Vilda Bunny

När jag för inte så länge sedan var ute och gick med Bunny fick damen mig att skratta. Bunny är generellt en lugn häst att hantera även om hon har mycket energi när hon rids. Hon kan tycka att det är jobbigt att gå ifrån sina hästkompisar, men annars brukar inte mycket röra henne. Nåja, jag borde ha misstänkte något när jag i hagen plötsligt såg henne stå på bakbenen. Vet knappt om jag har sett henne göra det tidigare. Väl på promenad våran kanske 30 minuter, så stegrade hon 4 gånger! Högt. Som tur var en helt nära mig. Jag vet fortfarande inte vad som flög i henne, men så här har hon aldrig gjort tidigare (och förhoppningsvis kommer det inte att upprepas). Hon verkade inte särskilt stressad – eller som om hon ifrågasatte ledarskapet. Hon bara stegrade.

Så, denna gång skrattade jag. Väl hemma fick hon springa ett varv med tjejkompisarna i hagen och oj vad hon for! Hon var ordetligt svettig efteråt. Så, kanske var det bara överskottsenergin som tog underliga vägar. Annars undrar jag vad det är hon bär på i magen som får henne att hoppa runt på detta sätt.

Wild Bunny

Not long ago, when I brought Bunny for a walk, she made me laugh. Bunny is normally a calm horse that isn’t bothered by much. Unless she is taken away from her horse friends, then she can be a little nervous. And she has energy under saddle. I guess I should have gotten a clue when I saw her rear in the pasture. Don’t know If I have seen her doing that before. While on our walk that was about 30 minutes she reared 4 times! High. Luckily not very close to me. I still don’t know what got her to do that, she has never been anything like that. (And hopefully want be in the future). She didn’t seem very stressed – or as if she was questioning my leadership. She just reared.

So, I laughed at her this time. Back home I let her run around with her friends in the pasture and she ran. She was warmer than anyone else afterwards. So, I guess it was only to much energy that needed to go somewhere. IF not I really wonder what she is carrying in her stomach that makes her behave like this.

Ett efterlängtat tillskott

Anna’s Bit Of Honey and in Kentucky 2011

När jag var i Kentucky 2011 och köpte mina rockys träffade jag så klart många fler hästar. En av dem var Anna’s Bit of Honey. Hon var inte alls vad jag skulle ha, men oj vad jag föll för henne. Trots att jag bara mötte henne i hagen en kortare stund tillsammans med massor med andra underbara hästar. Men, hon stannade och stod som på bilden länge, hon sökte mig, vilket enligt ägaren var ovanligt. Så, visst var jag sugen på att köpa henne (hon var så klart till salu)

Fast, planen var då köp av ett sto och en hingst. Pepper hade jag redan hittat och för att kunna göra bra reklam för rasen behövde jag ett silversvart sto. Färg är egentligen inte särskilt viktigt för mig, men eftersom silversvart är den färg som så starkt förknippas med rasen och som skiljer ut dem från många andra kände jag att det behövdes när rasen skulle introduceras i Sverige. Eftersom färgen är så vanlig fanns många ston att välja på och på samma gård som jag hittade Anna´’s Bit Of Honey fanns två andra

exemplar som jag gillade skarpt. En av dem kom jag att köpa: Bunny.

Honey Come Quickly as a foal.

Däremot har jag aldrig kunnat glömma detta skimmelsto. Jag, som inte ens gillar skimlar eftersom de är så jobbiga att hålla rena. (Det vill säga, hos mig skulle en skimmel aldrig vara vit utan troligen gul, brun eller grön till stor del). Jag försökte hålla koll på var hon tog vägen och på vilka avkommor hon fick. En dag kanske jag skulle kunna köpa en avkomma till henne.

Och nu har jag gjort det! Honey Come Quickly är född 2014 hos Chad Weaver. Hon är, precis som sin mor skimmel, men innan hon blev så grå som hon är idag så var hon silversvartskimmel. Det vill säga en silversvart (en silvergen) med konstantskimmel gen. Från sin mamma har hon även en gen för fux, så Honey kommer att kunna ge många färger hos avkomman. Än har jag inte träffat detta sto utan enbart gått på bilder och att jag gillade hennes mamma så mycket.

Honey bor kvar hos sin uppfödare. Där håller hon just nu på att certifieras (visas i tölt under ryttare för att avelsgodkännas). Ska jag köpa sto från USA vill jag ha dem betäckta. Dels för att

Honey Come Quickly as a yearling.

få in nytt blod och dels för att resan trots allt kostar mycket, kan man “få två till priset av en” är det bättre. Jag försökte även få min medryttare, aka, exteriörnörd, att hitta några fel på henne, men så klart gjorde hon inte det. Och eftersom jag längtat efter ett föl från Anna’s Bit Of Honey så länge och detta uppfyllde alla krav jag på något sätt kunde ha på en sådan avkomma slog jag till slut till. Men först ska hon betäckas och kommer till Sverige någon gång i sommar. Jag längtar så!

 

 A horse I have been waiting for

When I were in Kentucky 2011 and bought my horses I meet a lot of other horses. One of them was Anna’s Bit Of Honey. She wasn’t really what I was looking for but I fell in love. Even if I only meet her in the pasture for a short time together with many other wonderful

Honey Come Quickly as a two year old.

horses. But, she came to me, she “hugged” me for a long time and her owner said that she usually wasn’t like that. So, in a kind of way I really wanted to buy her.

My plan was to buy only one mare and a stallion. I had already found my stallion Pepper so I needed a silver black  mare to be able to promote the breed well. Color isn’t that important to me but silver black is the color so closely connected to the breed and  that stand out in a crowd. I felt that I needed one in that color when I were going to introduce the breed in Sweden. As silver black is such a common color I had plenty of mares to chose from. Bunny, that I bought came from the same farm as Anna’s Bit Of Honey.

Back home I realized that I had money to buy one more mare. I really wanted Anna’s Bit Of Honey. But, she was already sold so I bought Percy instead (that I don’t regret).

Honey Come Quicklys dad (hence the name). Chad Weavers stallion. A blue roan stallion.

But, I never really forgot this grey mare. I don’t like grey horses as they are so hard to keep clean. (At my place, I suspect, they would look yellow, brown or green most of the time). I had my eyes on where Anna’s Bit Of Honey moved and the offspring she got. One day I might be able to buy one of them.

And now I have! Honey Come Quickly is born 2014 at Chad Weavers place. She is, just like her mum, grey but was born a silver black roan. She also got a red gene from her mother so she is going to be able to throw many colors to her offspring. I still haven’t meet this mare, but bought her on photos and that I meet her mother.

Honey is still at her breeder. She is certified there now (to be qualified for breeding). If I buy a mare from U.S. I want them to be breed. That way I get to chose from more stallions and the trip cost a lot so better to “get two for the price of one”. Before I bought Honey I really tried to get my co-rider Maria, aka conformation nerd, to find something that wasn’t good enough about her, but of course she failed. And as I have longed for an offspring form Anna’s Bit OF Honey for so long I gave in and bought her.

 

But first is she going to be breed, then travel to Sweden. I expect to meet her in the Summer!

Ungdomar och pensionären

Så var det äntligen dagsljus när jag var i stallet. Igår arbetade vi på gården hela dagen, så det blev till att ta hand om hästarna i mörkert då med. Whizzy och Iris fick äntligen ett nytt tömkörningspass. Tydligen fanns det flera monster ut för de tittade väldigt ibörjan och verkade ha glömt allt… Nåja, efter ett tag så kom de igång och började röra sig framåt, men var ovanligt mycket på tårna. Och när de var lugnare ville de bara testa om de verkligen måste lyda. Oavsett när så kändes ingen av dem så stabil att jag ville ta fram kameran och fota, så det får bli en annan gång. Båda blev nog trötta i huvudet, även om det nog var femton minuters jobb för var och en av dem. Inte lätt att vara liten…

 

Efter det var tanken att ta Calinka på en skrittur. Så fort jag satt upp var hon sur och jag tror det var första gången hon överhuvudtaget inte ville gå framåt. Så, vi kom sådär två meter. Sedan satt jag en stund och myste på hennes rygg och kollade på Pepper och Bunny i hagen bredvid. Jag tror Calinka tyckte det var väl hårt ute nu när hon är barfota och som pensionär får hon faktiskt välja. Visst hade jag kunnat vara tuffare på henne, men varför det? Tanken var en lugn aoch avslappnande tur som vi båda skulle njuta av. Så här motvillig har hon aldrig varit tidigare, men hon kändes inte sjuk, bara inte på humör.

 

Eftersom det inte blev några roliga bilder, får det bli några gamla som jag verkar ha glömt att visa här på bloggen.

The youngsters and the old one

So, I finally had some day light when I worked the horses. Yesterday we worked at the farm all day so I got to see my horses in the dark. Iris and Whizzy finally got a new long rein session. Apparently there was a lot of monsters out and they both seemed to have forgotten everything about long reins… Well, after some time the started to remember but still looked out very much for everything. And when relaxed they tried to see if they really had to obey. There was no time when they felt stabil enough to bring the camera. But I guess both got tired of thinking so much. Even if they only worked about 15 minutes each. It is not easy to be young…

After that I planned to ride Calinka bareback in walk. But, as soon as I got on her back she got angry. I think it was the first time that she didn’t want to move forward. So, we got about two meters. I could have been harder on her, but as she is retired I am not. If she isn’t in the mood that’s her right. She is other days. I think she disliked the hard ground now that she don’t have shoes any more. So I sat hon her back and watched Bunny and Pepper in the pasture beside us. As Calinka hasn’t been this reluctant any time before she didn’t need to do any more but she didn’t feel sick, just not in the mood.

As I didn’t get any nice pictures, I found some old ones instead.

 

Gamla bilder

img_8163_resizeOj, så här länge har inget inlägg blivit liggande någon gång. Jag påbörjade men blev visst aldrig klar och så hittade jag det nu. Lite bilder från tidigt i höstas på Pepper och Bunny.

 

Oups, I have never started up a post and forgot it for such a long time before. This is photos of Bunny and Pepper from early Autumn.img_8160_resize img_8157_resize img_8156_resize

img_8161_resize img_8155_resizeIMG_7645_resizeimg_7898_resize

Far och dotter

IMG_6003_resize

Bilden är lite gammal – men jag uppskattar verkligen hur bra Pepper tar hand om sina föl.Han lärde Iris att respektera honom – men kunde även dela mat med henne.

 

The picture is a little old – but I really like that Pepper is such a good babysitter! He taught Iris to respect him – but he could also share his food with her.