att vänta.

Calinka and Percy got a a short trail ride. Mariah confirmed my feeling that Percy was gaiting. We just gait, shirt, shirt distances, but she behaved very well. Only seventh time she carries someone on the back.Nu she just needs to build her strength so I can certify her.

Afterwards Calinka got to work in the arena. She had a very good canter, but didn’t want to bend her neck and was very grumpy. Her tail kept swinging back and fourth, as well as her tongue, even when she should have been relaxed. I rode her for a short time, trying to see what could be her problem and then I got her neck in the right position. My best guess of her behavior is muscle pain since last time I rode her. And no, you can see that we both had long reins and nothing to force her.

I wish I had had time for Pepper, but I needed to return for dinner as my son don’t like to wait.