Inridning

/0 Comments/in , , , , /by

Idag har jag ridit tre hästar. Eller suttit på kanske är mer rätta ordet.

Iris råkade vara närmast grinden så hon fick börja. Efter lite borstning och mineraler försökte vi få henne att stå vid uppsittningspallen och efter en stund hängde jag på henne. Inga problem så sedan satt jag upp och Matilda ledde oss ett varv runt gårdsplan och mutade Iris med lite godis ibland eftersom hon var så duktig.

Whizzy var nummer två. Samma rutin men jag satt snabbare på hennes rygg eftersom jag redan gjort det en gång. Whizzy var superlugn så vi gick lite längre mellan hagarna. Däremot är hon nog stoig: när jag hängt på henne har hon surat eftersom hon tydligen tyckt att det varit obekvämt.

Sist vart det Honey. Hon är en väldigt försiktig flicka och hon visste att idag var annorlunda så först ställde hon sig inte fint vid pallen utan höll sig undan. Men med lite kel, tid och godis ställde hon sig så att jag långsamt kunde sitta upp och så gick vi en kort bit. Sedan gjorde vi om samma sak och nu stod hon direkt redo för uppsittning. De är så olika de här tre tjejerna och Honey är den absolut känsligaste, som behöver få acceptera saker i sin takt. När hon väl gör det är hon kanon.

Alla tre satt jag på barbacka, med tyglar fästa i grimman och Matilda som ledde dem. Jag vill att de första uppsittningarna bara ska vara en lek, bara en annan av alla saker som jag hittar på. Jag har även väntat för att det skulle bli en bra dag utan is, halv storm eller genomblöta hästar. Tror inget av det gör upplevelsen roligare, lugnare eller säkrare för någon inblandad.

Pepper fick löshoppa lite medan Bunny stod vid grinden mest hela tiden och önskade att hon fick komma ut och jobba.

Starting young horses

Today i rode three horses – or sat at three horses might be a better description. Iris was closest to the gate so we started with her. After she had got her minerals and some cleaning did we try to park her beside the mounting block. After awhile I put all my weight on her and after that I sat on her. Matilda led her around and bribed her with candy as she was such a good girl.

Whizzy was next one up. The same routine but I got on her back faster as I already had done so once before. She didn’t care much so we walked a little longer. But she is probably more mareish: when I just have put weight on her has she been angry as it seems as it hasn’t been comfortably to her.

Finally it was Honey. She is a very sensitive girl and instantly knew that today was different. She didn’t want to stand nicely along the mounting block as she has previously. But some cuddling, treats and time convinced her that she could. So I got on her. We only walked a few steps. When we parked her at the mounting block once more she stood nicely instantly so I got on once more for another short walk.

These three girls are so different. Honey is so sensitive and needs time to accept things and trust you but when she does she is gorgeous.

I sat on all three horses bareback with only reins attached to a halter and Mathilda that led us. I want those first times with a rider to but nothing but a new game, one among many others. Therefore I have waited for a good day when it isn’t ice, half-storm or the horses are all wet. I don’t think any of those things makes the experience more fun, calmer or safer for anyone involved.

Pepper also got to jump a little on his own while Bunny spent most of her time by the gate wondering why we didn’t work her.

Hästtäcken

/0 Comments/in /by

En gång i tiden hade jag alltid täcke på min häst. Dels för att hon inte skulle sätta så mycket päls och dels för att hon blev stel och till och med halt om det blev lite för kallt. Det blev mer och mer täcken, inne, tjockare utetäcken, ridtäcke och hals på täcket. Dessutom gillade Calinka inte täckena och  surade när de sattes på.

I och med lösdrift har jag minskat drastiskt på täckesanvändningen och nu är det främst på sommaren de används som skydd mot insekter. Men, det händer även att jag tar fram täcken när vädret är som nu – ihållande regn och nära nollan. Särskilt om det blåser. Då riskerar hästarna att fukten till slut tränger igenom och in så hästen kyls ner. Det verkar inte särskilt härligt även om de kan ta skydd i lösdriften ( och gör det). Men håller det på ett tag vill de ut och äta. ( En sjuk/skada häst får så klart också täcke om de skulle behöva det).

Och otroligt nog har Calinka anpassat sig och har nu klarat sig helt utan täcke ett par vintrar. Det hade jag aldrig trott var möjligt. Troligen går det bra eftersom hon kan röra sig hela dygnet, söka skydd när hon önskar och har fri tillgång på grovfoder. De andra? De har alltid varit utan täcken och verkar på inget sätt missnöjda med det.

Rugs

Once upon a time I always had rugs on my horse. So that she shouldn’t get to much fur and because she got stiff and even lame if I didn’t. I had to get her thicker and thicker rugs, use them indoors, while riding and even ad a neck cover. Calinka didn’t like it at all.

When starting to have my horses in run in sheds, not stabled I started to use much less rugs. Now they are most used in summer as protection against the insects. But I sometimes rig them – when the weather is like it is now. Raining for hours and close to freezing temperatures. Especially if it is windy to. Then the moist finally might get into the horses coats and get them to freeze. Don’t seemed like a nice thing when it can be avoided. Off course they can stay in the sheds but if it rains for hours they want to get out and eat. ( Of course a sick/injured horse can get a rug too if needed.)

Unbelievably has Calinka adapted well and has been without rugs for a couple of years now. I never thought that would be possible. Probably it works as she can walk around all the time, go inside when she want to and has unlimited access to hay silage. The others? The have been without rugs all the time and likes it that way.

Hur Pepper är med ston

/0 Comments/in , , /by

Running after a mare.

Under ett besök fick jag frågan hur Pepper är med ston. Så här i efterhand, när jag tänkt lite på det kan jag nog beskriva det bättre.

Ofta börjar han med att visa upp sig lite, svävar i traven , kröker nacken, gnäggar. Låter jag sto och hingst gå på var sida staketet så är det snabbt lugnt. De tittar lite, men snart står troligen Pepper och betar – även om han finns i närheten och spanar lite.

När läget känns avspänt, stoet har hunnit se sig omkring och jag släpper ihop sto och hingst blir det ofta ett par varv i galopp, lite skrik, några frambensslag och kanske någon bakutspark. Men, Maria som vill fotografera brukar gnälla över att det är för lungt – hon får inte tillräckligt med tillfällen att få tjusiga bilder, de lugnar ofta ner sig för fort. Sedan kommer det att pippas, slås med bak eller framben, tas ett varv eller så lite då och då. Men inte massor.

Stona som har kommit har sällan varit i brunst – ägarna har åkt ett par dagar innan de förväntat sig brunst. Därmed har jag inte heller sett betäckning under första dagen. Utan de går där, är lite nyfikna, kollar in varandra lite. Men, mer än så är det inte. Det är också därför jag låter Pepper gå med stona – han tar det lugnt. Låter dem landa på nya stället och uppvaktar dem lite. Märker han senare att stoet verklingen är högbrunstig men ändå inte riktigt “släpper till” kan han säga till lite, jaga henne om så behövs. Men, då kan de ha gått tillsammans en vecka. Och hanlyssnar fortfarande om de säger från.

How Pepper behaves with mares

During a visit I got the question how Pepper behave with mares. I started to think about it a little more after visitors had left.

Often he starts with showing of, trot with high lift, bend the neck, neigh. If I have mare and stallion with a fence between it cools down fast. They look at each other but soon Pepper go and eat some grass. Even if he still is close by and keep an eye on the new lady.

When they feel a little more relaxed, the mare has looked around and I let the mare and stallion meet they often take of for a lap or two in canter, they scream a little, kick a little with front or hind legs. But, as Maria has complained about several times when she has tried to get nice photos – they calm down quickly. She don’t get many chances to get nice photos with some action. They still go back to scream now and they, canter a little, maybe kick, but it just for short times.

The mares that have arrived have rarely been in heat – the owners have arrived a few days before the day they think they will get in heat.Therefore there is no breeding during the first day. They are a little curious of each other, look at each other, but that is it.That is also why I keep Pepper with the mares. He gives them time to check the new place out. But, when he noticed later on that the mare is very much in heat but still don’t stand still for mounting he can push her. He has been hunting mares if he feels that is needed. But then the mare might have been with him for a week or more. And he still listens to the mares.

Pepper and the first mare of 2017  on their second date. They did only run like this for a few laps, then slowed donw, maybe ran a  lap more after some time and then another one but mostly they did no nothing.

Att lösgöra på effektivaste sättet

/0 Comments/in , /by

Calinka är egentligen pensionär sedan snart ett år tillbaka. Hon visade ett par gånger att hon bara kunde trilla ihop från galopp. Som om benen inte bar. Det verkar bara vara på dressyrbanan, men jag vill inte chansa. En gång stukade jag foten ordentligt, när det hände en annan gång tömkörde jag. Turligt nog verkar Calinka inte tagit skada. Visste kund jag utreda henne, men min känsla har varit att det här har en del med hennes ålder att göra, att hon för en kort sekund tappar kontrollen/orken eller vad det nu är över benen.

Men för att ändå få uppmärksamhet och ha en uppgift använder jag henne för att ta med övriga hästar som handhästar. Kanonbra både för högdräktiga ston och unghästar. Vi håller oss i skritt. Däremot vet jag att Calinka behöver dressyr för att jobba igenom, för att inte stelna till helt. Det har hon behövt i många år. I tömkörning kan jag låta henne gå lite snabbare, trava och galoppera  en del. Men, jag lyckas inte komma åt henne på alla punkter i tömkörningen så jag rider dressyr då och då för att få henne mer lösgord, för att få henne att “komma igenom” mera. I början av passen ser man hur hon gäspar och stretchar tungan och lyckas jag känner jag hur bakbenen arbetar bättre när vi slutar.

Ingrid och Calinka

Ingrid och Calinka, many years ago.

Mycket går att göra i skritt, öppnor, slutor, bakdelsvändning, skänkelvikning, volter… Men, för att jag ska få igenom Calinka behöver jag ofta lite fart. Hon verkar behöva sträcka ut benen i trav, kröka ihop kroppen i en galoppfattning. Så, jag började med att be om ett par steg i trav och det tar emot. Man känner hur det är jobbigt, men efter ett tag går det lättare och lättare, vi kan trav genom en hörnpassering eller en volt. Men, det är korta, korta pass. Några steg hit, några dit eftersom min känsla är att hennes problem dyker upp när hon blir trött eller ouppmärksam så jag måste hålla henne alert hela tiden och inte överarbeta. Efter ett tag började jag lägga in galoppfattniningar på samma sätt. Ofta hjälper det bara att hon tänker galopp, gör ett försök som kasnke inte blir ett språng ens en gång. Ett par fattningar och hon kan sträcka ut mycket mer i trav. Kommer igenom, mjuknar, ryggen swingar plötlsigt helt annorlunda.

Calinka är väldigt tydlig med när det går lätt – eller tungt så jag känenr väl hur hon uppfattar olika övningar, men detta sätt att arbeta har varit väldigt kul. Givande att se hur vissa rörelser, bara ett fåtal gånger, kan mjuka upp hela hästen. För, jag måste minimera allt som inte är skritt och inte heller trötta ut henne där, hon måste vara pigg hela passet. Effektivitet i allt, men även pauser. Sluta så fort målet är nått. Ett lite nytt sätt att tänka för mig,  som jag tror jag kommer att använda även i andra fall.

To get the horse to soften up with minimal work

Calinka is retired since about a year ago. She just fell down from canter a couple of times. As if her legs couldn’t carry her any longer.It only happened while doing dressage, but I don’t wont to try and se if it happens outdoors as well. Once I sprained my ankle, another time I were long reining her so I got out of the way. Luckily Calinka don’t seem to have injured herself. I could go and check her all over for this problem, but my feeling is that it has to do with her age, that she for a second looses focus or her power over the leg.

Tömkörning

To give her attention and a work I use her to pony the other horses. It is perfect with pregnant mares and young horses. We just walk for some time. But, Calinka also need dressage to work properly, to get stretched out. She has needed that for many years.I can let her trot and canter on long reins but I don’t really manage to get her stretched in all aspects.. So I also do dressage. In the beginning she often yawn and stretch her tongue and if I manage to work her correctly I feel that her legs swing better when we finish.

I can get her to do a lot in walk, haunches in, haunches out, side-pass, circles… But, I have learned that to get those legs to swing well I have to get some speed. It seems as she need to stretch the legs in trot, curl her body while starting the canter. So, I only ask her for a couple of steps but she finds that very hard in the beginning. After some time it get easier and we can trot a corner or a circle. But, only, short, short trot sessions. As I think her problems starts when she is out of focus or get tired I need to change what I do all the time but to tire her out. Them to get the trot better I ask for canter. Often just that she thinks and try to canter makes her tort much better. Her hind limbs starts to swing. Her back starts to swing in another way, she carries herself much better.

It is so easy for me to feel when I have succeeded with Calinka or not. I find her very easy to read. It has been very fun and interesting to work like this. I have realized how some exercise and movement makes a very big differences. That I don’t need to do them very many times. Cause, I have to get her relaxed as fast as possible so I don’t tire her. Even, if she needs pauses. As soon as we reach the goal we head back to the stable. To me it is a little bit of a new way to think, that I probably am going to use otherwise as well.

Ungdomar och pensionären

/0 Comments/in , , , /by

Så var det äntligen dagsljus när jag var i stallet. Igår arbetade vi på gården hela dagen, så det blev till att ta hand om hästarna i mörkert då med. Whizzy och Iris fick äntligen ett nytt tömkörningspass. Tydligen fanns det flera monster ut för de tittade väldigt ibörjan och verkade ha glömt allt… Nåja, efter ett tag så kom de igång och började röra sig framåt, men var ovanligt mycket på tårna. Och när de var lugnare ville de bara testa om de verkligen måste lyda. Oavsett när så kändes ingen av dem så stabil att jag ville ta fram kameran och fota, så det får bli en annan gång. Båda blev nog trötta i huvudet, även om det nog var femton minuters jobb för var och en av dem. Inte lätt att vara liten…

 

Efter det var tanken att ta Calinka på en skrittur. Så fort jag satt upp var hon sur och jag tror det var första gången hon överhuvudtaget inte ville gå framåt. Så, vi kom sådär två meter. Sedan satt jag en stund och myste på hennes rygg och kollade på Pepper och Bunny i hagen bredvid. Jag tror Calinka tyckte det var väl hårt ute nu när hon är barfota och som pensionär får hon faktiskt välja. Visst hade jag kunnat vara tuffare på henne, men varför det? Tanken var en lugn aoch avslappnande tur som vi båda skulle njuta av. Så här motvillig har hon aldrig varit tidigare, men hon kändes inte sjuk, bara inte på humör.

 

Eftersom det inte blev några roliga bilder, får det bli några gamla som jag verkar ha glömt att visa här på bloggen.

The youngsters and the old one

So, I finally had some day light when I worked the horses. Yesterday we worked at the farm all day so I got to see my horses in the dark. Iris and Whizzy finally got a new long rein session. Apparently there was a lot of monsters out and they both seemed to have forgotten everything about long reins… Well, after some time the started to remember but still looked out very much for everything. And when relaxed they tried to see if they really had to obey. There was no time when they felt stabil enough to bring the camera. But I guess both got tired of thinking so much. Even if they only worked about 15 minutes each. It is not easy to be young…

After that I planned to ride Calinka bareback in walk. But, as soon as I got on her back she got angry. I think it was the first time that she didn’t want to move forward. So, we got about two meters. I could have been harder on her, but as she is retired I am not. If she isn’t in the mood that’s her right. She is other days. I think she disliked the hard ground now that she don’t have shoes any more. So I sat hon her back and watched Bunny and Pepper in the pasture beside us. As Calinka hasn’t been this reluctant any time before she didn’t need to do any more but she didn’t feel sick, just not in the mood.

As I didn’t get any nice pictures, I found some old ones instead.