Överambitiös? Nejdå!

Igår tyckte jag att det räckte att motionera Pepper eftersom alla hästarna hade fått komma ut dagen innan. Sagt och gjort, vi tog en promenad han och jag – och så barnvagnen. Trots att klockan var elva och det kanske var på väg att bli sommarens varmaste dag kändes det helt ok. Det var till och med så skönt och David sov så bra i vagen att jag bestämde mig för att gå en runda och inte bara fram och tillbaka längs med samma väg. Så, vi gick runt en åker med en gräskant runt. Första halvan var bra, men när vi var längst bort vaknade David och var inte nöjd. I ungefär samma veva blev vägen mycket sämre och ju närmare hem vi kom dessto sämre blev den – vagnen fastnade i det långa gräset eller på jordhögarna som låg under gräset med jämna mellanrum. Jag kan dessutom säga att våran barnvagn är väldigt terrängående (jag har testat mycket…) Dessutom passade Pepper så klart på att äta lite gräs så han fungerade som en liten handbroms.
Innan vi kom tillbaka på askfaltsvägen som skulle ta oss hem hann jag bli mer än högröd, genomsvettig och lite stressad. David var ledsen, men jag kunde inte ta upp honom – solen stekte och skuggan verkade ha flytt mitt närområde. Vi kom hem i alla fall, och egentligen var det en härlig tur. Pepper var nöjd och skötte sig bra – särskilt när vi mötte bilar på hemvägen. Men, det kan ta ett tag innan jag tar samma promenad igen med barnvagn.
Idag hade jag turen att ha maken med i stallet och smet därför iväg en liten tur med Pepper längs med grusvägarna – vi var borta 20-25 minuter, men i alla fall. Pepper blev varm och det var den längsta tur jag har kunnat ta hemifrån sedan jag fick David (om man nu inte räknar barnvagnspromenaderna). Som avslutnig visade Pepper att han visst kan galoppskänkel – om han får galoppera på en äng (och inte på grusväg eller ridbanan). Isac skrittade Calinka en tur (med mig som förare).

To ambitious? No!

Yesterday I thought that I only had to work Pepper as everyone had been out the previous day, So, we took a walk with the stroller. It was nice – even if it was around eleven AM and might turn into this summers warmest day. It was so good, and David slept so nicely that I decided to walk a little longer than planned – to not only go the same way back and fourth. To do that we have to walk at a the border of a field, but it is ok as it is only grass there.The first half of the grass went fine, but farthest away David woke up and wasn’t happy. About the same time the “road” got much worse: the stroller got stuck repeatedly in the grass and the uneven ground beneath it. (Or stroller works very well in the terrain, but apparently not here). And of course Pepper used the time to graze to he became as extra weight slowing us down even more.

Before we got back on a normal (asphalt) road I was all red faced, sweaty and a little stressed. There were no place where I could pick up and comfort David as the sun was so strong and the shadow was far away. Anyway, we got back to the stable and it was a nice walk (mostly). But, it is going to take some time before I try the same thing again with the stroller.

Today I had the luck to have my husband with me in the stable so I sneaked out and used the opportunity: Pepper and I took of along the road. Only for 20-25 minutes, but that is longer than anytime since I got David (except for the walks with the stroller and horse). Nearly back home Pepper showed me that he can canter on cue – if asked at a field of grass (not the harder roads or the smaller arena). Isac walked Calinka (with med leading here along).
0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.