Positivt veterinärbesök

Percy är dräktig!

Knut var förbi idag och veterinärbesiktigade Bunny som skötte sig perfekt. Böjprov på bakbena som hon för bara några dagar sedan inte ville lyfta alls gick utmärkt. I övrigt gick besiktningen också bra. Och nej, Bunny är inte såld, man behöver besiktiga hästar som kommer till Sverige för att få försäkra dem ordentligt. Vi tog även ett blodprov på Bunny för att se om hon fortfarande är dräktig så det har jag inte fått svar på henne. Dessutom fick alla hästarna en vaccination.
Medan Percy vaknade till efter ultraljudet (hon fick lite lugnande) var vi tvungna att vänta – så då red jag och Maria lite lungt på Pepper och Calinka. Maria valde dressyrbanan med Pepper och jag tog Mika på släp på en ute tur. Men Mika var inte så imponerad och stannade och sinkade oss ganska bra. Även när hon fick gå helt lös. Jag som trodde hon var en snabb hund…
Percy is pregnant!
Knut passed by today and vet checked Bunny that behaved perfectly. The flexion test on her hind limbs worked perfect – just a few days ago she didn’t lift them at all. Everything else with the check worked out good as well. And no, I haven’t sold Bunny, I have to get a vet check to get a normal insurance on her. The vet also draw a blood sample from Bunny to detect if she still is pregnant, and I haven’t yet got the answer from that. And all horses got vaccinations.

While Percy woke up after the ultra sound (she got some tranquilizers) we had to wait – so Maria and I rode Pepper and Calinka. Maria took Pepper to the arena while I got Mika on leash and took a short trail ride. Mika wasn’t very impressed and slowed us down a lot. Even when I let her run free. I thought she was a fast dog…

RPM’S SQUIRREL’S BLACKFOOT

Percy har en halvbror, RPM’s Squirell’s Blackfoot. De delar samma mamma, men han är 3 år äldre än Percy. Jag såg just på internet att han har vunnit detta års “Rea Swan Versatility Award”. Det är stort!  Och så kul! Läs mer om olika Awards här.

Blackfoots pappa är istället Red Pond Meadows hingst Maple’s Squirrel’s Legacy, en direkt avkomma till Maple’s Squirrel.

 Percy have a half brother, RPM’s Squirell’s Blackfoot. I just saw, at facebook, that he won this years “Rea Swan Versatility Award”. Wonderful!

Blackfoot’s father is instead Red Pond Meadows stallion Maple’s Squirrel’s Legacy, a son of Maple’s Squirrel.

Det flyter på

Idag har också allt gått enligt plan. Härligt!

Pic from yesterday – I have heard that some horses don’t like bridges, water underneath them or excavators… BUnny didn’t seem to have a problem with that.
Pepper fick komma ut först, jag lovade honom en ridtur igår när han tyckte det var tråkigt på ridbanan. Han skötte sig exemplariskt, det var bara lite problem med gångartsvalet. Jag tyckte trav, Pepper sa galopp i den öppna hagen. Kompromiss: Samlad galopp i travtempo. Riktigt härligt, så lätt det är med honom, Calinka kan fortfarande inte detta trots många års tränande…För mig kändes det som om han stod och stampade nästan på stället och jag trodde nästan att det skulle bli bockningar av det, men inte, bara hög, långsam, galopp!
Väl hemma blev det byte till Calinka. Vi testade en ny väg och kom inte helt rätt efter vad jag hört, men nu vet vi vart den vägen leder. En erfarenhet även det. Hur mycket jag än gillar att rida unghästarna var det idag skönt att sitta på en mera utbildad häst – igår däremot tyckte jag det var surt att hon var fånigare än Percy…
Bunny fick lyfta fötter även idag och det slog mig hur olika hon och Percy lär sig saker. Bakbena har varit svåra på Bunny, nu börjar det lossa lite. Mest är det nog balansen som hon har problem med. Men Bunny kan jag redan lyfta på när hon är lös i boxen. Percy var inte så svår att lyfta – men att göra det när hon inte var uppbunden tog månader… Percy accepterar saker i vissa situationer, troligen snabbare än Bunny, men Bunny verkar acceptera dem fullständigt, även om det tar lite längre tid initialt. Får se om det fortsätter på detta sätt.
Så var det bara en sak kvar – samla träckprov från alla hästarna för att skicka på analys. Pepper och Calinka hade fixat det medan vi var ute och red (måste sett kul ut när jag red med en påse i handen på hemvägen…) Bunny fixade det hela medan hon stod inne och Percy fixade det när jag släppte ut alla och lät henne vara kvar.

Getting back with Pepper

Today everything have been going according to plan! Wonderful!

Away again, this time Calinka

Pepper was the first horse, I promised him a trail ride yesterday as he thought the long reining was boring. He behaved perfectly, we just had a thing about the choice of gait. I thought trot would be the appropriate thing, Pepper suggested canter in the rather open field. Compromise: a collected canter in trotting speed. Really nice! He is so easy, I still haven’t get Calinka to do those things even after a lot of training. Therefore it felt to me as if he was standing nearly in one spot, using his hind legs so much that I started to think that he would buck, but now, he just got a high, slow canter!


Back home I changed him for Calinka. We tried a new road and didn’t really got it right, but at least we now know where the road is heading.  Even that I really do like to ride youngsters it was nice to be on a more knowledgeable horse. Yesterday on the other hand I was a bit frustrated that Calinka nearly got more scared that Percy when we meet the carriage and horses…

Bunny had her “lift feet” training and I struck me how different she and Percy learn things. The hind legs is Bunny’s problem, even if it starts to get better. I think her biggest problem is to stay in balance. With Bunny I can lift her feet with her loose in the stall. Percy seems to accept thing under certain circumstances, but not totally while it seems to take a little bit longer for Bunny initially, but when she does accept it she does totally. Interesting if this continues.

Then there was only one thing left – poo samples to send in for analysis of worms. Pepper and Calinka donated their samples while we was out riding. (But have looked ..strange..when I rode with a bag of poo on the way home…) Bunny made hers while indoors and I convinced Percy by bringing the others out, leaving her alone indoors.

Alla hästar motionerade – det var ett tag sedan!

The shelter that was approved earlier this week.
Igår gick saker och ting inte rikgit som jag ville. Mimmis bil startade inte så hon kunde inte motionera Pepper och när jag skulle jobba Calinka spöregnade det så hon inte ville gå framåt. Dessutom hade jag Isac med mig och han var inte heller helt imponerad.
Idag hade vi besök av Sylvia som är intresserad av Rockies. Döm om hennes förvåning när det visade sig att hon bor nästgårds! Hon som trott att det var mycket längre till Rockisar.
Bunny all dressed up.
Pepper blev först tömkörd -lite tråkigt tyckte han men han jobbade fint och sökte sig mot en ärlig form. Percy och Calinka fick komma ut på en ridtur – Percy skötte sig utmärkt med Sylvia på ryggen, trots att vi möte kor och ett tvåspann med tjusig vagn på väg för att hämta ett brudpar. Eftersom jag hade tid fick även Bunny komma ut på promenad. Hon fick både sadel och träns på sig och så gick vi en bit. Inga problem, hon bara följde med. Dessutom börjar det gå att lyfta bakbena! Dagen avslutades med att jag målade boxdörrarna som bleknat i sommar solen.

Yesterday things didn’t really go my way. Mimmi’s car didn’t start so she couldn’t work Pepper and when I was going to exercise Calinka it started to rain heavily. That meant a not so happy Isac that was with me in the stable and a horse that hardly wanted to move forward.

Calinka and Bunny get along well.
To day we had a visitor – Sylvia – that is intressted in Rockies. She got very surprised when she found out that there was Rockis very close to her! She thought that she needed to go much longer to visit one.

Pepper
First I long reined Pepper as his schedule this week hasn’t worked out as planned. He worked nicely but not very engaged. Percy and Calinka got on a short trail ride. Percy behaved perfectly with Sylvia on her back even as we meet cows and two horses and a carriage prepared for a wedding. As I had time left I took Bunny for a walk, all dressed up with saddle and bridle. She behaved perfect and just joined me. We also managed to lift the hind feet! I ended the day by repainting the stall doors as the got tanned.

Rocky temperament

Jag har i många år varit noggran med säkerheten kring hästar, försöker alltid förutse vad som kan hända och om möjligt undvika riskabla situationer, om det inte går: vara förberedd och minimera skador som skulle kunna uppstå.. Särskilt när det gäller unghästar. Calinka har jag slarvat lite med ibland, men hon är nu 17 år och stabil i de flesta situationer (och jag vet ofta när hon inte är det och anpassar mig då så klart). Något måste ha gått galet sedan jag blev Rocky ägare för nu går jag mot allt sunt förnuft mest varje dag. Idag slog jag rekord skulle jag tro…
Det började med att jag glömt Isacs sadel hemma eftersom jag håller på att sy ett schabrak och sadelöverdrag så han fick hålla i tömkörningsgjordens öglor istället. Och så klart rida Percy. För visst är det logiskt att göra – en nyinriden unghäst med den lika gamla sonen på ryggen…Eller kanske inte. I alla fall, för första gången hoppade Percy till med Isac på ryggen när det satt en människa i gräset och målade. Men, hon gjorde just det – hoppade till, ett steg åt sidan så det var inga problem, barnet satt stadigt kvar och kommenterade inte ens händelsen.
Confident rider – no hands.
För att undvika traktorn som harvade på åkern bredvid vägen som gick åt höger bestämde vi oss för att gå rakt fram. Ett bra beslut då jag hörde ännu fler maskiner bakom hörnet på byggnaderna och på vägen åt höger. Det visade sig vara traktor med vagn och en grävskopa, som var riktigt nära, bara gömda precis bakom hörnet. Percy töltade ett par steg, men var lätt att kontrollera, barnet reagerade inte heller denna gång. Tur att vi hann förbi dem och inte skulle gå på vägen mot höger… Tills de körde upp bakom oss och totalt blockerade våran väg tillbaka. Vi gick lite längre än beräknat, Isac tycker att sådär 10 minuter på hästryggen är lagom för det mesta. Sedan vände vi och började gå hemmåt. Men nog sjutton stod de kvar, de verkade arbeta och några alterantiva vägar hem som inte betyder ungefär en timmes omväg (och en del trafik) finns inte. Dessutom kom hela fårflocken springandes och sa BÄÄÄ längs med vägen. 
Jag antar att en normal människa hade tagit barnet från hästryggen redan där, men inte då, sonen satt kvar när vi passerade. Och Percy töltade åter igen några steg, men i övrigt var hon lugn. Så, jag har blivit allvarligt smittad av mina hästars lugna attityd, och är helt otroligt nöjd med hur Percy skötte sig. De förvånar mig allt som oftast. Vilken underbar hästras! Hade sonen suttit på min 17 åriga Calinka hade jag inte passerat förbi grävskopan med honom på hästryggen.
Förutom Percy äventyren fick Bunny träna på att lyfta fötterna och så provade vi på longering. Dessutom kom Mimmi när vi var på hemväg och skulle motionera Pepper.
Percy watching the sheep
I have for many years been careful around horses, thinking about security precautions. I always try to figure out what could happen and, if possible avoid risky situations. If that not is possible I try to minimize the possible negative outcomes. Especially when it comes to youngster. I have to admit that I sometimes have taken shortcuts with Calinka, but she is 17 years and stable in most situations (and I usually know when she isn’t and behave according to that). Something most have gone wrong when I became a Rocky owner as I now have started to fight all natural instincts most days. Today I think I broke the record…
I watched this and wondered how we should be able to pass. And yes, of course I had Mika walking along with out a leash with us today. And yes, we followed in her footsteps, passing between the tractor and the trees to the right.And yes, the excavator did stay in that position – making the road even more narrow.
It started with that I forgot Isac’s saddle at home as I am making a numnah and a saddle cover so he had to hold on the the rings of the long rein girth. And of course I put him on Percy’s back. Isn’t that logic – a newly started youngster and a child of the same age… Or maybe not. Any way, for the first time Percy spooked as she saw a human painting in the grass. But she just took a step side way and the child sat steady and didn’t even comment about it.

To avoid the tractor that was working at the field close to the road to the left I decided that we would take the road straight forward instead.A good decision as I heard other engines in the same direction when we came close to the place the road split. It turned out to be a tractor and an excavator that was  close by, hidden behind the corner of ta building. Percy gaited a couple of steps, but was easily controlled and the child sat safely at her back. Luckily we passed by them – or wait – the drove forward, blocking our way back. Therefore we walked a little bit longer than planed; Isac often get bored after about 10 minutes at horse back. Getting back they still was in the way, working with something. There are no alternative way home, unless without at least an hour walk and some traffic. The topping of the cake was all sheep that came up close to the fence (close to the road) calling loudly.
I guess that I normal human being had got the child on the ground at that point, but why should I? The boy sat on the horse back as we passed by. Percy gaited once more a couple of steps, but was calm otherwise.I must have been seriously diseased by my horses calm influences and was enormously content with Percy’s way of handling things. They keep surprising be. What a wonderful breed! And honestly, had the son been riding the 17 year old Calinka I would not have passed with him on her back.
In addition to the adventures with Percy I lifted Bunny’s feet and tried to lounge her. Mimmi came when I left and planned to work Pepper.