Examiners clinic

Jessica and Tara with Blues.

Så var två intensiva dagar till ända! I tisdags började deltagarna strömmatill. Första mountainhäst -träffen i Sverige och andra gången det hölls en utbildning för att bli examinator för RMHA i Europa.

 

Från början var det ju inte alls tänkt att bli så här, det byggdes liksom på med tiden. Så, lokalerna var inte helt optimala är nog det minsta man kan säga. De flesta fick sitta på golvet, men vi fick plats ochkom aldrig att gå ut till ladan där det var bättre plats men kallare.

Första dagen började vid 14 och vi kom bara att presentera oss för varandra. Längre än så hade vi inte kommit när kursledare Tara och hennes

 

dotter Savanna kom framåt kvällen. Då blev det mer prat om gångarter och vi avslutade med att Jessica fick tips gällande sin Rocky valack Blues.

Nice and cosy I hope! At times we were more than the double amount of people in this place.

Onsdagen började med att ytterligare några anslöt sig och en film med olika exempel på gångarter och diskussioner om hur man bedömer dess som Tara gjort. Det blev material att läsa och ett prov för de som ville bli examinatorer. Och massor av prat. Alla sju klarade sig. Nu måste vi bara skicka in våran ansökan och bli godkända av styrelsen. Tre från Sverige, två i Danmark, en i Norge och en i Holland.

Vi tittade på hästar att certifiera och godkände Ullekalvs Anthea. (Första rockyn född i Sverige).

Jag vet att jag hade jättekul och hoppas det gäller för övriga deltagare. Jag tror det var jättebra för mountainhästar i skandinavien att vi fick chansen att ses. Flera hade jag bara prata med via internet tidigare. Nu börjar jag äntligen komma ikapp med allt som behövde tas omhand om efter kursen. Till och med det här blogginlägget.

Examiners clinic

Two intense day are over! The participants began to arrive Tuesday. The first  mountain horse meeting in Sweden and the second time RMHA held a the second examiners clinic that was held in Europe.

 

Ullekalvs Anthea and her owner Sylvia.

 This wasn’t really my plan, but it got this big. So, the facility wasn’t perfect for this many people. Most had to sit on the floor for our theory as when never got to the barn that had more space but was colder.

The first day started at 14 and we didn’t get any further than presenting our selves, how we got into mountain horses etc before Tara and her daughter Savanna arrived. We talked more about gaited horses, differences in gait and so much more! The day finished with Tara giving Jessica some tips for her Rocky gelding Blues.

Tara trying Ullekalvs Embla

Tara trying Ullekalvs Embla

Wednesday started with  some more people arriving and a movie that Tara had prepared. We got reading material and a test for those that wanted to be examiners. And a lot of talking. All seven passed the test. Now we only have to send in our application and be approved by the board.Three new examiners in Sweden, two in Denmark, on in Norway and one in Netherlands.

 

We also looked at horses and certified Ullekalvs Anthea. (First rocky born in Sweden).

I know I had a great time and hope everyone else had as well. I think it was very, very good that we got to learn to know each other better, meeting people you only spoke to at the internet before. I think that is important for the future of the scandinavian mountain horses. Now I start to get back to normal routines – even got this blog post up.

 

 

 

 

 

 

Tara trying FHR Belles Wild Flower to give me some tips on her training.

Barnponnyn Whizzy

Jag behövde promenera Whizzy men hade två barn hemma. Så ett barn fick vara i vagnen och det andra på hästryggen. Sedan fick häst, hund och barn följa med till skogen. Vid närmare eftertanke var nog Whizzy riden omkring tre timmar totalt i hela sitt liv innan den här turen. Hon skötte sig perfekt!

På väg ut ur skogen såg jag plötsligt en stor timmerbil komma mot oss. Som tur var, var vi precis vid ett vägskäl och jag lyfte snabbt ner David och gick iväg några meter med Whizzy. Det hade inte behövts för Whizzy stod helt stilla.

 

The kids pony

I needed to walk Whizzy but had two kids at home. So, one kid in the stroller and the other on the horse.Then horse, dog and kids went with me to the forest. While I thought a little I realised that Whizzy had had a human on her back for about three hours totally in her life before this walk. She behaved perfectly!

On our way back and nearly getting out of the forest I saw a big truck coming our way. Luckily, we were at a crossing so I quickly got David of the horse and walked Whizzy some meters away from him and the stroller. There was no need for that as Whizzy just stod calmly and watched while the truck passed.

 

 

 

What we meet in the forrest – this was when it turned back and we were home safely.

 

 

 

 

 

 

 

Embla riden och bus i paddocken

Igår testade jag Embla i kanske tio minuter runt gården. Det gick bra och jag fick några steg i något som inte var trav. Idag vägrade Leo låta någon annan än mamma ansvara för honom så jag fick ta Percy på promenad och så red Mathilda Embla istället. Hon skötte sig exemplariskt. En pigg lite häst som glatt gick fram i skogen. Ingen trav utan tölt/ foxtrot. Känns hoppfullt!

Jag red även Whizzy och Iris samma varv igår och fick fram Iris i tölt några steg. Hon har en tendens att hamna i stepping pace. Jag tror att det främst handlar om att hon ännu är så lite riden, men också att hon behöver gå påframåt för att gå över i tölt. Whizzy var jag i början så orolig för att hon inte skulle tölta, men så fick jag till det redan första gången jag bad henne. Men nu – nu är det bara trav, eller väldigt nära trav hon gör. Nåja – det finns ju där i alla fall. Idag tog jag och Mathilda tjejerna på en kvart eller så i omgivningen med samma resultat.

Bunny fick busa i paddocken med Calinka och Honey.

Yesterday I tried Embla for about ten minutes in the surroundings. She did well and I got some steps in something that wasn’t trot. Today Leo only wanted his mum so I walked Percy and Mathilda rode Embla. She behaved perfectly. Forward going in the new forrest and tolt/fox trotting. Good girl!

I rode Iris and Whizzy shortly yesterday and got some steps of tolt from Iris. She has a tendency to step pace. I think that is mainly because she is so inexperienced, but also that she needs to tolt with some speed. In the beginning I were so nervous that Whizzy wouldn’t gait, but she did from the start. But now has she started to trot. Well – at least I know that she got it. Today Mathilda and I took the girls for another ten minutes with about the same result.

Bunny got to play in the arena with Honey and Calinka.

     

Embla på besök

Embla, Iris & Whizzy

Embla har kommit hit för att var med på certifierings clinicen om ett par veckor. Matte har inte hunnit rida henne på ett tag och ville ha lite hjälp med töltträningen. Så, vi får se om vi får henne i form inför certifieringen. Embla är det andra rocky fölet som föddes i Sverige, och Pepper och Percys första avkomma. Hon och helsyster Iris fann varandra direkt.

Jättekul att se Embla nu när hon blivit stor – hon flyttade när hon var sex månader. Utseendemässigt är hon väldigt lik sin mamma och efter vad hennes ägare berättar är hon även väldigt lik Percy till sättet.

Embla visiting

Embla arrived here to participate in the certification clinic in a couple of weeks. Her owner hasn’t had time to ride her in a while and needed help with her gait. So, hopefully we get her in shape for the certification. Embla is the second ricky foal born in Sweden and Percy and Peppers first offspring. She and full-sister Iris became friends directly.

It is so nice to se Embla alla grown up. She moved when she was six month old. She resembles her mom very much and, according to her owner, they seems to behave very much the same as well. 

Vill ha vår

Snö är väldigt vacker, men nu får det gärna tina. Inom några veckor är det dags för clinicen här och paddocken är full med snö, hagen jag trodde att jag enkelt skulle kunna fixa är inte påbörjad pga snön och värst av allt – försök träna hästar…

I veckorna har jag med Leo och just nu kan jag bara promenera längs bilvägen. I skogen kommer jag inte fram med barnvagn och det går inte ens att tömköra eller löslongera eftersom det är så hård skare…  Just nu jobbar Iris och Whizzy  därför bara en dag i veckan – när jag kan komma ut i skogen utan barn. De är superduktiga, men lite mer träning hade inte skadat. Så lite värme och mindre snö och is skulle uppskattas.

Want spring

Snow is very beautiful, but I think it can melt now. In a few weeks is it time for the clinic here but the riding area is full of snow, the pasture that should be easily fixed can’t be and worst of all is to try to work horses…

During the weeks I bring Leo with me and right now only the car road is ok with the stroller. Long reins or just getting them to run by them selves could work. But now is it such a hard snow surface that they don’t want to.

Therefore Iris and Whizzy only get one day of work each week right now – when I don’t have to bring a child. They are working very good but some more work hadn’t hurt.  So, a little warmer and less snow would be appreciated.