Sveriges första Rocky Mountain hästar?

Någon har en blixt i mina ögon tyckte Percy (för hon ser inte så här rädd ut annars) medan Pepper spanade ut över hagarna


Vid 19 klev de av lastbilen. Pepper och Percy, kanske Sveriges första Rocky Mountain hästar (jag hittar inga säkra källor på att det finns flera i landet, bara ett par kansken).
Oförskämt pigg följde Pepper efter mig – inte märktes det att han hade mått lite dåligt igår. Över ett par diken i mörket för att komma in i hans specialhage tills han får komma ut i hela hagen imorgon. Bara det, med en okänd människa i mörkret från de andra hästarna och utan större tvekan följde han med över dikena. Sedan fick jag lämna honom för att hjälpa till med Percy och ett par hästar som lastades om.
Percy var lite orolig när hon först släpptes själv i en liten hage, men när Calinka kom dit lugnade de ner sig. Till och med så passa att jag bestämde mig för att släppa dem i hela sin hage. Hon ser väldigt barnslig ut Percy, men verkar vara så gullig och var den första att gå in i lösdriften. Calinka sköter sig perfekt och har inga problem att lämna plats vid maten.

Det enda de inte gillade var lite betfor med jäst de fått för att försöka hjälpa magen vid foderförändringen. Hoppas allt är bra imorgon också. Till hjälp hade jag både Mariah och Maggan.

At 7pm they got of the trailer. Pepper and Percy, maybe the first Rocky Mountain Horses in Sweden (I can’t find any reliable sources about any other in the country).
Pepper joined me easily, looking to be in a very good shape, that he had been il the previous day wasn’t obvious. We had to pass a couple of ditches in the darkness to get to his special pasture. Tomorrow I am going to release him in a bigger one. Without any issues he followed me away from the others and over those ditches. Then I had to get back and help with Percy and a couple of other horses that was rearranged in the trailer.
Percy was a bit worried when she got loose alone in a pasture, but when Calinka got there she calmed down. It even seemed so well that I decided to let them be together and to let them walk in all their pasture. Percy look very childish, but seems to be very cute and was the first one to enter the shelter. Calinka behaved perfectly and had no problem to let Percy eat as well.

Snart är de här…

Transportören ringde kring lunch och trodde att han skulle vara framme vid 20-21. Jag bara hoppar omkring, fjärilar överallt!

På väg hem från dagis ringde maken, transportföretaget ringde och trodde att de skulle komma kring17 eftersom de varit i Malmö vid 12. Hjälp – jag som precis planerat för nästa scenario. bara att planera om. Bara Mariah ville svara på telefon – hon får nog rida upp Calinka istället för att jag gör det…

Matsäck på gång och så ska jag och Maggan kolla lite detaljer innan de kommer. Hon är nog här snart….

SOV!

Mika ville gå ut vid två i natt och sedan dess har jag inte kunnat somna om. Kroppen vägrar slappna av och nu när jag satte mig framför datorn märker jag att händerna nästan skakar. Helt självklart beror det på att hästarna ska komma idag, men inte är det särskilt rationellt att låta bli att sova – särskilt inte när det riskerar att bli väldigt sent ikväll (och tidig morgon efter det). Ibland skulle man bara vilja slå en klubba i huvudet på sig själv för att tvinga sig till sömns.

Det är första dagen jag börjar med att ta en huvudvärkstablett för huvudvärk fr jag väldigt sällan, men nu har den kommit över natten. Och nej – sömnsvårigheter är inget som brukar ligga för mig – snarast tvärtom.

Genom Europa

Uppdaterar informationen – hästarna är på väg genom Europa, vid 11 imorgon beräknas de ankomma Trelleborg. Bara att hoppas att det inte händer något på vägen. Percy landade i Liege i perfekt kondition medan Pepper hade vägrat att dricka och därför fick dropp. Men, det ska inte ha varit något allvarligt och nu är de på väg med lastbil.

Så, förhoppningsvis ankommer de till sitt nya hem inom 24 timmar!

Hästarna flyger

Eller, allt pekar på att hästarna har kommit iväg. Däremot är det osäkert vilken dag de kommer till mig. Maken bad mig fråga efter Flight number och därigenom kunde vi följa var planet var. Det kändes kanon och det ska jag utnyttja vid senare flyresor. Resan gick relativt fort JFK – Liege, men var fem timmar försenad. Jag hoppas att det inte blev som Percys tidigare ägare trodde att hästarna fick stå i containrar dessa fem timmar och vänta… Kanske lika bra att inte veta.

Ännu har jag inte hört något om hur hästarna mår eller när de kommer iväg häråt.
Igår halmade vi i upp i lösdriften och jag och sonen fikade och kramades i halmen med en bygglampa som belysning. Ute hörde vi regnet på taket, men vi satt bra. Sonen har godkänt hästarnas nya sovplats och sa att de skulle leka mycket. Ja, se två åringar 🙂

Nu vill jag bara veta när de kommer häråt!