Pepper och Percy är ute och åker

/0 Comments/in , , /by
 Pepper borde ha kommit fram, han lastades redan i fredags. Det kändes lite bättre när jag fick se bilderna; det känns som om han åkte relativt bekvämt. Dessutom fick jag även bild på det papper som bekräftar att han lastats – inte visste jag att sådana fanns. Det känns som om det är mycket jag inte vet som förstågångs köpare av häst på andra sidan atlanten.

Eftersom jag inte har hört något angående Pepper antar jag att allt har gått bra – han borde vara framme. Google maps gav tiden på drygt 12 timmar från Lexington till New York och även om han gick på i fredagskväll och det kanske blivit flera stopp på vägen så borde han vara i karntänen nu tycker jag. Percy däremot ska åka idag – så antingen är hon ute och åker eller så ska hon snart kliva på. Där är jag lite mer nervös – hon har bara åkt transport två gånger förut i sitt liv. Det finns trots allt en del som kan hända och jag har inte fått något exakt flygdatum ännu så jag har inte kunnat försäkra hästarna. Inte för att försäkringen hade hjälpt mot så mycket; tydligen bara akuta sårskador, kolik och frakturer, men ändå. Hoppas på ett datum snart så att jag kan försäkra dem omgående. Och så hoppas jag på få höra att Percy har åkt och så tänkte jag ringa och kolla så allt är ok i mitten av veckan.
Vi har fortsatt jobba på stallet och jag har hållit på med staket och skrotsamling. Tyvärr glömde jag kameran, men det är en större släpvagna full med metallskrot; armeringsjärn, plåt, taggtråd… På vissa ställen är det helt pepprat med dessa saker. Tyvärr hittade jag även lite i delar av hagen som jag trodde var ok så det blir till att gå över den delen noggrannare. Hoppas på att hinna lite i veckan då svärföräldrarna är här för det behöver bli lite ordning på saker och ting.

 

Pepper betald och resklar

/0 Comments/in , /by
 Igår kväll, i natt eller imorse skulle jag fått resultat från veterinärbesiktningen för Pepper så att jag kunde betala honom. Men, tyvärr fanns inget i inboxen. Ringde Swans som de hade sagt att jag skulle göra – men telefonen släppte inte fram mig. Det visade sig senare att deras hemtelefon var trasig… Väl på jobbet kunde jag inte läsa privata mail så maken fick göra det från sitt jobb.. Till slut kom de efterlängtade mailet – veterinärbesiktning ok. Det blev mobilsamtal till Usa och jag satte genast över pengar. Snart ska han åka iväg. Percy däremot hämtas inte förrän på söndag. Under telefonsamtalet kom det dessutom fram att Pepper gillar vatten – han rullar gärna i det eller leker. Sötnos! Längtar så efter att han ska komma. Rea sa även att veterinären hade gillat Pepper, alltid kul. Ikväll blir det planering inför helgen. Hoppas bara jag orkar med, har lyckat få rejäl hosta.

Hemresa och hästköp

/0 Comments/in , /by
 Innan avresan till flygplatsen var jag och köpte Pepper och tog några mer foton. Nu ska bara hans resa ordnas, veterinärbesiktning och alla annat. Dessutom lyckades jag köpa tre byggsatser med tekniklego åt maken där hemma (tur att väskan var nästan tom när jag åkte till USA…)

Resan hem gick mycket smidigare än på ditvägen då det bara var ett par timmars väntetid mellan de olika flygen. En härlig resa , men där jag saknade sonen en del då det var första gången vi var ifrån varandra så länge.

Provridning av Pepper

/0 Comments/in , /by
Under förmiddagen åkte vi till Vernon Stamper och hade en trevlig pratstund. Han hade ett par fina hästar, men inget som var bättre än det jag redan sett.
Eftermiddagen var inte bokad och vi ringde Rea Swan igen för att se om hon hade några idéer på vart vi kunde ta vägen. Vi hamnade hos henne och väl där började hon ringa runt efter lämpliga hingstkandidater. Ingen hittades, men vi passade på att titta på hennes silverhingst återigen och så en närmare titt på hingsten hon inte visat vid senaste tillfället – Black Pepper. Han är inte min favoritmodell; något tunnare än jag önskar och lite länge i linjerna, men egentligen trevlig. Lite tveksamt sa jag ja till att ta in och titta på honom; hon tog honom i grimma och körde golfbilen med honom springande vid sidan. I stallet var vi tre personer som pysslade med honom och ett antal lösa hundar. Inga problem sa Pepper. Rea satt upp och efter en stund fick jag prova. Direkt fick jag känslan av den första hästen jag red in. Han svarade på vikthjälperna, men inte så tydligt; senare fick jag veta att han har cirka 30 dagars träning per år sedan han reds in och han är 5 år. När jag red honom hade han inte burit ryttare sedan en gång i juni. Maggan sa att jag hade ett leende på läpparna under hela ridturen. Jag kan bara säga att det klickade. När jag satt av kom han farm och nosade på min kind – nyfiket. Tidigare hade han på hingstvis varit lite naffsig, men det var helt borta nu.
 
Pepper är alltså fem år, ca 157 cm hög,svart konstantskimmel med väldigt ovanliga linjer inom Rocky Mountain världen – hans farfar är son till Tobe – men inte en av de kända stamhingstarna. Jag trodde han skulle vara fasligt dyr, men han visade sig vara ok för min budget.  I övrigt behöver han skolas och musklas upp lite så kommer han att bli underbar. Han går ännu inte i form – även om nacken ser snygg ut följer inte ryggen med. Men, det kan ordnas. Dessutom är han far till två föl och ett tredje är på väg. Hans mamma och två halvbröder fanns att beskåda (en på mamma och en på pappas sida).
De sa att jag hade ett stort leende på läpparna under hela provridningen…
Pepper’s mamma

Peppers halvbror, de har samma pappa.

Halvsyskon, med samma mamma som Pepper.